POLare på HIS

Eftersom jag inte har tid med bloggande just nu när skolarbetet hopar sig så tänkte jag bara meddela att jag och Lisa spelade in podcast i helgen. Vi pratar om livet och förväntingar på livet. Det finns även lite inslag av Kristina Lugn i programmet och det blir högläsning av stor poesi.

Ni hittar vårt avsnitt från 07.00 på självaste Valborsmässoafton på denna länk.

Håll tillgodo så länge.


LOVE / H

Det cirkulerar just nu en lista med livstips i svenska bloggkretsar. Jag vill ju inte vara sämre än diverse storbloggare så därför kastar jag också upp den i brist på annat underhållande material. Ska vi enas om att punkt tio är absolut bäst? Listan är för övrigt skapad av Regina Brett.

1. Livet är inte rättvist men det är ändå bra.

2. När du tvivlar, ta bara nästa lilla steg.

3. Livet är för kort för att slösa bort på att hata någon.

4. Ditt jobb kommer inte att ta hand om dig när du är sjuk. Dina vänner och din familj kommer att göra det.

5. Betala av dina kreditkortsskulder varje månad.

6. Du behöver inte vinna varje diskussion. Var ärlig mot dig själv.

7. Gråt tillsammans med någon, det är mer helande än att gråta ensam.

8. Det är okej att bli arg på Gud, hen kan ta det.

9. Börja pensionsspara när du får din första lön.

10. När det gäller choklad så är det meningslöst att försöka stå emot.

11. Slut fred med ditt förflutna så att det inte förstör ditt nu.

12. Det är okej att dina barn ser dig gråta.

13. Jämför inte ditt liv med andras. Du har ingen aning om vad deras livsresa handlar om.

14. Om ett förhållande måste vara hemligt så borde du inte vara en del av det.

15. Allting kan förändras på ett ögonblick men var inte orolig, Gud blinkar aldrig.

16. Ta ett djupt andetag, det får ditt sinne att slapna av.

17. Gör dig av med allt som du inte använder. Onödiga ägodelar tynger dig på många vis.

18. Allt som inte dödar dig gör dig starkare.

19. Det är aldrig för sent att bli lycklig men det är upp till dig, ingen annan.

20. När det kommer till att jaga det du älskar i livet, acceptera aldrig ett nej.

21. Bränn de fina ljusen, använd dina finaste lakan, bär dina finaste underkläder. Spara dem inte till ett speciellt tillfälle. Idag är speciell.

22. Förbered dig ordentligt. Följ sedan flowet.

23. Var excentrisk nu. Vänta inte tills du blir gammal med att bära lila.

24. Det viktigaste sexuella organet är hjärnan.

25. Ingen annan än du själv är ansvarig för din lycka.

26. Rama in varje drama i ditt liv med dessa ord ”Spelar detta verkligen någon roll om 5 år?”.

27. Välj alltid livet.

28. Förlåt allt men glöm inget.

29. Vad andra tänker om dig har du inget med att göra.

30. Tiden läker nästan alla sår. Ge tiden tid att göra sitt jobb.

31. Hur bra eller dålig en situation än är så kommer den att förändras.

32. Ta inte dig själv för seriöst. Ingen annan gör det.

33. Tro på mirakel.

34. Du är älskad på grund av vem du är, inte vad du gör eller inte har gjort.

35. Försök inte kontrollera livet. Gör bara det bästa av livet just nu.

36. Att bli gammal slår alternativet att dö ung.

37. Dina barn får bara en barndom. Gör den oförglömlig.

38. Det enda som verkligen betyder något i slutet är att du har älskat.

39. Se till att vara utomhus varje dag. Mirakel väntar överallt.

40. Om vi kastade alla våra problem i en hög och såg alla andras problem, så skulle vi snabbt ta våra egna tillbaka.

41. Avundsjuka är slöseri med tid. Du har redan allt du behöver.

42. Det bästa i livet har inte hänt dig än.

43. Oavsett hur du mår. Klä på dig och dyk upp.

44. Skörda.

45. Livet har ingen rosett kring sig men det är ändå en gåva.

Vissa av de här livsråden är ju lite sådär kan jag tycka. De som involverar Gud vill jag stryka innan jag ens läst dem. Men man får i alla fall tänka till och det är väl det som är huvudsaken?


