Imorse lämnade vi Skövde kvart över sex och körde söderut förbi både Mullsjö och Gislaved innan vi var framme vid Gekås i Ullared. Vi utrustade oss med varsin kundvagn och påbörjade en lång resa genom varuhuset.
På väg ner.
Jag hade en lista när jag kom till Gekås, jag hittade allt jag skulle handla. Men jag hittade dessutom mängder utav andra saker jag inte visste att jag behövde.
När vi tre och en halv timme senare kände oss klara var vagnarna mer än välfyllda.
Min vagn var fullast, men den innehöll också Lisas saker.
När vi handlat klart åt vi lunch i bilen som vi haft med oss innan jag tog hand om ratten och pedalerna på vägen hem. Bakluckan fick vi trycka igen och att använda backspegeln var bara att glömma. Men det gick bra ändå.
Jag känner mig positivt överraskad av Ullared. En ny visit i vår kanske?
På onsdag ska jag ut på äventyr med Skövdefamiljen. Vi kan också kalla oss för "Fyra mammor och ett barn".
Vi ska nämligen styra en Volvo V70 söderut genom de småländska skogarna och vidare mot Ullared och Gekås. Jag har aldrig tidigare varit där men det känns som en fantastisk förutsättning att varuhuset ligger på Danska vägen. Mitt intryck av Gekås är alltså gott redan nu. Vi kom på för en vecka sedan att vi måste börja inhandla julklappar och eftersom csn knappast gör oss till välbärgade personer så kom vi på att en road trip till Ullared är det ultimata för oss alla just nu.
Planeringen är redan i full gång, saffransbullar bakade, imorgon ska vi inhandla färdgodis och på kvällen ses hos Fru Gargård för att göra en gemensam matsäckslunch. Dessutom har Fru Horrace vänliga man köpt en sladd till bilstereon så att vi kan lyssna på spotify medan vi susar fram längs det småländska höglandets gränsområden.
Igår fick jag hjälp av min pappa med att sätta upp min lilla tavla som jag fick i födelsedagspresent av mina syskon.
Lovely!
Därefter så skulle pappa sätta upp min taklampa och hade således tagit med sig sin slagborr för att borra i mitt betongtak. Pappa borrade medan jag stod med dammsugarröret i taket för att suga upp allt spån (Det heter inte spån när det är betong, va? Vad heter det då?). När pappa borrat klart tog han ner borren, jag höll fortfarande i dammsugarröret och fick borren rakt på underarmen vilket resulterade i bortbränd, avskalad hud och en svidande smärta.
Eftersom jag klarat två tentor här på sista tiden så får jag ju köpa något till mig själv. Eftersom jag dessutom blivit brännskadad så gick jag igår till Assbecks och inhandlade de mysigaste toffelstrumpor jag någonsin skådat.
Hur varma som helst.
Dessutom är det halksocksplast under så jag slipper halka omkring i min lägenhet. Jag har nu stora planer på att springa omkring i min lägenhet naken endast iförd dessa toffelstrumpor.
Mitt signum under mina första levnadsår var nämligen att jag sällan var påklädd, men alltid iklädd halksockor. Vill ni ringa till socialförvaltningen nu? Låt bli. Mina föräldrar klädde på mig, jag klädde av mig. Det var min grej. Är det barn som lägger en värdering vid att springa omkring naken? Nej, det är vuxna. Punkt.
Jag har sannerligen haft en effektiv dag idag. Jag startade med hotellfrukost för att sedan storhandla på Maxi innan mamma och pappa styrde bilen mot Enköping.
Jag satte på mig mina nya strumptofflor och min farmors mosters gamla förkläde och har stått i köksdelen av lägenheten mest hela dagen och lyssnar på julmusik.
Hur snyggt?
Jag har åstadkommit två pajer, vilket generarat tio matlådor samt bakat saffransbullar till onsdagens stundande utflykt söderut.
Här vill jag verkligen påpeka att saffransbullarna är bakade helt och hållet för hand. Inte en endaste maskin, förutom ugnen, har hjälpt mig på traven. Att röra degen i tio minuter blev eventuellt lite för jobbigt så jag kapade ett par minuter, men hur som helst så blev resultatet bra.
Jag har dessutom hunnit se en webbföreläsning om något inom ekonomistyrning. Jag har faktiskt glömt vad det handlade om så det kanske inte var så viktigt tänker jag.
