Igår kom resultatet på tentan från helvetet som skrevs den 10 januari.
Den är godkänd.
Gårdagen bestod av ett enda långt lyckorus, men på kvällen när jag var trött upp över mina öron så kunde jag ändå inte somna. Jag har vridit och vänt mig hela natten och inte fått så många timmars sömn alls. Dessutom fick jag väldigt ont i huvudet igår kväll och det var inte heller så trevligt ärligt talat.
Igår var jag på berget en sväng och åkte skidor. Spåren var, tja det var spår i alla fall och det gled väldigt bra. Sara och Evelina tog en promenad medan jag åkte. Sedan hade vi tänkt äta semlor, men vårt tilltänkta bageri var stängt så de uteblev. Lika bra med tanke på att jag mådde illa precis hela dagen.
Nu har jag sovit i tio timmar, ska gå till biblioteket och försöka komma igång med pluggandet igen. Det känns segt.
Lördagskvällen och natten blev för övrigt rolig och Bogrens var precis lika härligt som vanligt.
Den här veckan ska vi får resultatet på tentan från helvetet. Det sägs att 50 % har fått minst godkänt. Jag håller tummarna.
Jag förstår att ni alla håller på att spricka av förväntan angående vårt deltagande i Harrys quiz i torsdags. Jag ber om ursäkt för den sena uppdateringen, och den beror verkligen inte på att jag haft fullt upp. Tvärtom, jag har mest varit uttråkad men nåväl, här är resultatet:
(Fanfar)
Av 21 lag så kom vi på femte plats!
Vi är oerhört stolta, och hade vi bara vetat att Frankrike vann OS-guld i handboll 2008, och att en "sperm whale" är en kaskelotval så hade vi verkligen varit uppe och nosat på segern.
Kaskelot.
Trist, men vi lärde oss i alla fall en massa saker på köpet.
Dels lärde sig den andra Hannan att man inte kan bli gravid med en blåval om man är människa.
Dels lärde sig Karin att däggdjur föder levande ungar samt att undertecknad inte är lesbisk.
Dessutom delade den andra Hannan med sig av att det är bättre att dricka vin med munnen än med näsan.
Sammanfattningsvis så måste vi summera det hela som en alltigenom lärorik afton och vi vill onekligen ha revansch. Harrys på torsdag då kanske?
Det känns som fredag idag. Även gårdagen kändes som fredag om du frågar mig eftersom vi inte har någonting i skolan förrän på måndag. Att ta helg på en tisdag hör ju verkligen inte till vanligheterna och tristessen tar sakta men säkert över min kropp.
Igår kväll lämnade vi över till en ny styrelse i BEST. På dagen ett år sedan vi själva tog över från föregående styrelse. En märklig, men befriande känsla. Det är bara det här med kontrollbehovet som ska hinna ikapp mig och inse att andra ska sköta BEST från och med nu.
Ikväll ska vi ut på Harrys med den gamla styrelsen för att äta en sista målitd tillsammans. Det behöver absolut inte bli så dramatiskt som det låter, vi ska bara äta hamburgare och quiza såsom man gör på Harrys på torsdagar.
Jag måste gnugga geniknölarna och få be att återkomma vid ett senare tillfälle med ett resultat.
Vad hände här? Var det min inspiration som försvann eller liter jag månne av ett post-epilepsianfall?
Det hela är lite oklart. I vilket fall är jag vaken trots att jag inte ska till skolan förrän halv tolv. Jag tänkte nämligen ta mig till Friskis för lite morgonträning eftersom jag är upptagen både ikväll och imorgonkväll.
Det är ju tur det för i skolan tog vi helg redan igår. Från att ha gått från att plugga ihjäl sig så har vi plötsligt ingenting alls att göra. Det här med kontraster är onekligen väldigt intressant.
Igår kväll tittade jag lite grann på Gladiatorerna och till min fövåning så var det faktiskt förvånansvärt underhållande.
Därefter tittade jag på p3 Guld en sväng. Det var ju naturligtvis en massa musik och sådant, uppträdanden och annat spex.
Något jag störde mig på när det var uppträdanden hela tiden var att man inte fick se mer än typ två sekunder från varje kameravinkel. Det skulle ideligen bytas kameror samt zoomas in och ut konstant tills jag blev fullkomligt yr.
Det får mig verkligen att känna mig lastgammal samt inse att Fred Astaire verkligen hade en poäng.
När Fred Astaire dansade, oftast med Ginger Rogers, så var ett av hans krav att de alltid skulle filmas i helkropp. Man skulle se allt uppifrån huvudet ner till fötterna. Dessutom skulle det vara så få kameravikelbyten som möjligt.
