POLare på HIS

Just nu vet jag faktiskt inte vart min tid har tagit vägen. Dagarna består av jobb som aldrig tar slut, mina kvällar förra veckan bestod av att kasta gamla gymnastikredskap, samt forsla nya gymnastikredskap. Veckans höjdpunkt var när Lisa, som i samband med sommarens intåg flyttade från Skövde, kom på besök. Skövde är liksom inte komplett utan Lisa. Vi tog en tur till ICA Maxi, och upptäckte att att strosa där tillsammans är något man saknat utan att veta om det. Vi åt middag tillsammans med Horrace och Cecilaya samt avnjöt berikande samtal om livets många frågetecken. Lisa borde komma till Skövde oftare konstaterar jag kort. Tur att vi i alla fall har telefoner..

I helgen spenderade jag alla min vakna tid i Gymnastikens Hus i Alingsås. Det var fint väder ute i världen va? Det är alltid det när man är på gymnastik nämnligen. Det var i alla fall en fantastiskt rolig helg och jag konstaterade att man har blivit så vansinnigt feg med åldern. Men då får man tänka att om man vågade när man var barn så får man våga när man är vuxen. Således gjorde jag stillastående salto ner i skumgummigrop vilket gav mig både hjärtklappning och en mild ångestattack. MEN JAG VÅGADE I ALLA FALL! I övrigt var det barnen som tränade, jag höll mig 99 % av tiden på sidan om.


Något mer att rapportera?

Jag är arg för att man är beroende av pengar, jag har panik över att jag inte längre bestämmer över min egen tid (det gör ju min arbetsgivare). Jag kan inte spontant köpa en flygbiljett till valfri plats för det måste först godkännas av andra. Jag saknar en känsla av att ha kontroll och självbestämmande. Jag är dock glad för fina vänner och givande samtal, strålande sommarväder och turer på berget där man kan rensa sina tankar samt ådra sig en vidrig träningsvärk.

Man kan sammanfatta det hela med att livet är allmänt bra, men samtidigt suger lite ändå.

Men vet ni vad? Det får vara så. Det är helt okej att vara vilsen och oviss om framtiden.

Eller som Lisa sa i fredags "Sitt inte på fel station och vänta på rätt buss för den tar sällan den vägen".

Tänk bara om man råkade veta vad rätt buss var. Men den dyker väl så småningom upp misstänker jag. Någonstans måste man ju trots allt påbörja sin resa. Och man kan alltid byta buss!


LOVE / H

Förra helgen i Göteborg var alltså en succé. Att jag skrev vi hörs snart var en mindre succé.

Fantastiskt sällskap, extremt god mat, sangria, barhäng och klubbande präglade helgen. Den absolut minsta succén var skyfallet som fullkomligt rann ner över oss när vi stod i kö och skulle in på Excet. Alltså vi var så blöta! Mina kläder torkade på måndagen någon gång. När jag kände på skorna i tisdags var de äntligen torra. Den största missräkningen var att jag bara tog med mig ett par skor till Göteborg. Jag fick således återvända till Skövde i blöta skor samt en genomsur jacka.

Hur som helst. Veckan har bestått av jobb och gymnastik. I övrigt har jag sovit.

Men det senaste dygnet har min moder berikat Skövde med sin närvaro. Igår strosades det på stan, shoppades lite granna och åts lunch. Vi hade det allmänt bra alltså. Därefter åkte vi hem och vilade en stund, kollade på friidrott och piffade till oss innan vi gick till Sällskapet. Fantastiskt god mat, och bättre blev den efter att jag vänligt bett servitrisen att byta musik. Håkan Hellströms ylande förstörde till en början upplevelsen lite grann så att jag inte kunde slappna av och njuta, men det löste sig det också..:)

Därefter gick vi till Mike's och drack mer vin och så väntade vi tills klockan blev elva för att vi ville prata med de unga killar som delar ut popcornstrutar och pratar om Jesus på lördagsnätterna. Men vi hittade dem inte någonstans så vi fick åka hem istället.

Förresten har vi varit oerhört händiga också. Lampan i min jordglob är bytt, tumlaren lagad och ett lysrör i badrummet bytt. Det enda vi inte lyckades lösa var stoppet i mitt handfat, men det får någon mer kunnig person ta sig an. Men kvinnor kan! säger vi och känner oss nöjda.

Efter mammas sorti har jag lagat matlådor och softat framför friidrotts-VM. Ikväll står friståendebygge på schemat i gymnastikhallen.


LOVE/ H

Under eftermiddagen och en bit in på kvällen i dag har jag umgåtts med Sara och Evelina. Det har druckits te och diskuterats om livet och en massa annat i ett par timmar. Det hela avslutades med en spontanmiddag på McDonalds. Sjukt trevligt!

Vi diskuterade bland annat det här med barn och barndomen samt hur olika syskon faktiskt kan bli. Helt plötsligt hörde jag mig själv säga "Herregud, vad ska det bli av mig egentligen"? Sedan insåg jag högst abrupt att jag redan är vuxen och redan är det det ska bli av mig. Men bara delvis.

Jag undrar faktiskt vad det ska bli av mig och var jag ska hamna till slut, oavsett om jag är vuxen eller ej. Och jag har faktiskt ingen aning. Jag har ingen som helst aning om var jag vill vara, vad jag vill göra eller hur det ska gå till att ta sig dit. Men efter ett långt livssamtal med Lisa i går så kom vi fram till att det bara är att börja någonstans och därefter jobba sig vidare mot nya mål.

Jag har inget drömjobb, jag har inget tydligt mål. Eller jag har jättemånga, men de förändras ständigt. Just nu vet jag mest att jag är rastlös.

I helgen ska jag passa på att vara spontan och berika Göteborg med ett besök för att umgås med min spanska vapendragare och namne Hanna innan hon åter styr flyttlasset mot vårt älskade Barcelona för ett par månader. Jag måste avlägga en visit även där i höst. Det står extremt högt upp på to do-listan. Min själ behöver andas Barcelonaluft.



Jag borde vid närmare eftertanke packa eftersom jag åker västerut i morgon efter jobbet. Vi hörs snart!


LOVE / H

Vi har en ny grej här i Skövde som borde sprida sig till övriga delar av vårt avlånga land. Att påstå att hela Skövde anammat det hela är också extremt överdrivet. Än så länge är det bara jag och Horrace som försöker oss på ett nytt levnads- och tankesätt.

Denna nya livsåskådning handlar om att vara lycklig måndag till fredag. Det kan kanske låta banalt, men det är inte så enkelt som det låter. Det är faktiskt oerhört komplicerat att vara lycklig måndag till fredag och inte leva för helger, ledighet, semester och högtidsdagar. Att se fram emot ledighet är naturligtvis tillåtet, men det är inte ledighet som gör livet. För om man bara är lycklig två av veckans sju dagar, vad är då poängen med livet?

Det finns en låt av en artist som jag och Tina lyssnade på förr som börjar så här:

 

Vad är det som du alltid går och väntar på? Vad är det som ska hända om ett tag?

Och det kan man verkligen fråga sig. Vad är det egentligen man går och väntar på? Varför tar man inte bara vara på nuet och det man har samt ser till att göra minst en rolig sak varje dag som underlättar vardagslyckan?

För om vi ska vara olyckliga och mer eller mindre miserabla 71,4 % av vår livstid, vad är det då egentligen för liv vi lever? Om det är så det ska vara så avstår jag hellre. (OBS! Jag har ingen dödslängtan eller är självmordsbenägen).  

Därför tänker jag och Horrace i alla fall vara lyckliga och uppskatta livet även måndag till fredag!



LOVE / H