Idag har vi börjat två nya kurser: Ekonomistyrning samt Organisation och ledarskap II. Man skulle kunna säga att vi fick oss en rejäl kalldusch. Fram till januari så kommer jag att begrava mig i böcker, vetenskapliga artiklar, och min största skräck, matte. Jag ska göra en massa märkliga uträkningar som jag än så länge ignorerar.
Det var ju tur att vi hade Juan på plats idag som Anna kunde kasta i Ediths öga samt att jag haft tillgång till både facebook och skaffat mig wordfeud på min ipod som jag surfat runt på.
Ikväll satsar jag på träning trots att jag är öm i hela kroppen efter gårdagens promenadmaraton.
Jag antar att folk vid det här laget har hört talas om den lilla trion "Erato". Tre tjejer som sjunger acapella med tomma kesoburkar som enda hjälpmedel för att hålla takten.
Vi kom fram till i onsdags innan tentan att de här tre tjejerna är studenter: de sitter i ett kalt kök och spelar på kesoburkar. Behöver man säga något mer?
Dessutom antar vi att de började med det här märkliga beteendet i samband med tentaplugg. De hade helt enkelt slut på ursäkter för att inte plugga. "Men hej, här står ju tre tomma kesoburkar. Ska vi spela och sjunga en sång". Precis så måste idén ha skapats.
Jag undrar just hur tentan gick..
För övrigt tycker jag att de sjunger helt fantastiskt bra.
Vi har för övrigt stora planer på att bilda en kvartett då vi spelar på kesellaburkar. Det ger ju ett helt annat sound.
Inatt har jag sovit elva timmar. Jag somnade klockan halv tio igår och när klockan ringde elva timmar senare var jag precis lika trött som när jag somnade.
Jag gick till kiropraktorn och blev mördbultad och det var ju inte så skönt, men jag vet att det blir bra så småningom. Så småningom är verkligen inte här än för jag har ont överallt, typ.
Idag ska hemtentan lämnas in och sedan är det ledigt till på måndag då två nya kurser börjar.
Jag väntar på att få gå till skolan. Man skulle kunna säga att jag längtar efter kvällen nu.
Idag är det tentadags. Fem timmar arbetsrättstenta står på schemat och jag har laddat med bananer, plopp, sportlunch, dextrosol och drickyoughurt. Men först blir det tentalunch med kvartetten.
Fyra tjejer i en kärleksfylld kram...
Jag försöker skingra tankarna med Goo Goo Dolls. Man skulle kunna säga att 'Slide' blivit tentapluggets sång. Eller bristen på tentapluggs sång. Det beror på hur man ser det.
Något jag längtar efter mer än kvällen är morgondagen då det ska ätas hotellfrukost och därefter är det dags att börja leva igen. Min kyl är tom, matlådorna är slut och ny energi skall samlas på hög.
Förr i tiden (nu låter det som om jag är ungefär 107 år) inför tentor har jag alltid varit stressad, men ändå lugn på samma gång. Inför psykologitentan förra året pluggade jag röven av mig i en vecka med jet lag. Det är inte att rekommendera trots att tentan gick bra.
I våras försökte jag skingra tankarna dagen innan tentan med spinning vilket resulterade i att jag nästan svimmade..
Den här gången så känns det inte ens som om jag har pluggat. Jag har gjort övningstentor, jag har skrivit case och skickat till läraren och nu är det liksom nog. Igår och idag fick vi i princip ingenting gjort, men det känns som att ingenting längre fastnar. Vi har ju ändå med oss böcker, lagtexter och AD-domar. Det finns inget mer att nöta in i huvudet så tentastressen vägrar infinna sig.
Om jag inte skulle få godkänt däremot, då kommer jag att få megaångest för att jag inte pluggat tillräckligt innan tentan.
Imorgon är LAS-handboken min bästa vän och idag har även jag och Ana varit på Willys för att handla tentasnask.
Ikväll ska jag träna och titta på dåliga TV-program. Jag har fått nog av paragrafer!
Man skulle kunna säga att det är Bonnaphesten den här helgen i Skövde. Man skulle kunna säga att det är Skövdes motsvarighet till Valborg i Uppsala och Lund. Det går naturligtvis inte att jämföra men faktum kvarstår att det kommer studenter från andra högskolor och universitet för att festa just här.
