Midnattsloppet igår var en fantastisk upplevelse. Jag var dock den enda ur trion som var peppad när vi satte oss i bilen på väg till Stockholm, men när vi väl var framme och fick se alla orangea tröjor så taggade vi till ordentligt.


Innan start.

Loppet i sig gick bra. Det var dock väldigt trångt i början och i uppförsbackrna fick folk för sig att gå. ATT GÅ! Är man med i ett lopp så springer man väl? I alla fall, kullerstenen var hal på sina ställen, men det var fantastisk stämning längs banan och upploppet var underbart trots att jag spurtade så jag var på väg att ramla ihop efter mållinjen.


Alla som gick i mål fick en banan, innan start kan man säga att banankompaniet hade laddat upp. 

Hur det gick med tiden? Jag sprang på 59.33 vilket jag inte visste förrän jag kom till baren där bror och Hytt satt och sa bra jobbat. Jag känner mig väldigt nöjd, kanelbullen smakade gudomligt och depåstoppet på Donken i Stäket var verkligen något extra.


Kolhydratsåterhämtning kan vi kalla det...

Mitt knä gjorde inte ont alls under de två första kilometerna, därefter värkte det, men jag tänke på annat. Idag haltar jag samt intar Ipren i både tablett- och gelform. Men det var värt det!

Nästa år ska vi samla ihop ett STORT gäng och springa och då ska vi göra det ännu snabbare :)


LOVE / H