Ja ja ja, jag vet. Det är längesedan jag var här och skrev. Men på fullaste allvar har jag inte ens haft tid med mig själv den här veckan. Det har varit skola, opponering, jobb, arbetssökande, gymnastik och alldeles för lite sömn.
Ikväll har klassen examensfest. Jag och Cecilaya är ansvariga och det har ju också upptagit lite tid den här veckan. Idag har jag också sanslöst mycket att göra, men jag har faktiskt bestämt att jag får ta det lite lugnt och andas idag. Jag får plugga i helgen helt enkelt, och det gör mig ingenting.
Har fått sommarens mest glädjande nyheter: Jag börjar jobba veckan EFTER midsommar. Jag får alltså vara ledig i över två veckor inann arbetet sätter igång. Och så får jag vara ledig vecka 28 så jag hinner träffa Min Blomma som ska berika Sverige med ett besök. Vi har ju inte träffats sen jag var i USA över jul och nyår så det ser jag onekligen fram emot.
I övrigt så är vi verkligen verkligen på upploppet med uppsatsen. Vi har lite redigeringar att göra, och det är bara att ta tag i det, hur lite man än vill. För snart är det sommar på riktigt!
Jag spenderade alltså förra helgen i Enköping, som visade sig från sin bästa sida. Helgen bestod av familjehäng, vänhäng, kusinfotboll, bosnisk fest, att läsa en skönlitterär bok i solen, pannkakor hos farmor och gymnastik i min älskade c-hall.
Kort och gott var det ett välkommet och välbehövligt avbrott i mitt studieliv. Efter återkomsten till Skövde så har det blivit jobb, träning och studier. Inget exotiskt alls med det, men en filmkväll i tisdags efter ett träningspass i Strupen piggade i alla fall upp något.
I övrigt känner jag mig totalt fysiskt och psykiskt utmattad efter det här uppsatsskrivandet. Det känns som att jag skulle behöva sova i en vecka eller två alternativt åka på en lång semester i ett avlägset land. Framför allt det sistnämnda, men det får väl bli i ett annat liv för just nu är inte det ett alternativ. När jag tänker efter borde jag kanske lösa in min vinstlott på tio kronor till en ny lott och satsa på att vinna 200 000 kronor. Det hade onekligen underlättat mitt resbehov.
Uppsatsen börjar lida mot sitt slut, minst sagt. Den ska ju faktiskt lämnas in på fredag.
Idag står vårt sista handledningstillfälle med uppsatsen på schemat och därefter slutredigering i dagarna två innan inlämning. Den här blandningen av panik och lugn är en väldigt obehaglig känsla att ha i kroppen, men det får helt enkelt bara ordna sig.
Med tanke på den här terminen känner jag mig nu både fysiskt och psykiskt utmattad och är i stort behov av miljöombyte. Jag har därför kommit fram till att jag, helgen till ära, tänker åka hem till Enköping. Jag har inte varit där sen i början av februari så det kanske är på tiden. Jag har ju heller inte riktigt längtat dit, men nu slog det till och då gäller det att bejaka sina känslor.
Här skulle man ju kunna tro att jag gått upp i rök, men så är icke fallet. Det är snarare så att det sista skrivs på uppsatsen, jag passar på att vara ute i det fantastiska vädret samt tränar. Att Strupen blivit min bästa vän och värsta fiende de senaste veckorna är inget annat än fantastiskt. Jag ser löppassen där som både en mental och fysisk utmaning, Mest en mental faktiskt.
Från och med nästa vecka lugnar det i alla fall ner sig lite grann här och det är så efterlängtat så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
I helgen har jag ätit tapas och druckit vin. Det har varit fantastiskt.
Livsfilosofin i Skövde fortsätter att gå på högvarv. Vi verkar komma till insikt mest hela tiden just nu, och det är bara till vår fördel. Men att jag härom veckan fick ur mig frasen "Ditt liv är inte facit för någon annans liv" har gett oss den djupaste insikten på länge. Man måste faktiskt bara utgå från sig själv och strunta i vad samhället och omgivningen tycker. Det finns ingen annan som kan tala om vad som är facit för dig än du själv. Kom ihåg det!
Angående festligheterna i lördags så blev det precis så festligt som man kunde tänka sig och mer därtill. Jag har träningsvärk i fötterna efter att ha stapplat runt alldeles för länge i höga klackar i lördags kväll och natt. Men det är sådant som man får leva med och det gör jag så gärna. Huvudvärken som jag levde med igår däremot, den är inget jag vill ska bli en återkommande gäst i min kropp. Dionysos var på min bästa sida i lördags, men absolut inte igår.
Nu är det långa dagar med mycket plugg som ligger framför oss, men vi närmar oss upploppet med stormsteg, om vi inte redan är där vill säga.
Veckan har fullkomligt sprungit förbi mig och den har kantats av studier, studier och åter studier. Men ljuset i tunneln börjar skymtas och vi är snart på andra sidan. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an de sista veckorna på högskolan. Jag längtar efter att läsa skönlitteratur, att vara ledig på kvällar och helger och att ha en inkomst. Inte för att jag har ett jobb eller så, men det löser sig.
Idag har en frukostdate med Cecilaya, frukost, shopping och en sovstund avverkats. Nu är jag piffad till tänderna och redo för 25-årsfest. Jag väntar bara på Taxi Cecilaya som ska plocka upp mig och mina klackar innan vi rör oss mot stadens mer centrala delar.
Imorgon ska jag må bra för vi har gymnastikuppvisning och jag är förste passare för Glada Laxarna.
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
Sommarkänslor.