Man skulle kunna säga att det inte är så tacksamt att bo bland studenter, festvåningar och 50 meter från Kåren just den här helgen. Speciellt inte när man hade världens fest förra helgen och ännu inte är helt återhämtad. Dessutom är det en hemtenta som ska göras klart samt en salstenta att plugga till.
Ni förstår säkert vart vi är på väg. Det har gått sådär att sova den här helgen. Det går ju bra när studenterna i fråga går till Kåren, men den stänger ju klockan två och då är det efterfest.
Man skulle kunna säga att jag inatt sov med öronproppar, men en av mina grannar drog igång en efterfest halv fyra imorse och alla närvarande hoppade i takt, samtidigt. Hade det inte varit för att han spelat så dålig technomusik hade jag utan problem sjungit med i låten.
Istället började planera min hämndaktion. Vi skulle kunna säga att det är väldigt sällan jag spelar musik på nätterna, och gör jag det så räcker knappast mina datorhögtalare för att hålla någon vaken. Istället började jag dammsuga klockan nio imorse. Det är förmodligen klockan sex i vanliga människors liv som inte varit på Bonnaphesten två dagar i rad.
Moahahaha!
Jag känner mig nöjd och hoppas innerligt att jag hindrat någon från värdefulla sömnminuter.
Jag kanske ska öva på opera också.
Eller så ska jag torka bort rödvinet från min badrumsdörr som någon spillde där förra helgen.
Fast snart kommer Lisa hit på frukost så eventuellt låter jag bli..
Nähä, det blev visst ingen Domedag idag heller. Tacksamt kan jag tycka då jag i så fall inte spenderat min sista dag på bästa sätt med hemtentaplugg och lite träning med Lisa.
Det var ju i och för sig trevlgit med träning, men det där med hemtenta har ju inte direkt varit underhållning på hög nivå. Men nu är i alla fall ett utkast klart och jag kan fokusera min tentaenergi på arbetsrätten som äger rum på onsdag.
Ikväll vill Lisa se på Idol så det ska vi göra. Jag har inte sett någonting alls från Idol i år, men det gör mig ingenting. Sedan har vi hyrt en film och det känns ju trevligt kan jag tycka.
I helgen lär det bli plugg, plugg, plugg och plugg för våran del.
Jag undrar hur jag ska finansiera 2012, för det är så mycket jag vill/ska göra.
* För det första ska jag åka ett Vasalopp, tack och lov är det redan betalt men ändå. Det krävs väl kläder och mat i mängder antar jag.
* För det andra så ska det bli en resa till Dublin med Enköping för att fira min brors 25 år här på Tellus.
* För det tredje ska jag och Hanna till Barcelona. Vi tog i hand på det 2007 att vi skulle tillbaka efter fem år. Sagt och gjort, idag har vi surfat flygbiljetter för brinnande livet och planerat för fullt.
Hanna x2
* För det fjärde har Min Blomma fått för sig att vi ska se en annan del av USA i tre veckor.
Le Flower et Moi
Tror jag att CSN ska göra mig till miljonär eller vad är mitt problem?
Det skulle kunna vara min värsta mensvärk någonsin som fått min mage att svullna upp och bli stenhård. Sex värktabletter och fem timmar med vetevärmare senare har ingenting hänt. Absolut ingenting.
Men det skulle också kunna vara så att det är en jungfrufödsel på gång...
Om det nu är som i det senaste fallet så ber jag genast Gud att i så fall avbefrukta mig.
Det passar sig inte riktigt med att Gud är pappa till mitt framtida barn. Det rubbar alla min livsplaner fullkomligt.
Om man tre dagar efter festen fortfarande har konstant frossa, har man abstinens då?
Jag har på riktigt frusit sen i söndags eftermiddag. Igår skållade jag mig själv röd i duschen, sen låg jag i sängen med pyjamas, två filtar, ett täcke, strumpor och tofflor och frös ändå. Det känns som att det liksom inte är riktigt rätt. Och så är jag konstant törstig, men tack och lov inte på alkohol.