Fler borde helt klart anamma det tankesättet, för personligen tycker jag att det är fullkomligt briljant!
I januarinumret utav Vagabond så finns ett uppslag med en bild. Bilden föreställer "Porten till helvetet" eller kort och gott Darvaza gaskrater som ligger i Karakumöknen i Turkmenistan.
Sovjet var här 1971 och borrade efter gas, de upptäckte en luftficka och när de väl börjat borra så rasade marken och en stor krater trädde fram. Kratern är 60 meter i diameter och fylld av giftig gas.
Geologerna tyckte att det var bättre att antända gasen och låta den brinna ut än att invånarna i den närbelägna byn Darvaza skulle förgiftas av den.
Jag har precis ätit frukost, solen skiner utanför fönstret och det ser kallt ut.
Jag har ont i kroppen, jag vet inte om jag känner för skidåkning idag. Det kan bli så att jag tar mig en lång promenad istället, med en härlig sommarpratare i öronen. Man kan ju låta själen hinna ikapp en på många sätt.
Ikväll ska i alla fall Isbykvinnan få sluta tidigare, eftersom hon fick börja tidigare. Här ska lagas mat och socialiseras för fullt.
Imorgon ska jag styra kosan mot Enköping igen för en hel natt, men möjligtvis hinner jag med lite kvalitetstid med härliga människor. Jag har ju redan bjudit in mig på lunch hos lillasyster och middag hos storebror eftersom ingen mat finns i huset. Och så tänker jag mig att jag ska hinna tvätta lite.
Herregud vad glamouröst mitt liv verkar plötsligt.
Dag tre försvinner under mina fötter medan jag har fullt upp med skidåkning, mat, mellanmål och bokläsande.
Idag har jag i alla fall avverkat 2,5 mil i spåren och känner mig lite mör i kroppen. Svanken och höftböjarna är verkligen inte att leka med längre.
Idag har Dalarna varit vackrare än någonsin, om än lite kallt med 13 minusgrader i luften, med sol på den blå himlen. Det har snöat inatt och nysnön ligger på träd och mark och riktigt glimrar. Även denna omgång snö smakade bra för er som undrade.
Det var lite småkyligt i utförsbackarna, men det gick det också.
Idag har jag även lyckats med konststycket att ramla i en uppförsbacke. Ni anar inte hur svårt det är att ta sig upp igen när det är uppförsbacke. Det var när jag i prinicp åkt klart och hade några hundra meter till bilen. Jag fick verkligen göra en kraftansträning för att ta mig upp...
Imorgon blir det sista dagen med skidåkning, vi får se vad kroppen orkar med och vad temperaturen slår till med. Jag har nämligen hört rykten om att det ska bli ganska kallt.
Ni undrar ju säkerligen hur det går med socker-detoxen efter jul och tentaperiod. Jag kan glatt meddela att sedan i söndags har jag inte ätit minsta lilla godisbit.
Det mest sockerrika jag har ätit är kesella vanilj, endast 12,5 % socker. Det är alltså tillåtet.
För övrigt började jag och Isbykvinnan att prata om bakning när vi skulle sova och hon har fått för sig att jag ska svänga ihop en kladdkaka innan jag åker hem. I så fall skulle det kunna gå jätteilla med mitt detoxande med tanke på hur god min kladdkaka är.
Idag sov jag så länge jag ville. Inte ett endaste alarm störde mig, förutom Isbykvinnans då men sådant får man helt enkelt stå ut med när man våldgästar någon. Gick upp halv tio, åt frukost tills jag kiknade och startade dagen i spåren framåt elva.
Efter 15 kilometer på skidorna, med världshistoriens mest ömmande höftböjare så kände jag att det räckte för idag och tog bilen hemåt.
Jag har stretchat, duschat, ätit lunch, läst en bok och eventuellt somnat lite grann på soffan.
För övrigt såg det ut så här utanför fönstret när jag vaknade imorse:
Jag har reflekterat många gånger under dagens gång att det har känts som att jag varit i en påhittad sagovärld. Det är snö på träden, forsar som frusit till is på ytan med vatten som ändå tar sig fram därunder. Tystnaden har varit slående, det enda jag har hört är det konstanta tjutandet i mina öron, men det är ju alltid där så det är föga förvånande.
Det här är onekligen terapi för själen, (och kroppen). Jag vill stanna hela vintern.
Jag är på plats i Sälen efter en lång biltur under morgonen och förmiddagen. Efter lite lunch stuvade jag in mig själv och skidorna i bilen och åkte ner till Hundfjället i jakt på längdspår.