Ikväll tänker jag fika med mina fina saffransbullar och varm choklad. Det är ju första advent!
Man skulle kunna säga att jag och min vän Sara har raggat upp två aspirerande poliser. Man skulle också kunna säga att vi överdriver när vi kallar dem polisaspiranter, men för sakens skull så kallar vi dem det ändå.
Om de här aspiranterna nu någonsin blir poliser så kommer de att vara poliskårens någonsin mest tillbakalutade poliser. De har en Hakuna Matata-inställning till livet som är minst sagt beundransvärd.
Hakuna Matata meats polis kan onekligen bli intressant.
Det jag och Sara kom fram till här i veckan var att vi verkligen måste börja hänga mer med polisaspiranterna och redan nu har vi en filmkväll inplanerad i april. Jag längtar.
Vi är visserligen välkomna att komma och hälsa på när vi vill, så vi får väl se om vi lyckas ta oss i kragen innan året är slut och tar oss till Trängen för att spontant knacka på en fönsterruta och berika aspiranterna med vår närvaro i form av ett besök.
Idag kommer min veteranklassen-boxande-pappa till Skövde i sällskap med min mamma. Jag har stora planer på att bli bortskämd den här helgen och inte tänka på ekonomistyrning.
Jag tänker snart gå till skolan för ekonomiplugg. Åh vad roligt jag ska ha...
Jag antar att vi alla minns "Mysteriet på strömgatan" som vore det skrivet igår. Jag lovade ju att återkomma vid ett senare tillfälle med uppföljning angående min faders eventuellt annalkande boxningskarriär.
Han påstår själv att han inte ska börja boxas utan att han tyckte att det var onödigt att utrustningen skulle kastas vid jobbets pågående kontorsflytt.
Men vid ett annat tillfälle ringde han mig och sa att jag skulle boka in lördagens datum då han ska gå en boxningsmatch i Skövde.
Jag väljer att tro på det sistnämnda och satsar på att köpa alla Rockyfilmer i julkapp.
Finns det någon box och får man i så fall svettband på köpet?
Helgen har jag spenderat i barnasinnets tecken. Småkusinerna har varit på besök i Skövde och vi har ätit onyttig mat, godis, chips, fikat, spelat enorma mängder kort och spenderat en hel dag i badhuset. Mina grannar har aldrig varit så tysta som den här helgen. Jag konkluderar att ingen har pengar till alkohol just nu och därför sover istället.
Åter till badhuset. Sveriges häftigaste äventyrsbad? Jag har ju inte provat alla så jag kanske får återkomma om just det vid ett senare tillfälle.
(Bild skovde.se)
Idag blev det en lång dag i skolan som jag avslutade med spinning. Jag ville ramla av cykeln och ligga i en hög mest hela tiden men jag genomförde hela passet. Tack Ana för peppande ord i mikrofonen och awesome musik!
Ikväll tar jag ledigt från plugg, jag har dock lyckats laga mat och vill somna ungefär precis just nu. Jag kanske borde hålla mig vaken ett tag till genom att äta upp det överblivna godiset från gårdagens biobesök.
Jag har varit på "En Dag" ikväll. En dag är en av de tre bästa böcker jag någonsin läst. De andra två är "Tillsammans är man mindre ensam" och Vindens skugga".
En Dag får mig att skratta, den får mig att gråta och när den är slut blir jag så arg för att den är över så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vi har längtat efter En Dag sedan i juni och eftersom premiären var den 14 oktober har vi sett fram emot den dagen hela sommaren och hösten. En Dag kom till Skövde i fredags. Ikväll var det dags. Jag och Edith laddade med ekonomistyrning och godis.
Vi slutade äta när filmen började för att vi skulle kunna koncentrera oss.
En sten försvann i och med en godkänd hemtenta. Trevligt tänker jag och tänker fira kvällen till ära med både träning och mazariner. Dessutom finns det ju ett gleeavsnitt att titta på.
Det finns ett företag som heter Carema. Företaget Carema har en slogan. Den lyder: Omsorg på dina villkor.