LOVE / H

 

Det har blivit mycket gymnastik i helgen för min del, det skulle vara oerhört svårt att påstå något annat. Jag startade lördagen med att titta på damernas mångkampsfinal i EM från fredagen. Idas tiondeplats gjorde mig mer än rörd. Som lite uppladdning innan lördagens grenfinaler kan man säga. Det sänds alldeles för lite gymnastik i svensk TV är det enda jag kan slå fast.

När det så var dags för grenfinaler satt jag som limmad framför datorn och tiden kunde inte gå fort nog innan barrfinalen började. När Ida ramlade ner så svor jag en lång harang av mindre vackra ord. Men när det så var dags för Jonna så kröp det i hela kroppen på mig. Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än min datorskärm och det var svårt att sitta still i soffan. Så fort hon landade efter avhoppet så insåg jag att hon skulle ta medalj och började böla på fläcken. När poängen så kom upp så grät jag ikapp med Veronica Wagner. HERREGUD vilken fantastisk prestation de här AG-tjejerna har stått för i helgen.


Igår så spenderade jag hela dagen i Vänersborg på Vårcupen med Skövde GF. Vi ställde upp med fyra lag och hade totalt elva grenstarter. Vi bärgade ÅTTA MEDALJER, varav fyra var guld! Trots att jag var instängd i en idrottshall hela långa dagen och inte såg vare sig solsken eller ett uns av den riktiga världen så var det en av de bästa dagarna på länge. Åtta medaljer och fyra guld. För två av lagen var det deras absolut första tävling! Det var faktiskt helt sanslöst roligt och Skövde GF måste varit ett av de mest återkommande föreningsnamnen på prispallen.

När jag i framtiden ser tillbaka på vårterminen 2013 så kommer det förmodligen vara en berg- och dalbanemetafor som dyker upp i huvudet. Att konstant kastas mellan hopp och förtvivlan. Att vilja lägga sig ner i en hög av sina egna salta tårar och aldrig mer resa sig upp, kasta in handduken och köpa en enkelbiljett till mest möjliga avlägna plats på denna planet är en återkommande känsla. Samtidigt som känslan av att omgärdas med fantastiska människor, klara av studierna och att livet är ett underbart påfund är återkommande så är den här terminen inget annat än en berg- och dalbana som aldrig tycks ta slut.



Framtiden är oviss. Jag tänker ibland att jag borde läst en smalare utbildning så jag kunde veta exakt vad jag blir, men nu är det ju inte så. Och känner jag mig själv rätt så är en bred utbildning med många valmöjligheter ytterst passande för min rastlösa själ. Men det är ju också valmöjligheterna som ställer till det för våra stackars överbelastade hjärnor. 

Det är tur att det finns vin och att vi har varandra för annars hade den här våren varit oändligt mycket tyngre än vad den är.

Skriver jag för mycket om vin? Vi har alltså inte gått och blivit alkoholiserade studenter, vi bara passar på och vi har en ytterst ansvarsfull alkoholhantering här nere på Schlätta. Jag lovar.

Ytterligare en dag i skolans bibliotek står på schemat så det är väl dags att sätta fart.


LOVE / H

Min helg har varit fantastisk. Min päron anlände i fredags eftermiddag och jag lämnade jobbet i förtid, med tanke på att jag inte skulle arbeta alls så kändes det helt och hållet legitimt. Vi startade kvällen på Arenans relaxavdelning som är som balsam för både kropp och själ. På kvällen lagades det middag, åts ost och kex, dracks vin och tittades på TV.

Jag tog sedan bilen hem till Lappskan eftersom jag avstod vinet och hyrt in mig själv helt gratis i hennes lägenhet under helgen. Eftersom det var Tranans Dag här så var ju varenda hotellrum fullbokat och mina päron intog min lägenhet.

I lördags gjorde vi byn och diverse handelsområden, vi befäste könsrollerna och pappa fick borra, plugga, skruva och dona i lägenheten. Lysröret i mitt badrum som haft disco sedan november är nu bytt. Vi är bara cirka fem personer (alla kvinnor) som försökt förstå hur man skulle ta sig in till själva lysröret. Men Pappsen ordnade det utan problem.