Jag och Lisa gick uppför berget igår, det kändes som om jag skulle få en hjärtattack. Eller som om jag inte tränat på flera år och så är ju verkligen inte fallet.
Jag har dessutom fortfarande ömma fötter, det måste betyda att jag dansat en hel del och så är det ju.
Jag försöker att göra hemtenta just nu, men det går inte alls skulle man kunna säga. Jag har så mycket viktigare saker för mig. Typ att prata om festen, maila mamma och hänga på facebook. Imorgon kanske självdisciplinen är tillbaka igen?
Man vet att det var fest i lördags och att man hade svarta strumpbyxor på sig som gick sönder när man två dagar senare fortfarande har nagellack kvar på hälen efter ett lyckat lagningsförsök.
Att ta bort det känns alldeles för ansträngande. Det räcker väl med att man tog bort nagellack från golvet igår?
Herregud. Jag vet inte ens vart jag ska börja någonstans angående gårdagens eskapader. Kronologisk ordning kanske? Ska försöka.
Enköpingsfolket plus Tineling kom till staden Skövde. Vi gick en tur på stan och åt lunch, därefter besökte vi det oerhört viktiga systembolaget. Vi installerade oss på våra diverse sovställen som jag ordnat och började så smått att pimpla alkohol på eftermiddagen. Sen beställde vi pizza och jag började dricka på mitt vin..
Untouched :)
Pizzan anlände och vi delade sex uppsättningar bestick på nio personer utan problem. Tina tog tag i tårtorna och satte igång att hacka Daim. Det kom gäster före det andra födelsedagsbarnet anlände till festvåningen, men vad gjorde det?
Klackarna satt där de skulle.
Det här med luftinstrument är intressant. Kajsa tog det ett steg längre.
Rosébubbel och salt pinne blir enkelt fiol.
Man kan säga att 99 % av alla var i sitt absoluta esse, likaså vi. Vi spenderade mer tid ståendes på bordet och stolarna än själva golvet. Att inget gått sönder eller att ingen ramlat är ett myssterium i sig.
Inlevelsen var det inget fel på.
Värdinnorna var eventuellt på bäst humör. Vi fick ju presenter så vad hade vi att vara ledsna över?
<3
Bordsdans...
Även golvdans uppenbarligen..
Sockersött.
Elefantdansen...
Sötaste Tingeling.
Fina Anna.
Kärlek.
Lisa och Johan.
På Bogrens salonger intog vi dansgolvet.
YMCA!
En lite rysk bild.
Kvällen och natten var fantastisk och trots mitt alkoholintag med två liter vin så har jag varken minnesluckor eller känslor av illamående idag. Tvärtom mår jag väldigt bra, men är dock trött.
Hela tillställningen var fylld med kärlek, skratt, sång, vänner, tårta och konsten att bjuda på sig själv. Det var längesen min röst var i så dåligt skick som den var inatt. Inatt intog vi för övrigt McDonalds för lite vickning. Vi upptäckte att ödsla energi på Daniels fyllemat är ungefär det dummaste man kan göra. Tingeling sa att Stålmannen var på McDonalds, men det var visst bara Vikinga-Tor som gått vilse och letade efter sin väska. I Värmland är det, enligt Tingeling, ingen skillnad på Stålmannen och Tor.
Det var en tjej som skrek mitt namn inatt utanför Bogrens, det var min gamla lekiskompis Sofia. Hon kände igen min brors krulliga hår. HAHAHA!
Man kan ju lugnt påstå att vi somnade gott med snurrande huvuden och ömma fötter, men med leenden på läpparna. Under dagen har vi återupplevt kvällen och natten med mängder utav skratt.
Jag, Ana och hennes man lyckades på eftermiddagen med konststycket att städa festlokalen. Hujeda mig vad svarta märken det var överallt.
Men effektiviteten visste inga gränser och vi städade i raketfart...
Den här helgen har varit ett endaste långt lyckorus!
Du vet när man är liten och ska fylla år, eller för all del fira julafton. Man ligger där på kvällen och undrar vad som finns i alla förmodade paket. Den känslan, pirret i magen och sömnen som infinna sig.