Med en mil i benen och en själ som är på väg att hinna ikapp mig så är jag nu trött och matt och ligger i en soffa i Isbykvinnans stuga. Ingen annan är hemma och det enda som hörs är kylskåpet. Utanför fönstret finns det en halvmeter snö. Med ett par ynka minusgrader i luften är vädret verkligen optimalt.
Jag må ha varit lite ringrostig i mitt åkande idag, och jag har en känsla av att det kommer göra ont på diverse ställen imorgon. Men det gör ingenting, absolut ingenting för jag tänker åka ändå.
Ikväll har jag inga som helst planer, jag skulle faktiskt kunna sitta och bara titta ut genom fönstret på snön. Snön smakade för övrigt bra idag när jag blev trött ute i spåret. Det är ett måste att smaka på snön.
På Kurorstvägen packas det för fullt ikväll. Imorgon är det lite skola innan jag åker till Enköping för en natt och på tisdag morgon tar mammas bil och brummar upp till Sälen och Isbykvinnan som just nu bor där. Här vankas det minsann fem dagars längdskidåkning som Vasaloppsuppladdning. Helt vanliga böcker är nerpackade och kurslitteratur tänker jag inte ha en endaste tanke på.
Jag ska istället göra som Lisa förespråkar och låta själen hinna ikapp. Min själ är nog fortfarande i tentabubblan, men den ska banne mig hitta därifrån när jag åker skidor i skogen.
Här packas det för fullt må jag säga.
Jag återkommer för övrigt hur det går med socker-detoxandet i veckan.
Från och med igår så är jag nykter tills Vasaloppet är över. Igår blev det för övrigt utgång med ett gäng från klassen efter två förfester. Jag var nykter på Bogrens med andra ord. Men Bogrens var precis lika härligt som vanligt. Det fascinerar mig att vara på uteställen när man är nykter. Dels är det väldigt intressant och dels är det väldigt läskigt på samma gång när man studerar människor beteenden. Dessutom kan man inte låta bli att undra om det är sådär man själv beter sig när man är berusad.
Hur som helst hade vi i alla fall väldigt roligt och det är ju skönt att inte vakna med ett endaste litet uns av bakfylla.
Idag står en stor frukost på schemat, därefter ska jag packa inför min Sälenvistelse, BESTmöte med styerlsen och träning med Fru Gargård framåt kvällen.
Den här kravlösa tillvaron utan plugg är fullkomligt underbar!
Dagens bästa läsning: Sanna Lundell (Som jag för övrigt är döpt efter eftersom min Pappa är ett stort fan av hennes Pappa, men Mamma ville att jag skulle heta Anna efter sin farmor. Jag blev visst en kompromiss kan man säga).
Dagens nu-kör-vi: Sockerdetox efter jul och tentaplugg. Nästa vecka lär kantas av abstinens på hög nivå.
Hur ska det här gå?
Ikväll blir det i alla fall en liten klassfest och sedan får vi se vart benen bär oss.
För en vecka sedan satt vi i skolan i sju timmar en lördag. För en vecka sedan hade vi känslan av att vi påbörjat ett Marathonlopp som vi inte skulle kunna fullfölja.
Nu ligger vi på andra sidan mållinjen, fullständigt utmattade och försöker återhämta oss.
Tentaflaskan är uppdrucken, med lite hjälp från Edith, Cissi, Sara och Evelina. (TACK Farbror Magnus!)
Vi drack den efter att vi vidgat våra vyer och sett en annan del utav Skövde då vi åt pizza, kvällen till ära, på Palermo.
Gårdagens tenta gick för övrigt betydligt bättre än tisdagens tenta. Tentavakterna skämtade om att vi fick skriva tenta fredagen den trettonde, men samtliga POLare kände nog att så länge det inte var tisdagen den tionde så fanns det inget problem.
Så när vi nu har fått våra liv tillbaka efter livet i tentabubblan så skall vi alla helgen till ära tvätta (min tvättkorg är överfull), städa (jag har inte dammsuigt sen jag kom till Skövde efter nyår), plocka bort julpynt (det kommer förmodlgen ta mig hela dagen att ta bort ljusstaken i fönstret och mina två tomtar som gör den sällskap) och sova.
Helt plötsligt kunde jag idag vakna utan ett alarm och utan två tentor som flåsar mig i nacken. Jag kan äta frukost i tre timmar om jag vill, jag kan ta en promenad och jag kan läsa en helt vanlig skönlitterär bok. Jag tar lov i en vecka nu (men självklart inte från bloggen. Jag förväntar mig tvärtom mer inspiration än någonsin), bortsett från den lilla föreläsningen på måndag.
