För ett år sedan satt jag i en liten lägenhet på Manhattan med Uncle Billy och Min Blomma. Efter diverse snöstormar och andra komplikationer lyckades jag hamna i New York för att fira nyår. Nyåret kantades av snömodd, höga klackar, en dörmatta, en gregstrutt och en himla massa kokain. (Nu var det inte någon av oss tre som tog kokain, utan alla brats från Wall och Toms River, NJ).
I januari skrev jag mitt livs första tenta vilket gick som en dans trots att jag tentapluggade med jet lagen från helvetet. Jag tog avsked av Nina som åkte till Australien i ett år för att plugga. Hon har numera tagit sin magisterexamen. Någonstans omkring månadsskiftet januari/februari blev jag väldigt arg.
I februari gjorde jag något märkligt. Jag slog vad om att jag skulle åka nästa års Vasalopp. Jag köpte således ett årskort på Friskis och började träna röven av mig vilket i och för sig var väldigt bra och välbehövligt efter mina guideår.
I mars klädde jag ut mig till Grynet som om jag gick på högstadiet igen. Jag hade en fantastiskt rolig kväll och Grynet borde få vara med oftare när jag tänker efter. Jag deltog i en undersökning till en c-uppsats som skrevs av en psykologisk coach. Jag beskyller honom för att jag efter detta börjat tänka på giftermål, barn och allt annat som hör vuxenlivet till.
I april skrev jag mitt livs andra tenta, även den gick som en dans. Jag åkte till Borås och hängde med Hanna och hade en fantastiskt rolig natt. Jag åkte till Enköping över påsken och blev sjuk på kuppen.
I maj åkte vi till Mölltorp och så fort jag tänker på Mölltorp så blir jag mätt och illamående. Det var dock en fantastiskt resa. Därefter följde vårens roligaste fest.
I juni blev jag full på min lillasysters examen men det behöver vi inte diskutera mer. Jag säger som jag sa då, jag var i alla fall inte blå. Därefter åkte jag och Edith till Kreta. Det var underbart att vara tillbaka och jag vill bara ha mer. Jag fick inte ens med mig Edith till Knossos och NEJ, Knossos är inte en stenhög!
Därefter väntade en sommar fylld med jobb, jobb och jobb. Lite fest i form av spontanutgång och storebrors 25-årsfest. Vi tränade för fullt och i augusti var vi redo för Midnattsloppet. Det var galet roligt och vi borde göra om det nästa år. Jag ska bara se till så att inte menisken och höften blir överansträngda igen.
September innebar skolstart med ett intro som var fantastiskt roligt även om jag var helt slut när veckan väl var över. Jag och Ana fyllde år och födelsedagen firade vi med plugg.
I oktober blev jag arg på världen, Joar Blå stängde och jag och Ana hade en fullkomligt legendarisk fest. Jag skrev en tenta till med VG som resultat och två nya kurser satte igång.
I november åkte jag till Onebuying en snabbis och upptäckte att min Pappa börjat med boxning. Jag undrar fortfarande när jag ska få se en match...Jag åkte till Karlstad för att umgås med forna Apollomedarbetare vilket var extremt roligt och underhållande. Äntligen fick jag och Edith se En Dag på bio som vi längtat efter sedan juni ungefär. Mina småkusiner kom på besök och "Fyra Mammor och ett Barn" åkte till Ullared för att handla julklappar och onödigheter som vi behövde.
Sedan tågade december in i våra liv med en rasande fart. Vi hann med en spontanutgång, en Nobelmiddag i Lidköping och ett Luciatåg i Skara Domkyrka. Dessutom bokade jag och Hanna en resa till Barcelona vilket får mig att längta till april mest hela tiden. Vi gick på bartömning på Kåren och därefter har Enköping tagit emot mig med öppna armar och julen har kantats av för lite plugg, arbete på Posten och umgänge med fantastiska vänner.
Ikväll är det finmiddag på schemat och imorgon bär det åter av mot Skövde för en massa tentaplugg i två veckors tid innan vi får två dagar ledigt.
2012, det känns som att det kan bli något riktigt bra!
