Idag sov jag så länge jag ville. Inte ett endaste alarm störde mig, förutom Isbykvinnans då men sådant får man helt enkelt stå ut med när man våldgästar någon. Gick upp halv tio, åt frukost tills jag kiknade och startade dagen i spåren framåt elva.

Efter 15 kilometer på skidorna, med världshistoriens mest ömmande höftböjare så kände jag att det räckte för idag och tog bilen hemåt. 

Jag har stretchat, duschat, ätit lunch, läst en bok och eventuellt somnat lite grann på soffan. 

För övrigt såg det ut så här utanför fönstret när jag vaknade imorse:



Jag har reflekterat många gånger under dagens gång att det har känts som att jag varit i en påhittad sagovärld. Det är snö på träden, forsar som frusit till is på ytan med vatten som ändå tar sig fram därunder. Tystnaden har varit slående, det enda jag har hört är det konstanta tjutandet i mina öron, men det är ju alltid där så det är föga förvånande. 

Det här är onekligen terapi för själen, (och kroppen). Jag vill stanna hela vintern.


LOVE / H