Jag tror att den här helgen kan bli hur bra som helst!
Man kan lugnt säga att denna dag har känts betydligt bättre än gårdagen. Pluggstimmet var tillbaka och jag har suttit i skolan med ekonomin i 7,5 timmar idag. Börjar känna mig redo för tenta imorgon och hoppas och tror att ekonomitentan är betydligt mer konkret än organisationstentan härom dagen. Mycket flummigare än så blir det knappast så vi har höga förhoppningar.
Är dock galet trött trots att klockan bara är åtta. Är det för tidigt att gå och sova nu?
Jag försöker ladda om till nästa tenta. Jag är glad att vi räknade extremt mycket ekonomi innan jul. Idag har hjärnan känts som mos efter gårdagen och att vakna med migrän var ingen hit. Imorgon blir det en hel dag med pluggande och försök att ladda till fredagens tenta.
Efter det är det helg och sedan tar jag mig en ledig vecka och glider till Enköping och Sälen. Jag längtar som en galning.
Dagens tenta var som ett slag i ansiktet. Vi har pluggat röven av oss innan jul, lite under jul och nyår och den senaste veckan känns det som att vi har pluggat dygnet runt. Vi kunde det här. Vi kunde sammanfattningarna från föreläsningarna, vi kunde sammanfattningen från sista föreläsningen. Jag kan rabbla teorier framåt, bakåt och i sömnen och vi kunde de fyra övningstentorna.
Ingenting av det kom på tentan idag. När jag läste igenom frågorna kändes det som att tentan var gjord för en annan kurs än den vi läst. En fråga kände jag igen från en övningstenta. En fråga.
Jag har ordbajsat och chansat och ordbajsat lite mer. Om vi får G på det här så är det verkligen ett under. Om vi får U så är vi förmodligen långt ifrån ensamma, det verkar som att hela klassen delar vår känsla.
Jag har varit på ett boxpass på Friskis ikväll med Sara. Jag tog i så att mina armar ännu skakar två timmar senare. Det var välbehövligt. Om jag kan skriva imorgon så är jag evigt tacksam.
Nu laddar vi om för två dagars ekonomiplugg innan det på fredag är dags för ekonomitentan. Spännande...
Ni vet min nya bok? Klart att vi alla minns boken med visdomsord.
I fredags satt jag och Sara och bläddrade i den och sprang över någonting klokt och någonting mindre klokt.
Det kloka var detta:
"Ensamheten är för själen vad dieten är för kroppen". (Vauvenargues)
Man kan ju tolka det hur man vill, men jag tolkar det i alla fall som att ensamhet behövs i vissa fall. Men mestadels inte alls.
Det mindre kloka som stod var följande:
"En kvinna, som inte vill låtas underkastelse, kan aldrig göra en man lycklig, och således inte bli lycklig själv". (Palinurus)
Man kan ju gissa sig till att Palinurus inte sade just detta i förrgår. Ibland tänker man att världen är precis så som den alltid har varit, och ibland inser man att vi faktiskt kommit en bra bit på vägen.
Sedan kan man dagen före en tenta få för sig att man ska gå ut och springa klockan tio på kvällen. Man kan sedan vara optimistisk och ställa klockan på åtta imorgon, trots att man inser att man förmodligen kommer att somna om när den väl ringer. Men herregud, vad vore vi utan vårt hopp?
Idag har vi typ tentapluggat. Med typ så menar jag att vi rabblat teorier och punkter, druckit te, haft en väldigt lång lunch samt semlafikat. Därefter låg vi i soffan hos familjen Gargård och dog lite.
Vi väljer att se det här som att vi redan kan allt, och att det vi inte kan nu det kan vi inte heller imorgon när det är dags för tenta.
Imorgon kväll vid den här tiden är tentaveckan i vårat fall gången halvvägs och vi har två hela dagar med ekonomiplugg framför oss innan nästa tenta och därefter helgen tar vid.
Just nu känns det faktiskt helt okej, känslan kan ju dock vara annorlunda imorgon kväll.
Under pågående tentaplugg kastas man ständigt mellan hopp och förtvivlan. Igår och i fredags hade jag flow, jag lärde mig saker efter torsdagens platta fall, men idag var vi åter där.
Vi möttes i skolan och försökte åstadkomma någonting, men huvudet var bara inte med. Jag lyckades inte sova inatt. Jag hörde grannar som pratade, jag hörde folk nedanför huset som kastade snöbollar på varandra och plötsligt tyckte någon att fyrverkerier var en bra idé.