I många fall är mitt minne alldeles för bra. När det gäller tentaplugg verkar det ibland vara tvärtom. Jag kan komma ihåg de mest märkliga saker som jag över huvudtaget inte har någon nytta av i mitt liv.
Jag kan till exempel fortfarande ett kontonummer som jag hade på Föreningssparbanken i Märsta (Det kontot avslutade jag på gymnasiet). Jag kan det första mobilnumret som familjen hade (Detta nummer har vi inte använt sedan början av 2000-talet och det har till och med gått vidare till en ny användare). Jag kan rabbla den dikt som fanns på en Hanna-mugg som min Pappa råkade tappa i golvet när jag var nio år. ("Hanna lycklig, fri och glad, ja så ska människan vara. Hanna hon trivs bäst i glada tjejers skara. Det sprudlar och det sprakar av lyckig energi. När Hanna knådar degen vill alla hoppa i").
Onödigt, jag sa ju det!
Men, något av det mest onödiga, men samtidigt användbara är folks adresser och postnummer i staden Enköping. När jag jobbade heltid på Posten för ett par år sedan så kunde jag de distrikt jag brukade gå utan och innan. Jag hade som partytrick att fråga folk om deras postnummer. Om de så bodde på ett av "mina" disktrikt så sa jag "Om du säger vad du heter så lovar jag att jag kan berätta vart du bor". Jag inser ju så här i efterhand att det är ett väldigt märkligt beteende. Men det slog heller aldrig fel.
Reaktionen när man berättar adress, våning och vad som sitter på någons dörr eller brevlåda är ganska intressant. Det brukar börja med chock och sedan övergå i någon form av märklig beundran. Personligen har jag ju förstått att det är ganska underligt.
Innan en arbetsdag på Posten i juni.
Numera så börjar adress för adress försvinna inifrån mitt huvud. Jag hoppas att vettig information inom en snar framtid kommer att ta upp den platsen istället. Till exempel ekonomistyrning känns vettigare än att veta vilka som bor på Örtagatan.
Numera upptas bara mitt huvud av postnummer och adresser under sommar och jul. Tack och lov! Dock verkar dikter, kontonummer och mobilnummer förbli i mitt minne för all framtid.
Julen är över. (Hur kunde den egentligen gå så fort)? Jag jobbar halvtid för att ha tid med tentaplugg, men besök i Västerås, Uppsala och Stockholm försvårar onekligen min situation. Kalkyleringen har jag förträngt helt och hålllet upptäckte jag igår och förrgår när jag försökte räkna. Känns ju verkligen lovande inför tentan.
Julen var i alla fall väldigt lugn och skön. Har haft det galet mysigt med släkten och kvalitetstid har verkligen stått på schemat.
Ikväll ska jag till Västerås och träffa Hanna 2. Jag anser ju det här vara min hemmaplan så jag blir ettan idag, men det skulle också kunna vara jag som blir tvåan faktiskt.
Jag måste även försöka hinna med lite träning idag, en kort löptur kanske? Kolla hur knät håller...
Idag har jag varit på Posten från klockan sju till klockan kvart över fyra. Jag är trött i kroppen. Men på något sätt är sista dagen före julafton min favoritdag på hela året att vara brevbärare. De gamla vanliga brevbärarna gnäller för att det är för mycket att göra och för lite folk som hjälper till. Personligen tycker jag att det hör till och att mitt humör idag verkligen har smittat av sig på resten. Energin fullkomligt flödade.
Dessutom är folk på rundan så himla snälla och ger en godis. Idag har våran del utav Enköping mottagit Sportlunch, Lindtchoklad, After eight (INSLAGEN i julpapper) och en stor chokladtomte. Vad den andra delen utav staden fått och vad lantisarna mottagit har jag ingen aning om men man kan lugnt påstå att de senaste två dagarna verkligen gjort underverk för min julkänsla.
Oh my lord vad trött jag är. Efter åtta och en halv timme på Posten så känns mitt huvud som mos och mina ben som spaghetti. Skönt med omväxling och julkorten har verkligen gjort sitt för julkänslorna.
Att jag dessutom är så duktig så jag fick en Paradisask efter bara en halv dag säger verkligen en hel del om min förmåga som brevbärare. Dessutom fick jag vara inne hela dagen medan de andra frös fingarna av sig utomhus.
