POLare på HIS

 I lördags passerade jag den magiska gränsen 25 i antal år jag levat. 

På dagen dök släkt och vänner upp för lunch och tårtor som jag själv bakat ihop och med risk för skryt måste säga var gudomligt goda.

En massa presenter, kvalitetstid och skratt hann vi med och därefter blev det ett par timmar chill.

Därefter var planen att gå ut på middag med ett antal vänner men före det en fördrink hemma hos Lillasyster plus sambo. Trodde jag.

När jag anlände till Lillasyster med Storebror och Isbykvinnan i släptåg satt det ballonger på dörren. När jag öppnade dörren såg det ut såhär:

I torsdags var jag alltså och lyssnade på Erik Hamrén som föreläste i Enköping. Så länge han pratade om sitt ledarskap, hus och hur han tänker så var det vansinnigt intressant. 

Men när frågestunden dök upp och det började pratas fotbollstaktik, ja då försvann mitt intresse.

Jag kände verkligen att Erik Hamrén är en stor ledare. Han delade med sin av roliga anekdoter och insiktfulla tips. Och som den goda man han är så röjde han inga namn. Kan tyckas lite tråkigt men det gör ju faktiskt honom bara till en bättre person det också.



Maten efter föreläsningen smakade gudomligt och inte ens hagelskuren eller regnet fick mig på sämre humör.

En alltigenom bra kväll. Trist bara att jag inte vann landslagströjan med Zlatans autograf. 


LOVE / H

I ärlighetens namn har jag ingen aning om vart veckan har tagit vägen. Hur kan det redan vara torsdag? Vi har försökt plugga, vi har tränat, jag har jobbat och igår var vi på relax på arenan. 

Det känns som att jag inte varit hemma på hela veckan, men jag kan heller inte säga vart jag har hållit hus.

Igår var Fredrik Reinfeldt i skolan för att hålla ett kort tal samt svara på frågor. Vid fler än ett tillfälle ville jag sjunka genom jorden. Eventuellt återkommer jag angående detta, eventuellt inte. Det beror på hur det här med min tid utvecklar sig.

Idag har jag en föreläsning i skolan, jag hinner dock bara med halva innan jag ska stiga på ett tåg till Enköping. Ikväll är det föreläsning med Erik Hamrén som står på schemat. I helgen är det födelsedagsfirande för mig själv.

För övrigt verkar det onekligen som att män som försöker styra vårt land på ett eller annat sätt står som spön i backen runt mig just nu. Jag hoppas Erik ger mig djupare insikter än vad Fredrik gjorde. Jag kanske förresten ska säga till Erik att han borde läsa min blogg eftersom jag sedan länge listat ut Svenska fotbollslandslagets problem här.

Angående föreläsningen med Erik så återkommer jag garanterat. Det är dock högst oklart när.

Trevlig helg.


LOVE / H

I media cirkulerar just nu oändligt med material som handlar om Johan Persson och Martin Schibbye. Det finns så vansinnigt många tankar som snurrar i mitt huvud angående den här soppan att jag vet inte ens vart jag ska börja. 

Till att börja med så är det inget annat än fantastiskt att de är tillbaka i Sverige. Och att de lever. 

Fortsättningsvis har jag idag sett hela presskonferensen från ABF-huset samt Uppdrag granskning special och SVT:S exklusiva intervju efter presskonferensen.

Det enda jag kan tänka på är vilka fullkomligt underbara, fantastiska individer Martin och Johan är. Att dessa två herrar lyckas svara på frågor efter allt de varit med om är inget annat än beundransvärt. Jag förstår att de VILL och MÅSTE berätta. Jag kommer dock aldrig kunna förstå hur de känner sig eller sätta mig in i vad de har varit med om.

Det enda jag kan jämföra med är när jag var strandad på Gran Canaria. Det berodde på ett askmoln och ovissheten gjorde mig galen. Jag var inte arresterad, jag var inte en fånge, jag delade inte fängelsecell med 200 andra personer, jag var inte inlåst, jag var inte hotad till livet, jag var inte skadad och jag befann mig inte i en diktatur.

Jag har alltså inget alls att sätta i relation till deras upplevelser.

Med tanke på hur den ovissheten gjorde mig galen, ledsen, uppgiven, frustrerad och förbannad samtidigt så kan jag inte låta bli på att fundera på hur jag hade reagerat i Johans och Martins situation. Jag vill inte ens spekulera i det, och framför allt så hoppas jag att jag aldrig någonsin behöver uppleva något liknande.

Det mänskliga psyket är imponerande. Att Martin har nära till tårar på presskonferensen förvånar mig inte. När alla känslor till slut får bubbla över och man inte längre behöver leva i ständig skräck för att säga fel eller agera fel framför fel människor måste vara överväldigande.

Tröttheten kan knappast veta några gränser med tanke på förhållandena i fängelset.

Johan och Martin är inget annat än hjältar och har jag haft luddiga tankar på att även läsa till journalist efter avslutad utbildning i Skövde har de knappast försvagats nu.


Bild från dn.se

Journalister kan ibland tillhöra det mest dryga släktet, alla yrkeskategorier inkluderade, men journalister är samtidigt det viktigaste vi har. Utan att få tycka, skriva och granska vad man vill så är världen en sämre plats. Och större delen av världen ser tyvärr också ut så.

Och Martin har rätt. Eftersom UD avråder från resor till Ogadenprovinsen är det ett incitament för att åka dit. För hur ska vi annars få reda på vad som pågår där och på så vis kunna påverka världens utveckling till att den ska bli en bättre plats att leva i? 