På kvällen intog vi Glädje för en, som vanligt, gudomlig middag. Vi hann även med en snabb sväng till Bishop Arms för inmundigande av alkohol innan päronen tog en taxi hem och jag beslutade mig för att inmundiga mer vin med mina vänner. Vi hamnade på Glädje när klockan passerat midnatt och natten avslutade på Donken innan jag fick skjuts hem i sällskap av vänner och somnade sedan som en stock.

När päronen åkte hem i söndags passade jag på att sova innan det var dags för gymnastik. Igår var en alltför lång och mindre bra dag så imorse tog jag sovmorgon innan transkriberingen av intervjuer startade. Jag sov till tjugo över nio vilket inte hänt sedan urminnes tider. Tänk när man bodde utomlands och det var mer regel än undantag att sova halva dagen. Vad var det som hände när man flyttade till Sverige egentligen?

Nu har veckans bästa TV avverkats i form av Korrespondenterna. Hur många känner till Transnistrien? Jag hade aldrig hört talas om Transnistrien innan kvällens avsnitt. Ett land i Europa som varit självständigt sedan -92, men aldrig blivit erkänt. Är det inte märkligt att man aldrig har hört talas om det?



I vilket fall så är Korrespondenterna värt varenda licenskrona och det borde aldrig ta säsongsuppehåll.

Ska vi säga så för idag?


LOVE / H

 

Jag funderar på hur trött man egentligen kan bli av att transkribera intervjuer. Efter den här dagen kan jag bara konstatera att man blir fullkomligt utmattad.

Det kan också ha att göra med att jag var helt slut redan igår, men när jag skulle sova så blev det en spontan skypedate med Min Blomma i Amerikat. Den pågick i en och en halv timme. Först uppdaterade vi oss i varandras liv, sådär som man gör. Sedan behövde hon inblick i min syn på evolutionspsykologi samt kritik mot evolutionspsykologi. Jag var ju rätt kvinna att fråga om man säger så och jag diskuterade dels evolutionspsykologi och dels social konstruktivism vilket jag hade djupa insikter i.

Det hela ledde till en diskussion om livet, folks och samhällets förväntningar på oss. Och så ifrågasatte jag om man vill saker för att man verkligen vill eller för att man ska/borde vilja saker. Och det är ett ämne som är svårt att slita sig från när man väl börjat.

Nu ska jag försöka hålla mig vaken till Dokument Inifrån, men risken är att jag kastar in handduken och går och lägger mig. Min trötthet är inte av denna värld just nu.

Imorgon kommer världens bästa Päron till schlätta och jag längtar ihjäl mig.


LOVE / H

På två dagar har jag fullkomligt bälgat i mig te gjort på ingefära, citron och honung. Tror ni att min röst har kommit åter? Svar, nej. Den är inte ens i närheten av att vara tillbaka.

Jag går omkring som Den lilla sjöjungfrun Ariel, i princip stum. Alltså jag får ju fram ljud, men det är antingen viskningar eller så måste jag ner i mitt djupaste basregister och låter då som brandchefen Greger i Nilecity.

Jag tänker lite så här: När Ariel gav bort sin röst så gjorde hon det frivilligt och hon fick något i utbyte mot det: ben. Ja, alltså personligen så har jag ju ben, men vad jag vet har jag inte fått något i utbyte mot det här. Det kanske är universums sätt att säga till mig att vara tyst oftare, att sjunga mindre och att utveckla mitt tålamod.

Jag har kommit till insikt kring det här med att inte kunna uttrycka sig och undrar lite spontant om det är så här det skulle vara att bo i en diktatur fast mycket värre. För trots att jag har lite problem just med stämbanden så kan jag ju rent teoretiskt säga vad jag vill. Eller har det med vana att göra? Att jag är van att kunna säga vad jag vill? För även om jag inte kan prata så kan jag fortfarande skriva. Men i diktaturer, där får man inte skriva vad man vill, eller säga vad man vill för där har någon redan bestämt vad man ska tänka och tycka. Men det är väl som vanligt så att man saknar det man inte har. Jag undrar hur jag skulle klara mig i en diktatur. Jag borde verkligen uppskatta att jag kan säga, tänka och skriva vad jag vill mer än vad jag gör. Man borde uppskatta allt mer än man gör.