Precis så var min gårdagskväll när jag skulle sova. Jag var så exalterad över dagens Enköpingsbesök och kvällens fest. Nu kan ju jag och Ana eventuellt ha döpt festen till "För att vi fyller år och vill ha en massa presenter!" Nu kan det eventuellt vara mitt verk, men det är inte relevant. Det där med presenter är heller inte relevant.
Kvällens värdinnor..
Jag längtar efter att Enköping och Skövde ska mötas i en fantastisk symbios, att jag ska umgås med människor jag tycker om från två olika världar. Därav pirret.
Jag lyckades i alla fall somna efter mycket vridande och vändande...
Jag hoppas på ett fantastiskt kommande dygn med det bästa av två världar.
Idag kan man säga att jag och Ana har varit igång hela dagen med förberedelser inför morgondagens festligheter. Det känns som att det kommer att bli höstens fest i Skövde. Vårens fest var ju onekligen den här. Men morgondagens fest kommer förmodligen att slå vårens med hästlängder. Nu invarderar ju Enköping schlätta till råga på allt.
Det känns skönt att vi går in med låga förväntningar...
Vi har köpt lite godis, men råkade eventuellt äta upp all Daim...
Tårtor med tuggmotstånd :)
Vi avslutade dagen med ett svettigt pass på Friskis med sällskap av Edith.
Inatt behöver jag mycket skönhetssömn inför morgondagens bravader.
Typ två veckor senare är lägenheten äntligen städad. Hur kommer det sig att man bara städar när man ska få besök?
Men eftersom halva Enköping och det bästa från Karlstad kommer hit i helgen så hade jag inte så mycket val.
Nu är tvätten i maskinerna, lägenheten ren, inlämningsuppgift inskickad, seminarie avklarat och jag tar ledigt från hemtentan till på måndag.
Imorgon ska det fixas och donas mest hela dagen med Ana plus barn och eventuellt utnyttjar vi Edith en del också.
Bring on Enköping till det Skövdiska nattlivet säger jag. Vi ska göra fullständigt kaos av det i helgen! Jag hoppas på gråa mössor, raggningsrepliker som grundas på hästkunskaper och killar i fula frisyrer med ännu fulare dialekter :)
Idag har det kanske inte blivit överdrivet mycket plugg, men jag har ändå gjort färdigt en helt bok till hemtentan = fyra kapitel. Det innebär att jag bara har en bok kvar att skriva om.
Efter tre timmar i skolan med Lisa tog vi oss till Maxi eftersom hon nu ska börja leva igen och sluta flänga runt så mycket. Men vi hann även med lite H&M, Cassels, Lindex och annat trevligt. Jag har inhandlat en klänning till den redan legendariska festen på lördag och Lisa har handlat mat.
Vi handlade lite färskt bröd och cyklade hem till mig i ösregnet för lite eftermiddagsfika.
Jag tog hand om muggen från Kreta medan Lisa fick den från New York. Samtidigt diskuterade vi livet och folks dumhet.
Lisa sa något så klokt som: "Det är tur att det finns sådana människor som Carola, så man upptäcker hur smart man själv är."
Att Lisa slog huvudet på spiken behöver vi ju inte ens nämna.
I fredags när vi satt i skolan och pluggade började jag och Ana att diskutera det här med tillfälligheter och "om" medan vi åt lunch.
Vi kom fram till hur tacksamma vi är att vi har hittat varandra i denna stora värld. Oddsen att jag skulle hamna i Skövde var väl kanske inte de bästa egentligen med tanke på förutsättningarna.
Tänk om Min Blomma aldrig sagt meningen: "Min mammas jobbarkompis dotter var reseledare och nu pluggar hon till personalvetare, det låter väldigt intressant." Efter den meningen sa vi inget mer än så.
Tänk om jag inte varit så urbota uttråkad på Gran Canaria och börjat söka efter just sådana utbildningar.
Tänk om askmolnet inte stängt av all flygtrafik när jag längtade hem som mest och att det fick mig att faktiskt känna mig fruktansvärt långt bort och plötsligt känna att jag eventuellt ville flytta hem.
Tänk om jag hade haft en bättre chef förra sommaren och inte dragit tillbaka min ansökan inför vintersäsongen. Tänk om jag bara tackat ja till utbildningen i Göteborg eller tänk om jag valt Örebro före Skövde.