Ekonomistyrning ikväll då? Eventuellt somnar jag i soffan istället.
Det finns en flaska i min kyl. I flaskan finns en bubblig dryck. Jag fick den av Farbror Magnus när jag fyllde år. (Jag vet att jag fyllde år i setember och att det är länge sedan och nej jag har inte druckit upp den än).
Nu finns det en lapp på flaskan där det står TENTA!
Det betyder inte att man kan dricka upp bubblet den 10 januari efter Organisation och ledarskapstentan. Icke.
Då ska vi istället gå hem, sova och ladda om för ekonomistyrningstentan fredagen den 13 januari.
När den är skriven. Då. Då ska flaskan minsann korkas upp, vi ska beställa pizza, halsa innehållet ur flaskan och därefter spela 8-bitarsversionen av Super Mario.
Efter det kommer det förmodligen att ta oss cirka en halvtimme innan vi däckat i varsitt hörn av min lägenhet på grund av utmattning.
Min vision om att hinna skriva färdigt föreläsningssammanfattningar i kursen Organisation och Ledarkspap II två är nu avslutad. Jag har skrivit så att fingarna gått sönder. Jag startade för en vecka sedan, och nu 34 sidor senare så är jag klar.
Jag undrar när jag ska hinna lära mig allt bara...
Då får jag väl ta tag i ekonomin igen och räkna investeringskalkyler eftersom vi har en datorövning imorgon som är examinerande. Underbart!
Äntligen är Skövde täckt av vit och fin snö. Har dock hört rykten om plusgrader de kommande dagarna vilket jag starkt ogillar.
En timme kvar till föreläsningsstart och jag vill bara sova. Det blir nog en effektiv dag skulle jag tro.
Igår var det bartömning på Kåren. Jag var ungefär noll procent sugen på att gå dit, men en liten förfest hemma hos mig med Sara och Evelina gjorde verkligen susen. Vi lagade mat, drack vin, spelade "Vuxenpoäng" (jag vann tillsammans med Evelina), "Qube" (jag vann överlägset), Super Mario (extremt svårt när man är full) och Twister (ännu svårare när man är full).
Det ledde till väldigt väldigt mycket skratt och Evelina rev min lägenhet.
Det enda hon skulle göra var att ta fram popcorn, men hon rev ner magneter som gick itu, ICA-checkar och skyddet som sitter mellan kylen och mikrohyllan. Smidigt!
Att äta popcorn och spela Twister samtidigt var verkligen en innovativ idé med blandat resultat. Inte konstigt att jag hade popcorn på hela golvet imorse.
Borde kanske byta dammsugarpåse när jag tänker efter.
På Kåren så kan man säga att jag och Evelina härjade runt. Vi dansade inte, vi hängde inte i baren och vi var inte ute speciellt mycket. Vad vi gjorde har jag faktiskt ingen aning om men jag träffade BM som jag verkar springa på lite här och där nuförtiden. Onekligen spännande.
Vi lekte guider på förfesten också, det var roligt.
När jag gick hem inatt så ringde jag Min Blomma på andra sidan Atlanten för jag tänkte att hon är ju vaken och vill prata med mig. Det slutade med att jag låg på rygg på Twistermattan i en liten hög och fnittrade, att hon sa åt mig att sova och att vi skulle höras idag istället. Jag antar att det var ett väldigt givande samtal.
Idag har jag försökt plugga. Men mest har jag varit hos Sara och spelat Super Mario och dessutom klarat spelet vilket är mer än man kan säga att vi lyckades med igår i vindimman.
Jag har fått ett julkort i år. Jag har skickat noll så jag förväntar mig också att få noll. Oavsett om jag får fler eller inte så kommer gårdagens julkort ändå vara det bästa.
Jag menar, kolla vem som sitter på min kyl!
Vänner, det här är Jim Sturgess. Han spelar Dex i "En dag", eventuellt en asbra film!
Texten var det inte heller så mycket fel på.
Julkortet gjorde helt klart min dag när jag läste det, jag stod och skrattade hysteriskt i hissen och sedan vände jag på det och fick ännu en trevlig överraskning.