På tal om diktaturer så var det ett inslag i Agenda igår som handlade om Syrien. Jag har aldrig sett något värre i hela mitt liv. Jag borde inte sitta här. Jag borde vara någon annanstans och hjälpa människor med riktiga problem. Det enda jag tänkte när jag tittade var att "där fiskar de upp bakbundna, drunkade kroppar ur floden medan jag sitter här, tittar på TV, surfar på internet, dricker te och är mätt".

Hur stillar man det samvetet på bästa sätt?


LOVE / H

Jag antar att det är i stunder som dessa man får vara tacksam över diverse sociala medier, bloggar, sms och what's app. Min fysiska röst har gått förlorad i ett slag som utkämpas mot baciller och trots ingefära, honung och citron i mängder verkar den ännu inte vara i närheten av att segra.

Det här skulle kunna vara det mest frustrerande jag vet, att inte kunna prata ordentligt. Som om det enda de här bacillerna vill är att testa mitt tålamod.

Mitt tålamod är så satans dåligt, HJÄLP MIG!!

Utan röst i en dag, försmäktar jag på denna ö. Man kan skriva om Pippis citat lite som man vill, för är det något jag klarar mig utan så är det snus.


LOVE / H

Få saker passar bättre ihop med mitt kvällste än lite livsfilosofi. Jag har diskuterat pusselmetaforen med ett par vänner och just pussel skulle kunna vara den bästa metaforen för livet som världen någonsin skådat.

Min vän Per, vars vistelseort var den utlösande faktorn till en ångestattack häromveckan, hade kloka saker att säga om livet som ett pussel. Inte nog med att man ska hitta rätt bitar som jag tidigare nämnt. Per påpekade även att man ibland tar genvägar genom att hoppa över vissa bitar och tror att mönstret ska bli enhetligt ändå. Men saknar man bitar så kommer pusslet aldrig att bli komplett. Det tål att tänkas på, eller hur?

Min vän Horrace flikade även in i metafordiskussionen att man heller inte kan lägga ut bitar lite huller om buller utan att de förankras i något annat. Man måste bygga på det man redan har för att få pusslet komplett. Strör man bara ut bitarna lite här och där är det mycket möjligt att man så småningom kommer fram till ett enhetligt mönster, men det kommer förmodligen att ta mycket längre tid än att pussla där det redan är pusslat.

Förstår ni hur kloka vänner jag har? Man blir faktiskt rörd ibland över all visdom som cirkulerar runt en. Men sedan väger någon upp det med lite dumhet och så är det åter jämvikt i världen. Vad vore vi egentligen utan alla dessa kontraster?


Ibland tappar man tron på mänskligheten, och ibland så återfår man den. Det är som en ständig berg- och dalbana. Det är lite som när man lever ett dramafritt liv för då tycker man ofta att det är tråkigt. Men när drama väl dyker upp vill man bara ha det lugnt igen. Varför vill man mest av allt ha det man inte har?

Jag börjar få en känsla av att jag och mitt kvällste har gjort vårt för ikväll, innan jag hamnar på alltför djupt filosofiskt vatten. Men ibland är det liksom så svårt att låta bli.


LOVE / H

Här har påskhelgen förflutit med en rasande fart och trots att det är röd dag idag finns ingen tid att slösa. Det är studier som står på schemat och det börjar bli dags att sätta igång.

Påsken i vilket fall. I fredags tog jag tåget till Töreboda och därefter bil till Hubberud. Evelinas familjebostad stod för logi och vi hade en mysig långfredag med en lantlig promenad, middag, Let's Dance och allmänt häng. Lördagen började med påskäggsjakt utomhus i kylan och blåsten. Även jag lyckades hitta ett ägg från Påskharen.



Tog tåget hem till Skövde vid lunchtid lördag, hann med att sova middag innan jag piffade till mig och åkte hem till Lappskan för festligheter. Det blev en hederlig gammal hemmafest som var sanslöst roligt och gårdagen spenderades i soffan. Jag vet inte ens vad det var för väder igår eftersom jag aldrig drog upp persiennerna, men med tanke på ljuset i min lägenhet gissar jag att det var sol.

Nu har jag många välbehövliga timmars sömn i kroppen och är redo för frukost innan studierna ska tas tag i.


LOVE / H

ps. Ni har väl lyssnat på podcasten?