Ana säger att tänk om hon inte hade en bekant som läst utbildningen, då hade hon förmodligen aldrig sökt den. Och tänk om hon inte sagt till Edith att också söka den.
Då hade mitt gångna år sett väldigt annorlunda ut. Jag och Edith hade inte passerat den gräns för intimsfär som vi gjorde i och med bakfylla och bajspapper på Kreta. Lisas och mina långa och många promenader hade inte ens existerat och vem vet i vilket land jag hade varit?
Ikväll är det sista gången som Joar Blå har öppet i Enköping. Joar Blå har under hela min livstid i princip varit det enda utestället i Enköping. Även om jag känner att jag är färdig med Joar Blå och inte har varit där på ett år så känns det väldigt märkligt att det nu bara försvinner.
Jag har många minnen från Joar Blå (och många minnesluckor). Första gången jag var där var förmodligen en ESK GFs julgransplundring, eller den gången jag gick modevisning fast jag förmodligen inte var äldre än fem eller sex år.
Sedan 16-årsåldern är det där vi hängt på främst fredagskvällar. När det var skumdisco så spenderade jag majoriteten av natten i själva skumkanonen eller genom att glida runt hela dansgolvet på rygg tillsammans med Elin. När vi spontant fick för oss att gå dit en fredag i april i nian cyklade vi dit i en snöstorm på en cykel och dansade röven av oss vilket resulterade i de största blåsor jag någonsin haft på fötterna.
I ettan hade vi ett oändligt antal förfester som alla slutade på Joar med en smak av hallon-stjärnfruktcider medan vi var pyntade med barnkalas i form av guldserpentiner, partyhattar, tiaror och alltid hade vi våra kameror runt halsen.
Hur jag på Luciavakan i tvåan inte ens fick komma in, hur jag försökte dyka under vakterna när mina vänner stod på andra sidan glasdörren och vinkade till mig. Vid det här tillfället hette Joar Blå "Å29" (adress ågatan 29) och sålde förköp till Luciavakan i form av plastkort. Jag har fortfarande kvar mitt....
Hur alla studentfester var fullkomligt legendariska och studentnatten oförglömlig liksom balen då vi dansade hela nätterna med ont i fötterna men höga av ett lyckorus som aldrig ville ta slut.
Hur vi sommaren 2008 hängde på Terassen och hur vi hamnat på Joar efter Hamnfestivalen på vägen hem.
Oktoberfesten har jag varit på tre år i rad, men plötsligt inte i år. Det kändes lite sorgligt att jag missade den förra helgen men ändå inte.
På Joar Blå har vi kräkts på toaletterna, kissat i kors, hånglat på dansgolvet, dansat på scenen och skapat nya bekantskaper. Joar Blå har varit en del i att bli vuxen.
För mig har Joar Blå varit den plats där jag träffat de flesta jag känner i Enköping mellan mina utlandsvistelser.
Idag vill jag skriva lite om Nobelpriset och det tänker jag således göra!
Jag tycker att det är fullkomligt fantastisk att en svensk blivit tilldelad årets litteraturpris. (Det enda pris jag egentligen är intresserad av, typ). Nu kanske jag inte är speciellt insatt i svensk poesi eller poesi över huvudtaget och sepciellt inte Tranströmer.
Men det känns så himla fint på något sätt att man känner en samhörighet med pristagaren som annars brukar lysa med sin frånvaro när de mest okända författare prisats.
Jag såg Tranströmers dotter i Gomorron Sverige imorse och jag började genast fundera på om hon ska få gå på banketten med sin pappa. Jag insåg också snart att jag vill också ta emot ett Nobelpris eller gå på banketten.
Chansen att jag ska få göra det är dock väldigt liten, vad jag vet är min Pappa inte speciellt framstående inom forskning i varken kemi, fysik eller har skrivit bästsäljande böcker etcetera.
Vad min Pappa dock har gjort är att köra lift inne i Blå Hallen i Statshuset inför Nobelbanketten ett år, och vid närmare eftertanke är det förmodligen garanterat färre personer som gjort det än varit på själva banketten. Det är förmodligen färre som kört lift i Blå Hallen än vad som faktiskt blivit tilldelade Nobelpris i litteratur. Så egentligen är det ett privilegium att få träffa min Pappa då han är mer unik än alla Nobelpristagare.