Men herregud vad berikande det är att sitta i biblioteket en hel fredag och skriva om klassiskt, evolutionistiskt, processinriktat och systemteoretiskt perspektiv på strategi.
Jag blir så himla smart så ni kan inte ens föreställa er hur intellektuell jag blir. Bring on TP och jag vinner på fem minuter. Om jag så skulle spela ensam mot alla jag känner så skulle jag vinna innan de ens hunnit inbringa en endaste lite plupp. Jag skulle kunna göra det i sömnen.
Mitt IQ har förmodligen stigit med 100 poäng de senaste tre timmarna.
Mitt EQ däremot ligger någonstans 300 meter under marken och frodas tills tentaperioden är över..
De här svarta påsarna man har fått under ögonen. Jag förstår ju att de beror på sömnbrist och eftersom det är svårt att somna med ekonomi och organisationsteori i huvudet så växer de och är snart lika stora och har samma nyans som svarta sopsäckar.
Årets sista glee var verkligen något utöver det vanliga. Underbara fantastiska julsånger och dessutom en låt från Sound of Music. Jag har skrattat, jag har gråtit lite, men mest har jag haft ett leende på läpparna i 40 minuter och jag vill bara titta om igen, nu genast.
Jag har en känsla av att jag måste se det här avsnittet minst fem gånger till innan jul.
Här sitter man och gnäller på att alla serier har tagit juluppehåll så inget finns att roa sig med om kvällarna. Men sedan slås man av tanken att man ändå inte har tid och så återgår man till föreläsningssammanfattningar och ekonomistyrning.
Sjukt upplyftande, verkligen.
Ikväll har jag i alla fall säsongens sista glee att se fram emot.
Mitt Luciatågsbehov ledde till en road trip. Efter frenetiskt sökande bland skövdebor efter information som inte resulterade i speciellt mycket alls så tog vi ett beslut att åka till Skara.
Jag, Sara, Anki och Sanna stuvade in oss i Clion och åkte till Skara Domkyrka för att se, eller mest höra faktiskt, ett fantastiskt Luciatåg. Vi satt liksom bakom pelare. Det var galet vackert, julkänslorna har infunnit sig men jag blev bara ännu mer övertygad om att jag själv måste gå i ett Luciatåg om ett år.
Efter Skara har jag och Sara kollat till våra nollors fest, som de ansvarsfulla styrelsemedlemmar vi är och konstaterat att de tydligen kan konsten att festa på en tisdag som om en morgondag inte finns. All heder åt det, men personligen planerar jag att sitta i skolan minst åtta timmar imorgon (också). Det har blivit mer regel än undantag men jag gillar läget och pluggar vidare.
När är man egentligen för gammal för att gå Luciatåg? Personligen tycker jag att det borde vara obligatoriskt att vara med i minst ett Luciatåg varje år.
Det är visserligen mysigt att titta på Lucia på TV och dricka varm choklad till frukost som vi alltid gjorde med Mamma när vi var yngre. Man fick äta frukost framför TV:n då och bara det var ju fantastiskt.
Tråkigt nog minns jag inte ens mitt senaste framträdande i ett Luciatåg, men det kan har varit 2007 eller 2008. Med andra ord är det alldeles för länge sedan. Jag vill också gå upp i gryningen och kasta på mig smink, sjunga upp och vara sådär härligt vit i ett tunt linne med glitter som kliar i håret eller en krona som klämmer så hårt åt huvudet att man anar blodstopp till hjärnan.
När jag blivit tillräckligt gammal tänker jag införa obligatoriska Luciatåg på ålderdomshemmet, och jag ska paxa att vara Lucia varje år!
Det känns som om den här veckan kommer att bestå av plugg, plugg, mat, plugg, träning, mer plugg och eventuellt lite sömn. Hela dagen har känslan varit som en enda lång kalldusch i organisationsteori ärligt talat och med en månad kvar till tentorna har jag väldigt svårt att se hur energin ska räcka till hela vägen in i mål.
Det här med jul känns plötsligt väldigt olägligt för jag har en känsla av att inte mycket plugg kommer att bli gjort även om jag hoppas att energin ska flöda ur mina tankeceller. Eller in i tankecellerna kanske är bättre?