Idag när det bara var jag och Edith kvar i skolan så fick jag nog och fällde ett par tårar av oklar anledning. Efter två sekunder kändes det bättre och plötsligt visste jag inte om jag skrattade eller om jag grät men jag visste gott och väl hur trött jag var på tentaperiod och tentaplugg. Tre minuter senare fick Edith en plötslig känsla av att vilja andas i en påse.
Vi gick hem och vilade istället och ska ses ikväll och försöka rabbla allt vi inte lärt oss idag.
Det är märkligt hur kroppen och huvudet fungerar i sådana här perioder.
Idag har jag i alla fall beslutat att jag ska åka till Isbykvinnan i Sälen efter tentorna och ha träningsläger inför Vasaloppet. Fem dagar med längdåkning, tystnad i skogen och vanliga böcker. Kan nästa vecka bara försvinna ur mitt liv nu?
Gårdagens plugg resulterade i ett mentalt platt fall. När klockan passerat halv två så sa min hjärna ifrån, liksom min kropp.
Jag hade bokat mig på spinning, man kan säga att jag verkligen avbokade den. Jag och Lisa skulle istället gå en promenad. Den längsta promenad jag tog mellan klockan fjorton och klockan tjugotvå var att gå från sängen till diskbänken. En fullständig mental och fysisk utmattning infann sig.
Jag tittate på en massa skidor istället, slösurfade och fick äntligen se sportens årskrönika. Jag grät, mer än en gång. Jag grät mest hela tiden tills Ebba från Bollnäs dök upp. Jag antar att hela Sverige skrattade, men jag ser verkligen inte det roliga...
(svt.se)
Nu har jag sovit i tio timmar, inte orkat duscha än och inte ätit frukost. Jag ska vara i skolan om en halvtimme. Eventuellt får jag helt enkelt ta med mig frukosten dit. Duscha? Ja framåt eftermiddagen möjligtvis.
Hur länge ska det storma egentligen? Är det verkligen för mycket begärt med lite ordentlig, svensk vinter som får oss att närapå förfrysa? Jag vill inte ha bruna skidspår på berget som består av jord. Jag vill ha vita snötäckta skidspår. Om vintern ska fortsätta på det här sättet så blir det garanterat inget Vasalopp för min del.
En heldag i skolan på morgonen aggressioner då? Det kommer förmodligen att bli en fantastisk dag fylld med ekonomistyrning och energi som tryter.
När jag var i Stockholm förra veckan så köpte jag en bok på Myrorna. Den heter "Bra sagt genom tiderna". Jag har en känsla av att jag verkligen kommer att ha nytta av den här boken.
I den finns bland annat ett flamländskt ordspråk som lyder: "Vad som säga under fylla, har tänkts förut".
Jag måste säga att det är väldigt svårt att argumentera emot det ordspråket.
Jag har också mina aningar att bloggen numera kommer att fyllas utav visdomsord. Vad trevligt vi ska ha det.
Jag är helt galet trött, en vecka kvar till första tentan och energin finns bara inte där.
Däremot kan man bli glad för småsaker. Som till exempel att jag fått brev från Försäkringskassan och att de har höjt mitt bostadbidrag med 300 kr från årsskiftet. Tack Försäkringskassan. Nu kan jag ehh, nu kanske jag inte går minus så mycket de kommande månaderna.
Ibland är livet verkligen fullkomligt underbart...
Jag har typ fått en fetisch för snygga träningskläder. Så fort jag går in i en sportbutik vill jag liksom handla upp hela Adidas sortiment. Jag skulle kunna leva i Adidaskläder resten av livet om jag bara fick.
Kan man få en i varje färg tack?
I torsdags när jag var i Stockholm så gick jag in i Adidas concept store. Där var det mellandagsrea i full gång och jag ville handla ALLT! Precis allt hade jag kunnat köpa. Men med tanke på hur mycket träningskläder jag investerat i den senaste tiden så lyckades jag ta mitt förnuft till fånga och gick ut utan att ha spenderat en endaste krona. Inte för att jag inte ville handla utan för att jag lever på CSN.
På något sätt så känns det inte som att CSN förstår mitt behov av snygga och bra träningskläder...
Har efter fyra mer eller mindre sammanhängande år på diverse platser världen runt bestämt mig för att växa upp, flytta hem till Sverige och börja plugga. Kulturkrock, hej! Vi får se hur länge jag klarar av att sitta kvar på samma ställe. Nåväl, det är i alla fall en ny hemstad...