Här är min fina Pappa på Skiathos.
Jag måste nog genast dock ta tag i min bok igen och göra den så oemotståndligt bra så att jag får ta emot ett Nobelpris och gå på banketten. Det ser jag fram emot.
Min dag blev eventuellt inte så produktiv. Jag gick till föreläsningen och gick hem igen efter 45 minuter. Den kändes så totalt ovärd och det enda jag ville göra var att sova. Jag var hemma halv tolv och gick och lade mig för att sova. När jag vaknade var klockan halv tre. Jag drömde om Edith att hon kom och tog hand om mig och det kändes ju väldigt fint. Sen drömde jag om Z i Australien, oklart vad jag drömde men så var det i alla fall.
Det blev en sen lunch/tidig middag med "Singin' in the rain" som underhållning. Jag vill också kunna dansa om Gene Kelly. Han fullkomligt flyter fram över underlaget och är så sjukt graciös samtidigt. Jag vill vara med i en musikal. Eller förresten, jag vill ha huvudrollen i en musikal!
Efter det tog jag mig faktiskt till skolan för att försöka plugga lite med Edith. Mycket prat, lite plugg men jag fick i alla fall ett kapitel gjort vilket jag förmodligen får göra om. Att sammanfatta det centrala budskapet i ett kapitel på 40 sidor på fem till femton rader känns fullkomligt absurt!
Det börjar bli dags att sova igen för att orka med lite arbetsrätt imorgon. Jag hoppas att sjukpiken var idag och att det nu går åt rätt håll..
Jag är redo för två timmar i skolan, vilka förmodligen kommer att ta kål på mig. Mitt huvud känns tyngre än resten av min kropp sammantaget och om inte Respibien fanns så skulle jag idag bara dragit täcket över huvudet för att försvinna.
Regnet öser ner, i princip horisontellt vilket inte dirket gör mig mera sugen på att gå utanför dörren idag. Jag tror att jag får skippa ostbuffén på Falbygdens ost idag efter föreläsningen och istället gå hem och sova. Jag måste försöka få något plugg gjort idag. Något case eller ett kapitel hemtenta typ. Jag måste bara ha ork till det, men framåt kvällen kanske...
Inatt fick jag hela fyra timmars sömn. Jag vaknade klockan 04.41 imorse och har sedan dess nyst och snorat konstant. Jag gick upp och duschade klockan 05.00 för jag tänkte att jag skulle lura min kropp till att det var kväll och att den då på befallning skulle vilja somna om...så blev inte fallet.
Jag upptäckte plötsligt en brinnande smärta i örat och framåt halv sex så började googla öroninflammation och diagnostiserade mig själv. För övrigt har jag ALDRIG någonsin haft öroninflammation, jag har dubbelkollat med Mamma.
Jag pallrade mig till skolan till klockan 8.00, mötte Lisa och Edith i biblioteket för att söka efter djävulens påfund = vetenskapliga artiklar. Det finns inget värre än vetenskapliga artiklar. Det känns bara meningslöst. Efter diverse skrattattacker tog vi oss till Ana för att sammanfatta det hela vilket ledde till en diskussion om vi verkligen förstått uppgiften rätt. Jag ställde frågan om det över huvudtaget spelar roll och om det känns som om vi kan få U för det vi gjort? Vi kom fram till att så inte är fallet och räknar i värsta fall med komplettering, men det är i så fall lätt avklarat.
Ännu fler skrattattacker har avlöst varandra under eftermiddagen. Det kan bero på min sömnbrist, Ediths drömmar om LAS-handboken eller Lisas konstaterande att alla engelska ord vi inte förstår i en artikel förmodligen ska översättas till omfattning...Anas dotter har även bidragit med sin beskärda del av underhållningen.
Nu har jag införskaffat mig 100 nya näsdukar, kokat en kanna te och tänker titta på en lång film i min manströja från GC samt glömma plugget för idag och hoppas på att jag mår bättre imorgon.