För övrigt är jag numera en av Skövdebloggarna som finns här. Jag känner mig nästan som en lokalkändis.
I april ska jag åka till Barcelona. Jag bodde där i trakterna i ett år 06-07 när jag tagit studenten. Där lärde jag känna Hanna. Vi kallades ofta Hanna ett och Hanna två av förklarliga skäl, men vem som var nummer ett och vem som var nummer två skiftade ofta beroende på umgänget. I mina kretsar var jag ettan och i Hannas kretsar var hon ettan. Det är onekligen förvirrande, jag vet.
Hur som helst. Innan vi åkte hem i juni 2007 så bestämde vi och tog i hand på att vi skulle åka tillbaka fem år senare. Sagt och gjort, 12 - 16 april kommer vi återigen att inta Ramblan, klubbarna i Port Olimpic, Plaza Catalunya, Passeig de Grácia, Sitges och Vilanova. Att jag i princip glömt all spanska jag lärt mig ser jag inte som ett problem. Dels blir den alltid mycket bättre när man dricker alkohol, och jag gissar att vi kommer att dricka en hel del sangria och clara. Dessutom har Hannas spanskakunskaper passerat mina eftersom hon blivit lärare och just nu bor i Sevilla.
Här firar jag och Hanna Valborg på stranden i Vilanova. Det var den här natten vi insåg att vi faktiskt kunde prata spanska. Vi slog oss ner på stranden vid en eld där lokala invånare redan hade fest. Vi stannade kvar till halv fem på morgonen då vi gick hem och trängdes i min 90 cm breda säng. Det var i och för sig varken första eller sista gången det hände. Roligt hade vi alltid och världsproblemen har vi löst flera gånger om..
Idag hade jag tänkt att plugga en himla massa men jag har för längesedan insett att så inte kommer att bli fallet. Vi hade en väldigt trevlig middag hos Anna i Lidköping igår och maten var gudomlig. Bussresan hem blev dessutom gratis eftersom kortläsaren var trasig vilket verkligen blev pricken över i:et.
Idag har jag istället städat, i högklackat för att jag skulle känna mig lite cool. Jag kände mig dock mest väldigt lång plötsligt. Jag satsar nog på att laga mat idag istället för att plugga och bara ta en lugn söndag för att samla kraft inför den stundande veckan. Det ska verkligen bli intensivt i båda kurserna och skönt på ett sätt att verkligen sätta sig in i allt.
Min julkänsla försvann i samma takt som snön regnade bort. Jag vill ju åka skidor!
Gårdagens After Work bled visst en middag på Harrys med ett glas vin. Sedan blev det ett glas till. Sedan gick vi till Bishop Arms, där blev det två glas vin till och en fishermanshot. Där socialiserade vi med gjutare från Volvo och kastade onda blickar på Ediths gamla gympalärare. När Volvo blev kvar med notan från sina kollegor som redan gått och ville tjafsa med personal och vakter så passade vi på att gå till Bogrens för att dansa.
Där blev det lite mer att dricka och lite dans blev mycket dans och kvart i två satt vi på McDonalds med cheeseburgare och milkshake. Halv tre var jag åter hemma och ramlade ner i sängen för fyra timmars skönhetssömn innan yrseln höll mig vaken.
Nu har jag sovit lite mer och ikväll blir det middag i Lisch hos Anna. Eftersom hon inte tycker att mitt och Lisas recept med Nobelmiddag i mjukisbyxor är något att eftersträva så har vi intalat henne att hon får stå för kalaset. En bra deal tycker jag och man kan dessutom sova ännu mer på bussen..:)
Jag är trött som en gnu efter all ekonomistyrning vi pluggat i veckan. Men jag och Edith har bestämt att vi ska gå på arter work ikväll. Vi ignorerar trötthet, vi ignorerar statusen på våra konton och har roligt istället.
När man bygger ett tåg, bygger man det då på en räls i en stor hall för att sedan bara rulla ut det i trafik?
Eller bygger man det på någon slags ställning? Hur får man i så fall på det på rälsen när det är klart? Kommer det en jättestor lyftkran som lyfter på en vagn i taget?
