Idag vill jag skriva lite om Nobelpriset och det tänker jag således göra!

Jag tycker att det är fullkomligt fantastisk att en svensk blivit tilldelad årets litteraturpris. (Det enda pris jag egentligen är intresserad av, typ). Nu kanske jag inte är speciellt insatt i svensk poesi eller poesi över huvudtaget och sepciellt inte Tranströmer. 



Men det känns så himla fint på något sätt att man känner en samhörighet med pristagaren som annars brukar lysa med sin frånvaro när de mest okända författare prisats.

Jag såg Tranströmers dotter i Gomorron Sverige imorse och jag började genast fundera på om hon ska få gå på banketten med sin pappa. Jag insåg också snart att jag vill också ta emot ett Nobelpris eller gå på banketten.

Chansen att jag ska få göra det är dock väldigt liten, vad jag vet är min Pappa inte speciellt framstående inom forskning i varken kemi, fysik eller har skrivit bästsäljande böcker etcetera.

Vad min Pappa dock har gjort är att köra lift inne i Blå Hallen i Statshuset inför Nobelbanketten ett år, och vid närmare eftertanke är det förmodligen garanterat färre personer som gjort det än varit på själva banketten. Det är förmodligen färre som kört lift i Blå Hallen än vad som faktiskt blivit tilldelade Nobelpris i litteratur. Så egentligen är det ett privilegium att få träffa min Pappa då han är mer unik än alla Nobelpristagare. 


Här är min fina Pappa på Skiathos.

Jag måste nog genast dock ta tag i min bok igen och göra den så oemotståndligt bra så att jag får ta emot ett Nobelpris och gå på banketten. Det ser jag fram emot.


LOVE / H