Jag har fått ett nytt favoritprogram på TV. Typ. Jag fastnade häromdagen för "Korrespondenterna" vilket är reportrar som befinner sig på olika platser i världen och rapporterar om människors vardag. Det är ett fruktansvärt bra program, men jag blir bara så extremt arg. Jag känner sådan ilska och avsky mot mänskligheten vid vissa tillfällen att jag nästan hellre skulle vara ett djur.
Hur Colombia kan vara så fattigt så att böndernas enda alternativ är att odla kokabuskar, vilket blir till kokainpasta och säljs till gerillan, smugglas vidare genom Mexiko där cirka 37 000 personer dött på grund av knarket och vidare till USA där den mesta konsumtionen finns. Att antal privata vaktbolag har ökat med 300 % i Mexiko under de senaste åren eftersom ALLA är rädda för att bli mördade.
Jag blir arg på Israel för att de finns, och för att de tillåts hålla gränserna till Gaza stängda både land- och sjövägen utan att någon kan säga emot. Att det kostar 10 000 kronor för en lastbil med last att ta sig in i Gaza. Att lasten måste packas om tre gånger längs vägen, vilket endast får ske av israeliska företag som tar ut ockerpriser. Att politikerna i Gazas enda val är att låta kläder, mat, bilar etc. etc. komma genom tunnlar under marken från Egypten för att de över huvudtaget ska kunna äta och leva.
Jag blir arg på att det i hamnförråd i Somalia finns oändliga mängder mjöl och mat, bland annat bistånd, som istället hamnar på marknader där FNs emblem pryder säckarna. 50 % av allt bistånd kommer inte fram. Istället sitter en, vad jag förmodar, fet farbror och håvar in pengar från folk som inga pengar har medan landets befolkning inte har mat för dagen.
Jag blir arg på USA som i kriget mot terrorismen i princip upphävt Genevekonventionerna och beordrat från sina högst styrande män att krigsfångar får torteras i kriget mot terrorismen. Hur ska man kunna stoppa tortyr som förhörsmetod i resten av världen när "supermakten" själva endast vill hitta omvägar runt de gemensamt överenskomna reglerna som 196 av världens länder skrivit under?
Jag blir arg på Indien, där medelklassen ökar, men där ingen som blivit medelklass ens försöker bry sig om de fattiga ute på gatorna som inte har någonstans att bo.
Jag blir arg på hur människor på många platser i världen inte får bli kära i vem de vill. Hur en man i Ku Klux Klan i Mississippi på allvar menar att afroamerikaner har mindre hjärnor och lägre IQ än vita och att om hans dotter skulle komma hem med en svart man så är hon för alltid förskjuten. För mig visar det här bara att vita faktiskt är mer korkade än alla andra.
Mest av allt skäms jag faktiskt. Jag skäms över att människor tillåts behandla andra hur som helst. Jag skäms över hur vissa tycker att de är bättre än andra. Jag skäms över att jag inte ens försöker göra något åt det. Jag skäms över att han som sitter i USA och säger att kokain borde legaliseras för att han är en vuxen människa och att han bara skadar sig själv inte ens kan tänka upp till fotknölarna. Hur kan han bara skada sig själv? Har ingen smugglat in knarket åt honom? Har ingen odlat kokabladen? Har ingen framställt kokainpastan med hjälp av ammoniak, bensin och syror? Har han inte skadat dem längs vägen?
När jag ser på Korrespondenterna vill jag genast lämna Sverige, ta min ryggsäck och ett par kängor, ge mig ut i världen och försöka göra den till en bättre plats. I vilken ände ska jag börja?
Idag blev verkligen inte den produktiva dag jag i förväg hoppats på. Men med tanke på att jag pluggat på ett eller annat sätt varje dag den här veckan så har jag tagit ledigt idag.
Jag kom på att jag inte visat den fantastiska utsikten över staden från min balkong här på åttonde våningen, eller femte egentligen beroende på vilket håll man kommer ifrån.
Tågstationen, fast det är bussdelen, centrum och Billilngeberget skymtar i bakgrunden.
Igårkväll när jag kom hem så såg det istället ut så här:
Dimman låg tätare än tätast kan vi slå fast.
Idag har jag kollat på Rocky Horror, i originalversion och inte gleeversion.
