Under pågående tentaplugg kastas man ständigt mellan hopp och förtvivlan. Igår och i fredags hade jag flow, jag lärde mig saker efter torsdagens platta fall, men idag var vi åter där.

Vi möttes i skolan och försökte åstadkomma någonting, men huvudet var bara inte med. Jag lyckades inte sova inatt. Jag hörde grannar som pratade, jag hörde folk nedanför huset som kastade snöbollar på varandra och plötsligt tyckte någon att fyrverkerier var en bra idé.



Idag när det bara var jag och Edith kvar i skolan så fick jag nog och fällde ett par tårar av oklar anledning. Efter två sekunder kändes det bättre och plötsligt visste jag inte om jag skrattade eller om jag grät men jag visste gott och väl hur trött jag var på tentaperiod och tentaplugg. Tre minuter senare fick Edith en plötslig känsla av att vilja andas i en påse.



Vi gick hem och vilade istället och ska ses ikväll och försöka rabbla allt vi inte lärt oss idag.

Det är märkligt hur kroppen och huvudet fungerar i sådana här perioder. 

Idag har jag i alla fall beslutat att jag ska åka till Isbykvinnan i Sälen efter tentorna och ha träningsläger inför Vasaloppet. Fem dagar med längdåkning, tystnad i skogen och vanliga böcker. Kan nästa vecka bara försvinna ur mitt liv nu?


LOVE / H