Lundin Oil skulle behöva lite verklighetsuppfattning.


LOVE / H

 

Mina föräldrar håller på att rensa klädkammaren hemma i Enköping. Man kan säga att diverse skatter dyker upp. Bland annat har förlorade vinglas och mina rekommendationsbrev dykt upp.

Något annat som kommit fram är följande:



De här fantastiska fåglarna, hästen samt skånemotivet tillhör min pappa. Han har fått dem i födelsedagspresent av sin numera framlidna farmor. Hon har tillverkat dem själv.

Det finns tydligen en hel drös med tavlor någon annanstans, men de kan också ha gått förlorade.

Ryktet säger även att på 20-årsdagen mottog min pappa en av dessa egengjorda tavlor, prydd med en flamencodansande kvinna. Det känns sorligt att den inte finns kvar, jag hade gärna velat se den.

Jag känner att det skulle vara lite tråkigt att varje år få exakt samma sak i present, som inte ens är något användbart. Det känns lite som i den fantastiska 90-talsserien 'Bert' när han varje födelsedag får en bibel av sin mormor. 

Kan man förresten k-märka de här objekten?


LOVE / H

Idag är det tydligen söndag. Idag hade jag tänkt plugga, men eftersom Dionysos orsakade huvudvärk med hjälp av rosévin så har plugget fått stå åt sidan för en dag i soffan.

Men nu har jag och Sofia en uppgörelse att vi den här veckan ska plugga ordentligt samt träna ordentligt.

Vi kan eventuellt behöva bli påminda om det.

Och jag har fortfarande tankar på det här med USA. Det är bara så många bitar som ska falla på plats först.

Imorgon, heldag i skolan!


LOVE / H

 

Två skolveckor har passerat och jag har faktiskt motivation inför sista året. Motivationen kan bero på att jag ännu inte öppnat en enda kursbok. Men jag tänker att det vi läser just nu är sådant som vi redan har läst, alltså kommer det inte bli så stora problem.

Jag passar på att dryga ut kassan med extrapengar tack vare extrajobb på Posten i dagarna tre. Jag hoppas och tror att det blir mer. 

Om jag ska lyckas tillgodose behovet av en USA-resa som rycker i min resnerv behöver jag alla extra pengar jag kan få. Jag har surfat flygbiljetter halva kvällen. Tänk om min lärare för nästa läseperiod vänligen kunde svara på mejl om när tentan äger rum så att jag kan boka mig en resa i så fall.

Vad gör människor som inte reser upp sina pengar med sina pengar? Jag har sparat massor av pengar i mina dagar, och jag har kommit fram till att majoriteten av pengarna är spenderade på resor. Jag ser inte riktigt något alternativ till vad man ska göra med dem.


Nyår i NYC 2010.

Det här beteende känns plötsligt inte helt hälsosamt, men jag har ju lärt mig så mycket längs vägen så det har garanterat varit värt det.


LOVE / H

Igår besökte jag utställningen på Tom Tits med namnet Body Worlds. Det är alltså en utställning med kroppar och organ som människor fullkomligt frivilligt donerat. Gunther von Hagens är mannen bakom idén.

Man skulle kunna tänka sig att utställningen på många sätt var makaber och äcklig. Men det var den inte, tvärtom. Den var fullkomligt fängslande och fascinerande. För att inte tala om lärorik.

Utställningen bestod av mestadels organ faktiskt. Vi fick se alla små ben i örat, vi fick se hur ben är uppbyggt. Vi fick se hela matsmältningsapparaten från mun till ändtarmsöppning.

Det som var mest intressant förutom själva kropparna var kontrasterna mellan friska och sjuka människors organ. Skillnaden på friska lungor, rökarlungor och cancerlungor borde vara som ett slag i ansiktet på vilken rökare som helst. Liksom skillnaden på frisk lever, fettlever och skrumplever fick mig att aldrig mer vilja titta på alkohol. Skillnaden på en otränad persons hjärta och en vältränad persons hjärta har gjort att jag vill spendera årets reseterande dagar i Friskis lokaler all min vakna tid (Påminn mig gärna om det om en vecka eller så).


Surfaren


Badmintonspelaren.

Badmintonspelaren är inte tre olika personer som det kan framstå på bilden. Det är en och samma människa, men i tre delar. 

Det enda som var lite obehagligt var avdelningen med foster samt den gravida kvinnan. Om man googlar 'body worlds' och söker bilder så kan man själv titta, men med risk för att jag har känsliga läsare så besparar jag er den synen. Varsågoda. Men att foster redan i vecka fyra, trots att de bara är tre centimeter stora, faktiskt redan har utvecklat alla organ är verkligen helt fantastiskt.

Man kan säga att jag har fått ett större hum om hur hela kroppen hänger ihop. Det mest fascinerande av allt är att vi skapar allt själva. Att det genom ett samlag kan bli en fulländad människa med vansinnigt genomtänkta funktioner. Människokroppen är inget annat än fullkomligt fantastisk. Man borde vara mer rädd om den än man är.

Jag kanske ska donera min kropp till Gunther von Hagens. Man blev liksom lite nyfiken på hur man skulle se ut utan huden. 


Kanske något i stil med det här?

Igår hade vi även släktmiddag med USA. Inte hela landet, men kusinen som bor där borta, han jag kallar för Pappsen. Det var väldigt roligt att träffa honom plus hans flickvän. Det värsta är bara att jag känner att jag måste åka till New York. CSN verkar inte hålla med mig på den fronten. 

Mer extrajobb åt folket, TACK!


LOVE / H