Sedan har jag varit på Intersport och handlat nya löparskor. Jag sa innan jag började prova att jag inte ville ha de helrosa så därför var det dem som satt bäst och de jag cyklade därifrån med.
Tack Mormor, Farfar, Tina och Andreas för bidraget. Det blev på så sätt ganska billigt för mig och snart är jag redo att ta mig an spåren uppe på berget igen.
Jag har bestämt mig för att jag tycker att de är assnygga. Egentligen tycker jag att de är skitfula, men jag måste blir vän med dem. Snyggare skor har Skövde aldrig tidigare skådat, så kan vi säga. Ana tyckte att de var ascoola och snygga på riktigt när jag cyklade förbi en sväng för att hämta en pajform och stannade en stund på ett glas saft. Pappa skulle förmodligen säga att de är skitsnygga, men det beror nog mer på att det är adidasskor och inte just färgen.
Igårkväll hamnade jag på en asiatisk restaurant med tre militärer och en vän. Det var trevligt. Restauranten hade ett väldigt lila träd som lyste upp halva lokalen där för övrigt 140 personer får vistas samtidigt. Det stod på en skylt. Det lila trädet lyste så starkt att jag som satt mitt emot det nästan fick en mindre psykos. Man behövde i alla fall inte dricka alkohol, man blev yr ändå.
När alla ätit klart gick vi hem till Sara, hon bjöd på strawberry daiqiri och skratt framför TVn i form av Grotesco och därfefter fastnade vi vid Glee-klipp.
Jag kan ju tycka att det är väldigt tråkigt att 'Jesse St. James' är bög i verkligheten, för han är extremt snygg och har helt sjukt sexig röst. Vi får väl fortsätta att drömma helt enkelt.
Jag och Sara kom även på att vi måste starta en Glee-klubb på högskolan. Vi började googla och insåg snabbt att det dock inte finns några tävlingar i "show choir" i Sverige. Vi borde genast göra något åt detta för annars kommer vi att få tävla mot oss själva. Vinna är ju alltid roligt, men det är roligare att vinna mot någon annan än sig själv.
Efter en drink var jag tvungen att bege mig hemåt då jag hade en date med Min Blomma på Skype. Hon ska hålla en liten lektion om Knossos i skolan borta i USA och jag ställer ju självklart upp med min guidebok så att vi återigen tillsammans tar oss genom vårt älskade palats. (Även kallat stenhög av vissa, men aldrig av oss).
Vi upptäckte hur mycket vi glömt, trots att jag har texten från bussguidningen och alla myter utom en kvar. Att jag aldrig sparade texten från palatsguidningen kan jag verkligen ångra för trots min bok och våra skarpa sinnen så finns det delar som vi faktiskt helt och hållet har glömt bort. Sorgligt, men sant. Vi måste återvända till Kreta och upptäcka Knossos på nytt!
BananaFlowerPower!
Knossos 2009!
Jag saknar Knossos och jag saknar Knossos med Min Blomma. Vi håller dock på och smider planer inför nästa sommar, men om den resan vi har i våra huvuden blir av så kommer den i alla fall inte att gå till Kreta. Men det är ett senare projekt.
I torsdagskväll var jag med Edith på Glädje för mat, vin och skratt. Men vi lyckades med konsten att vara allvarliga också. Och så sjöng vi med i Backstreet Boys-låtar och andra nittiotalsdängor som resten av besökarna förmodligen var för unga för att komma ihåg. När de spontant improviserade ett dansgolv fastslog vi att det var dags att gå hem...
Igår försökte vi sitta i skolan och plugga, det gick sådär. Vi tog istället en road trip till Ryd och KSS där jag aldrig varit. Sedan åkte vi upp på berget för att ta en promenad.
Igår kväll skulle jag bara förbi och kolla läget på en sittning, det slutade med att jag blev nykter ansvarig, hamnade på Kåren och mest klämde på kuddar hela kvällen. Det var ju också trevligt, men jag hade gärna dansat mer än vad jag gjorde.
Nu ska jag packa matsäck, bege mig till skolbiblioteket där jag inte kommer åt internet och försöka få en hemtenta en bit på vägen.
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