Jag vet inte ärligt talat. Är det omsorg på pensionärernas villkor att väga kissblöjor för att utnyttja dem till max? Är det omsorg på pensionärernas villkor att lämna en döende man framför en TV för att dö i sin ensamhet hög på morfin för att ledningen inte vill ta in extrapersonal till att vaka över honom? Är det omsorg på pensionärernas villkor när cheferna får en högre bonus i direkt relation till hur mycket deras omsorgsboende går med vinst?
Att äldreomsorgen drivs av företag vars mål är vinst gör mig fruktansvärt arg. Inom äldreomsorgen och vården över huvudtaget skall vinstintressen inte finnas. Ingen endaste privatperson ska tjäna pengar på att en annan människa blir sjuk eller behöver vård och omsorg.
Personligen betalar jag gladeligen skatt (när jag börjat arbeta efter att jag studerat färdigt) för att mina far- och morföräldrar, föräldrar och så småningom jag själv ska kunna bo på ett boende som ser till mina behov och inte till alla pengar man kan spara på att utöva sämre omvårdnad av en medmänniska.
Jag blir en Lars Ohly i miniatyr när jag hör talas om Caremas tabbar som uppdagas gång på gång.
Jag blir lika arg på Carema som jag blir angående Sveriges snedvridna förhållande till NATO. (NATO = En organisation som Sverige inte är medlem i). Om man nu ska hjälpa till med NATOs insatser i Libyen, Afghanistan och så vidare, och så vidare. Varför går man då bara inte med i NATO? (Den här diskussionen tar vi en annan dag, förresten. Det här handlar om Carema).
Så, jag konkluderar här att jag önskar mig ett fantastiskt rött land, med en stat som bestämmer att mängder utav skattepengar fullkomligt ska pumpas in i vården.
Ingen ska tjäna ett jota på det, förutom de som arbetar där då naturligtvis. Staten ska gå så fruktansvärt mycket back inom vården för att medborgarna ska få den omsorg de behöver.
I Värmland verkar människorna vara så härligt jordnära. När vi lekte modeller på ett hotell så var det till exempel ett bröllop som pågick samtidigt. Brudparet var förmodligen i 35-40-årsåldern. Bruden hade en knälång klänning och en bukett med knallrosa rosor. Färgen på rosorna matchade brudgummens slips.
Jag skulle vilja hävda att det endast är i Värmland man ser en brud på sin bröllopsdag i rosa Dr Martenskängor. Upprepning: Rosa Dr Martenskängor. Underbart!
Jag har spenderat min helg i Värmland. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit i Värmland så det har sannerligen varit en upplevelse. Värmland är på många sätt som ett helt annat land än det jag normalt befinner mig i, och på många sätt är det ett härligare land än övriga länder jag varit i.
I fredags anlände jag hem till familjen Tingeling. Sarah Tingeling släppte av mig hemma och åkte för att jobba. Jag bråkade med den översociala katten och tittade på idol i min ensamhet tills Pappa Tingeling kom hem och vi satt och hyggesnackade i två timmar. Ack vad trevligt det var.
I lördags styrde vi kosan mot centrum med Anna och Jimmy för att möta en annan Anna. Vi lekte modeller för en dag vilket fick mig att vilja hoppa ner i Klarälva. Men vi hade i alla fall roligt så länge vi inte stod framför en kamera. Bilderna sög och vi beslutade att vi kunde ta bättre bilder själva.
Resultatet av det:
En Anna med piffigt hår, en berusad Hanna och en ännu fullare Sallygiraff.
Jimmy håller i kragen på bästa Dress Man-manér.
Man kan luta huvudet på händerna och titta neråt, vilken effekt.
Anna bland blomster.
Sarah Tingeling visar gärna upp sina behag som kostat 40 000 och som enligt vissa bör reklameras.
Innovativt, ja.
Under kvällen hann vi ägen göra vår egen version av 'Call your girlfriend' med både vinglas och tv-fjärrkontroller. Dessutom sjöng vi en hel del på danska.
Sedan tog vi bussen in till centrum. Vi gick av på torget och gick till 'Den Glada Ankan'. Kön tog väldigt lång tid men vi var vid gott mod. Det hela började med att jag och Anna gick på toaletten. I kön stod massor av killar, vi och en annan tjej. En kille i truckerkeps kom ut från en toalett och var på väg ut utan att tvätta händerna. Av okänd anledning blir jag och Anna ovanligt kaxiga i varandras sällskap och påpekade direkt för honom att han borde tvätta händerna. Han ansåg att det inte behövdes. Den andra tjejen i kön höll med oss, liksom alla andra killar. Vi fortsatte att vara kaxiga och han tvättade tillslut händerna, dock inte med tvål. Jag hann även påpeka att han inte borde vara så kaxig med tanke på hans truckerkeps vilket han bestämt hävdade att det inte var. Vi sjöng således "Ta av dig din truckerkeps" i all oändlighet.
