Befinner mig i detta nu på Arlanda. En av mina många favoritplatser i världen. Känslan av att vara på väg är svårslagbar, det måste erkännas.
Hur som helst. Jag landar i New York svensk tid ikväll. Än så länge har jag en betydligt bättre känsla än julen 2010. Inga snöstormar, inga urspårade tåg och inga inställda flyg i sikte. Knock on wood att turen håller i sig.
Man kan säga att den gångna veckan varit heltisk på alltför många sätt och den kommande veckan blir med största sannolikhet ännu värre med jobb, hemtenta, packning, seminarium och föreläsning.
Befinner mig i något som liknar en bubbla, är helt och hållet utmattad efter fredagens elva timmars arbetsdag på posten. Jag var hemma halv sju på kvällen. Halv sju. Jag skulle sluta kvart över fyra.
Jag ska jobba imorgon också, det enda jag längtar efter är lönekuvertet i januari. Jag har en känsla av att jag och min lillasyster har romantiserat jularna på posten. De är inte alls så härliga som jag minns dem. Hur jag någonsin ska orka jobba heltid framstår just nu som ett mysterium storlek större.
I övrigt längtar jag till USA. Jag åkter på fredag. Fredag. Det är alltså bara fem dagar kvar. Fem dagar går fort?
Om det är någonting som vi i vänskapskretsen i Skövde blivit bra på under vår skoltid så är det att fira. Vi firar allt som går att fira.
Varje tenta firar vi tre gånger. Först när den är skriven, sedan när den är godkänd och sist men inte minst när vi slipper skriva omtenta.
I fredags var vi på Harrys för att äta middag. Samtidigt passade vi på att fira Sofias 23-årsdag, Ediths 10 000-dagarsdag och Kajsas 8000-dagarsdag. Edith och Kajsa blir tillsammans 18 000 dagar imorgon.
Vi kan dessutom passa på att fira att vi är lediga en tisdag, att inlämningsuppgifter är godkända eller bara fira för att vi känner oss allmänt bra.
Vi planerar även en tacksägelsemiddag där vi ska vara ytterst sentimentala och berätta vad vi är tacksamma för. Det kommer säkerligen att bli en strålande kväll, det förstår man ju.
Man måste helt enkelt passa på att fira medan man kan.
Och är det något vi är bra på, så är det att passa på!
En lördag har anlänt och det slår mig återigen hur ofattbart inaktiv jag varit i bloggvärlden. Trots att jag lovar bättring så tycks det aldrig bli så. Man får helt enkelt se det här som en ytterst sporadiskt uppdaterad blogg numera. Jag tror att vi alla kan överleva det.
Jag befann mig i Enköping för en långhelg förra helgen. Det var väldigt trevligt och givande på alla sätt. Den här helgen befinner jag mig hemma i Skövde och har en storslagen vision om att jag ska ta tag i mig själv, min lägenhets smutsighet, mitt tvättberg samt mitt pluggande. Hittills har det gått sådär med det kan jag meddela. Det enda jag åstadkommit idag är att äta frukost. Men det är det viktigaste målet mat varje dag så man får vara nöjd med det lilla.
Jag har betalat en räkning också. Och räknat ner till min USA-resa.
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