Jag tycker ju att det första alternativet låter mest rimligt, men vissa svenska tåg är ju mig veterligen tillverkade i Frankrike. Är det samma bredd på spåren från Frankrike till Sverige eller hur har de fraktat hit tågen?
Eller om ett tåg spårar ur, hur får man upp det på rälsen igen?
Kan någon välnlig själ möjligtvis svara på den här rejäla tankenöten?
Min rygg är ganska så rejält fucked up. Benen känns olika långa, ryggraden låser sig och jag har ont. Jag går därför till en kiropraktor alldeles för ofta. Det brukar hjälpa i en dag eller två sedan är det likadant igen. När jag var där senast så blev hon inte klok på mitt bäcken och har därför lånat mig ett bäckenbälte som ska hålla det på plats när jag sitter ner. För sitter gör jag ju mest hela dagarna.
Bältet är verkligen sjukt snyggt.
Jag känner mig som typ världens äldsta 24-åring när jag har det på mig. Om det ändå var ett foglossningsbälte, men då måste man ju först vara gravid. En liten detalj bara...jag jobbar vidare på mitt härligt sneda bäcken helt enkelt.
Om man blir alldeles för trött på vampyrer en lördagskväll när man inte har något bättre för sig så kan man ta fram tre guidesäsongers skörd av framkallade kort. Det var precis vad jag gjorde i lördags och jag gick fullkomligt bananas på golvet med att sortera i kronologisk ordning.
Jag har vänner i den här staden som är hängivna True Blood-fans. De har således tvingat på mig fyra säsonger med dvd-skivor för att dra ner mig i vampyrträsket.
Jag har nu sett säsong ett och än så länge så har de inte direkt lyckats med att få mig att älska den här märkliga serien.
Jag har väldigt svårt för övernaturliga saker, om det så är vampyrer, varulvar, utomjordingar eller annat som inte går att bevisa finns så är min inställning mest att sucka och skaka på huvudet.
Men, jag har ju lovat att ge True Blood en chans och att försöka tänka utanför min bekväma box. Men efter första säsongen blir jag mest arg på vampyrerna, jag blir trött på demoner som påstås bo inom folk och jag suckar åt människor som kan förvandla sig till hundar när de känner för det. Att det sedan dör folk till både höger och vänster lyfter inte direkt min känsla för serien till oanade höjder.
Sen har de väldigt mycket sex hela tiden, och det kan ju tyckas trevligt. Att vara hög på Vampyrblod och ha sex, varför inte.
Men det påstås tyvärr att jag måste fortsätta med säsong två nu, och vad gör man inte för att slippa plugga en söndagskväll? I brist på annat.
Gävlebocken brann visst ner natten till igår. Jag vet inte vad ni tycker, men personligen mister jag lite av min julkänsla om bocken inte får brinna ner innan julafton.
Sen kan man tycka att det är hur dumt som helst att en väldigt stor och fin halmbock inte får stå orörd och tänka på hur mycket pengar det kostar att sätta upp den varje år. Det håller jag med om. Men jag tänker också att det är bra mycket billigare att elda upp den än att 20 personer ska hjälpas åt att plocka ner den efter jul.
Dessutom är det ganska anmärkningsvärt hur folk år efter år faktiskt lyckas med konststycket att inte bli upptäckta när de startar branden. Min favorit är från år 1976 då en raggarbil körde sönder bocken. Vilket öde.
Jag föreslår därför att man låter bocken stå, men i mellandagarna gör en allmän brasa av den för att spara både tid och pengar.
När jag var yngre så förstod jag aldrig vitsen med att ha sin cykel inställd på ettans växel när man började cykla. Det hade alltid min mamma. Jag hade alltid, ALLTID, växel 21 inställd. Uppför, nerför i med- och motvind var det endast 21ans växel som gällde för mig.
Numera, såhär på ålderns höst, så har jag bara tre växlar på min cykel. Om jag inte växlat ner innan jag stannar och sedan ska starta igen så får jag problem. Jag har således, liksom min mamma, börjat växla ner när jag är på väg att parkera. Ettans växel är stadigt ilagd i varenda cykelställ min cykel besöker.
När man med åldern inser att man börjar bli mer och mer lik sin mamma, spännande känsla.
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