När vi kom ut från toaletten stod det en Linus där. Han hejdade mig och frågade om han fick lov att bjuda på en dans. Vi tog en liten buggsväng på rockdansgolvet innan jag dansade vidare med resten av ligan.
Sarah Tingeling verkade känna hela Karlstad igår, eller hela Karlstad verkade känna henne kan man nog säga. Hon har hälsat på och kramat flera personer som hon inte har en aning om vilka de är.
Vi återupplevde apollodanser från GC och hade fantastiskt roligt. Killar kom och bad om raggningstips och hävdade att kompisen Robin ju var en uppenbar tjejmagnet (vilket var sant), men tyvärr var han ju alldeles för blyg. Stackars Robin.
Känslan av krogen i Värmland:
Det är endast i Värmland som killar bjuder upp till att bugga på krogen.
Det är endast i Värmland alla killar har keps eller mössa på sig på krogen.
Det är endast i Värmland som ALLA pratar med varandra på krogen.
Det är endast i Värmland som den sista låten som spelas för natten är 'Hakuna Matata'.
Det är endast i Värmland som man står i kön på Burger King framför två herrar vars modersmål är franska, trots att den ena av dem är från Pakistan som de endast pratar med varandra på engelska och svenska. Frågan från den ena till den andra: "Vill du ha köttbullar" med en fransk/urdu-brytning glömmer vi aldrig. Endast i Värmland.
Det är endast i Värmland man möter folk i garderobskön som börjar prata danska med en, trots att han över huvudtaget inte kan prata danska. Han hävdade dessutom att norska och danska är samma språk och sa på danska att han skulle simma. Som de gamla guider vi är blev vi förvirrade och försökte tillrättavisa honom, men han ville inte lyssna. Endast i Värmland.
På bussen hem inatt förväntade vi oss att få höra den legendariska utroparen säga "Karlstad, CCC" på klockren värmländska. Förstå vår besvikelse när de bytt ut den värmländska damen mot en stockholmsk.
Det är även endast i Värmland det finns solar överallt, inklusive busshållplatserna:
Vi konkluderar härmed att vi verkligen måste börja hänga mer i Värmland.
Det är ju bara i Värmland som man pratar med varandra på både Konsum och ICA.
Uttrycket "Sola skiner alltid i Karlstad" har fått en helt ny innebörd och jag är mer än beredd att hålla med.
Jag kommer garanterat snart att vara tillbaka i 'Ack Värmeland du sköna'. Då har jag blivit lovad en road trip till både Säffle och Grums. Kan vi åka imorgon?
Idag har vi haft ett seminarium där vi ordbajsat om Pestel och gjort en omvärldsanalys. På väg därifrån började vi av okänd anledning att sjunga på "När vi gräver guld i USA". Jag, Ana och Lisa tog i för brinnande livet och plötsligt utbrister Lisa "Ända från Ljungskile till Moskva" med den efterförljande kommentaren att "Jag vet aldrig vad de sjunger där i början så jag brukar sjunga Ljungskile". Jag och Ana skrattade tills vi nästan spydde.
Självklart har vi uppdaterat Lisa på att det ska vara "Ända från New Delhi till Moskva" för att undvika framtida missförstånd.
Denna trötthet som smugit sig på sakta men säkert under veckan vet snart inga gränser. I mitt huvud snurrar budgetar och kalkyleringar som blandas med strategier sett från fyra olika perspektiv. ISO 9000 tar även upp en del plats och hur jag ska orka med fest i Karlstad i helgen är ett mysterium. Jag får väl helt enkelt försöka ta igen mig på bussresan dit imorgon som endast tar två timmar och 35 minuter.
Ikväll ska jag tvätta och plugga kalkylering med Sara. Det här med kalkylering var verkligen inte enklare än budgetering och värre ska det tydligen bli.
