Idrottens himmel och helvete.
Kategori: Allmänt
Jag är ju sedan länge en stor anhängare av TV-program som är allmänbildande. Exempelvis så har ju Korrespondenterna länge varit en favorit, liksom På Spåret. Hur som helst. Jag kan ha hittat ett program som faktiskt är än mer allmänbildande, om så bara inom ett väldigt smalt område.
Just nu sänder SVT en serie på onsdagskvällar som heter Idrottens himmel och helvete. Den handlar om ungdomsidrotten i Sverige. Hur bedrivs idrotten? Utifrån vilka värderingar? När toppas lag? När petas barn och ungdomar? Är kraven rimliga? Hur påverkar idrottandet kroppens utveckling och psyke?
Ni förstår, det är en helt fantastisk serie som pågår just nu. För alla intresserade finns den på URplay och borde vara obligatorisk att se för alla som någonsin varit engagerade inom föreningslivet. Tränare, domare, aktiva och föräldrar. Alla. Borde. Se. Den. NU.
Jag har fått så många tankeställare och det som slår mig mest är hur många idrottare som måste ha försvunnit längs vägen. Sådana som Zlatan och Martin Mutumba är inte stjärnor tack vare den svenska ungdomsidrotten. De är stjärnor trots den svenska ungdomsidrotten. När jag i serien får se barn som inte längre är välkomna till sitt innebandylag för att de är för dåliga vid nio års ålder så blir jag mörkrädd. Vad hände med det roliga inom idrotten? När försvann det? När fick vi sådan vansinnig prestationsångest? När bestämdes det att tidig elitsatsning är bättre än den naturliga och spontana glädjen till idrotten?
Det värsta med idrotten? Föräldrar. Enligt en undersökning som tittaren delges i programmet. Föräldrarnas press och krav på sina egna barn. Som om det enda barnen är är en kanal för att förverkliga sina föräldrars drömmar. Vem säger att föräldrars drömmar är barnens drömmar?
Just nu sänder SVT en serie på onsdagskvällar som heter Idrottens himmel och helvete. Den handlar om ungdomsidrotten i Sverige. Hur bedrivs idrotten? Utifrån vilka värderingar? När toppas lag? När petas barn och ungdomar? Är kraven rimliga? Hur påverkar idrottandet kroppens utveckling och psyke?
Ni förstår, det är en helt fantastisk serie som pågår just nu. För alla intresserade finns den på URplay och borde vara obligatorisk att se för alla som någonsin varit engagerade inom föreningslivet. Tränare, domare, aktiva och föräldrar. Alla. Borde. Se. Den. NU.
Jag har fått så många tankeställare och det som slår mig mest är hur många idrottare som måste ha försvunnit längs vägen. Sådana som Zlatan och Martin Mutumba är inte stjärnor tack vare den svenska ungdomsidrotten. De är stjärnor trots den svenska ungdomsidrotten. När jag i serien får se barn som inte längre är välkomna till sitt innebandylag för att de är för dåliga vid nio års ålder så blir jag mörkrädd. Vad hände med det roliga inom idrotten? När försvann det? När fick vi sådan vansinnig prestationsångest? När bestämdes det att tidig elitsatsning är bättre än den naturliga och spontana glädjen till idrotten?
Det värsta med idrotten? Föräldrar. Enligt en undersökning som tittaren delges i programmet. Föräldrarnas press och krav på sina egna barn. Som om det enda barnen är är en kanal för att förverkliga sina föräldrars drömmar. Vem säger att föräldrars drömmar är barnens drömmar?
Eller som Kapten Kid sjunger:
"Har du verkligen valt allt det där?
Har du verkligen valt vem du är?"
Nej, här tänks om. Mina gymnaster ska träna för att ha kul (inte för att jag på något sätt haft världens tråkigaste träningar förr) och de ska tävla för att ha kul. Inte för att jag vill vinna. För hur kul det än är att vinna, desto roligare är det att ha roligt tillsammans.
Vilka signaler sänder ledare och föräldrar egentligen ut till idrottande barn och ungdomar? Jag lärde mig just i det senaste avsnittet att ätstörningar är tio gånger så vanligt inom idrotten som i övriga samhället. Tio gånger.
Vet ni vad? Jag behöver inte säga mer. Serien får tala för sig själv.
SE DEN!
LOVE / H
LOVE / H
