I fredags när vi satt i skolan och pluggade började jag och Ana att diskutera det här med tillfälligheter och "om" medan vi åt lunch.

Vi kom fram till hur tacksamma vi är att vi har hittat varandra i denna stora värld. 
Oddsen att jag skulle hamna i Skövde var väl kanske inte de bästa egentligen med tanke på förutsättningarna.

Tänk om Min Blomma aldrig sagt meningen: "Min mammas jobbarkompis dotter var reseledare och nu pluggar hon till personalvetare, det låter väldigt intressant." 
Efter den meningen sa vi inget mer än så.

Tänk om jag inte varit så urbota uttråkad på Gran Canaria och börjat söka efter just sådana utbildningar.

Tänk om askmolnet inte stängt av all flygtrafik när jag längtade hem som mest och att det fick mig att faktiskt känna mig fruktansvärt långt bort och plötsligt känna att jag eventuellt ville flytta hem.

Tänk om jag hade haft en bättre chef förra sommaren och inte dragit tillbaka min ansökan inför vintersäsongen. Tänk om jag bara tackat ja till utbildningen i Göteborg eller tänk om jag valt Örebro före Skövde.

Ana säger att tänk om hon inte hade en bekant som läst utbildningen, då hade hon förmodligen aldrig sökt den. Och tänk om hon inte sagt till Edith att också söka den.

Då hade mitt gångna år sett väldigt annorlunda ut. Jag och Edith hade inte passerat den gräns för intimsfär som vi gjorde i och med bakfylla och bajspapper på Kreta. Lisas och mina långa och många promenader hade inte ens existerat och vem vet i vilket land jag hade varit?


Här är jag och Ana i Mölltorp i våras.

Tänk om...


LOVE / H