Hur den här informationen ska fastna i mitt huvud till januari förstår jag faktiskt inte. Dessutom har vi en annan tenta två dagar tidigare...Hej då jullov!
Jag kickar igång veckan med en tågresa till Skövde på två timmar och 40 minuter. Enköping har verkligen visat sig från sin fina sida den här helgen och jag var utvilad ända tills igår när jag inte kunde somna på kvällen. Men nu är det dags att åter inta schlätta.
Sedan kommer vad som nu känns som mördarveckan. Jag vet faktiskt inte hur jag ska räcka till den här veckan, men det löser sig väl längs vägen tänker jag.
Tillåt mig att dela med mig av en anekdot från i fredags. Eller tillåt och tillåt, jag skriver ju faktiskt vad jag vill .
I fredags så försökte jag hjälpa Edith och Ana med en rapport i en extrakurs de läser. (Jag borde för övrigt fått betyg i den kursen med tanke på mitt assisterande vid rapportskrivning).
Innan lunch skulle vi gå till dagis för att hämta Anas dotter. Vi kan kalla henne Barnet. Men först gick jag och Edith och köpte sushi till henne. Jag höll mig utanför med en hund. Jag höll kopplet långt om vi säger så.
Sedan gick vi till dagis för att möta Ana och Barnet samt den andra hunden för dagen. Barnet och dagiset var visst på berget och sprang ett lopp och hade fått lite problem med busstransporten tillbaka. Det fanns alltså inga barn alls på dagiset. När bussen kom så gömde sig Edith med de båda hundarna mellan två bilar för att inte orsaka alltför stor uppståndelse bland alla barn. Det där med barn och djur alltså.
Ana gick in för att hämta Barnets kläder och jag stod någonstans mittemellan. Utanför staketet med en massa barn på insidan som ställde frågor om hundarna jag inte intresserade mig över. Barnet sprang dock direkt till Edith och hundarna så fort hon gick av bussen. En vikarie som vi kallar Lärjungen uppmärksammar att jag och Edith står med ett barn och två hundar. Han frågar således om barnet är vårt varpå vi båda genast svarar JAA. Jag fyller dock i "eller alltså det är ju Anas barn, men hon tillhör oss också".
Barnet hade fått en medalj efter loppet på berget och den höll hon stolt i handen. Jag hade faktiskt sett den. När vi precis ska gå så kommer Lärjungen plötsligt utspringande från dagiset och ropar "hoho, Barnets Mamma. Barnet glömde sin medalj". Ana tog emot medaljen och jag påpekade genast att Barnet redan hade en medalj och vem tillhörde den i så fall? Den tillhörde visst ett annat barn.
På väg hem tog Edith hand om de två hundarna, Ana tog hand om vagnen och all packning medan jag tog hand om Barnet och lekte "klara, färdiga, gå" hela vägen hem.
Sammanfattningsvis: Lärjungen försökte ha ett öppet sinne om en modern regnbågsfamilj, men det visade sig vara en regnbågsfamilj med tre mammor och två hundar. Det kan ha blivit snäppet för mycket för Lärjungen att hantera. I vilket fall som helst verkade han något förvirrad.
Vi såg också en väldigt fin flagga. Det stod "Skövde för Kristus" på den. Vackert, eller hur?
God morgon en hel dag fylld med ekonomistyrning säger jag.
Jag måste säga att efter två föreläsningar har jag fortfarande ingen aning om vad ekonomistyrning egentligen är. Jag vet dock att det innefattar siffror.
Ekonomerna tycker att ekonomistyrning är flummigt och luddigt. Jag tycker att ekonomerna borde läsa sociologi för att få lite perspektiv.
Man kan säga att min kamera har varit lite lagom kaputt sedan festen. Men i söndags tog jag och Lisa en monsterpromenad uppe på berget och jag tog med kameran för att se hur bilderna blev, om det blev några över huvudtaget.
Vi gick upp på berget, tog en mil i spåret ch därefter Strupen ner. Vi gick i tre timmar.
En liten bäck..
En känsla av Dalarna.
En sjö med okänt namn.
Vi träffade Marcus Hellner vid målgången.
Hemma i Boulognerskogen igen. Inte den i Paris, inte den i Gävle. Den i Skövde!
Jag har fortfarande ont i höfterna efter promenaden. Det skulle också kunna bero på gårdagens träning.
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
