Pusselmetaforen.
Kategori: Allmänt
Konstaterar efter lördagen att vinkvällar är något vi borde arrangera oftare. Mer behöver inte sägas och vi lämnar snabbt ämnet för att hasta vidare till ett annat.
Jag köpte ett pussel förra veckan. Det stod nämligen Hanna på det i butiken och så fort jag någon dag senare bestämde mig för att köpa det var det så klart slutsålt. Tacka vet jag butiker på internet för pusslet anlände i fredags och min strapats mot toppen påbörjades.
1500 bitar ska falla på plats. Jag är klar med ramen, texten överst på motivet, ekvatorn och hörnmotiven. Det går sakta men säkert framåt och jag har lite granna börjat se det här med pusslet som en metafor för livet i stort.
Plötsligt har jag börjat tänka på livet som ett enda stort pussel. Väldigt väldigt väldigt många bitar som tillsammans ska bilda en helhet, ett enhetligt mönster. Ibland kanske man har försökt använda sig av fel bitar lite för ofta och för länge, men det är aldrig för sent att hitta rätt bitar som passar in i mönstret.
Mitt stora existentiella problem just nu handlar om huruvida livet har ett förutbestämt mönster eller om man själv väljer mönstret så att säga. Jag vill ju verkligen tro att man väljer mönstret till sitt eget pussel men samtidigt är vi ju skolade i den sociala konstruktivismen som säger att allt är just socialt konstruerat. Det betyder ju alltså att hela vår existens är konstruerad och att den "bör" följa vissa givna mönster och normer. Mönster och normer som man kan ifrågasätta om man vill vara en del av för att man verkligen vill vara en del av dem eller för att man borde vilja vara en del av dem.
Vissa forskare menar att det vi kallar naturen och jorden existerar oberoende av människans existens, och det kan man ju tycka är en rimlig tanke. Men vi har ju gett naturen en mening och om vi inte fanns på jorden, skulle jorden finnas då? För om ingen är medveten om att jorden finns, finns den då?
Jag kände idag att jag hittade essensen med sociala medier. Om man inte finns, finns man då? Alla vill visa att man finns för att om man inte finns i de sociala medierna så finns man inte? Den här bloggen skulle ju vara helt ovärd att ha om den inte hade några läsare. För även om jag mestadels skriver för mig själv så vill jag ju att människor ska skriva det jag läser. Annars hade jag skrivit i en dagbok eller ett vanligt worddokument.
Hur fanns vi innan internet fanns?
Om det är någon som har svar på de här frågorna så är man mer än varmt välkommen att höra av sig.
LOVE / H
Jag köpte ett pussel förra veckan. Det stod nämligen Hanna på det i butiken och så fort jag någon dag senare bestämde mig för att köpa det var det så klart slutsålt. Tacka vet jag butiker på internet för pusslet anlände i fredags och min strapats mot toppen påbörjades.
1500 bitar ska falla på plats. Jag är klar med ramen, texten överst på motivet, ekvatorn och hörnmotiven. Det går sakta men säkert framåt och jag har lite granna börjat se det här med pusslet som en metafor för livet i stort.
Plötsligt har jag börjat tänka på livet som ett enda stort pussel. Väldigt väldigt väldigt många bitar som tillsammans ska bilda en helhet, ett enhetligt mönster. Ibland kanske man har försökt använda sig av fel bitar lite för ofta och för länge, men det är aldrig för sent att hitta rätt bitar som passar in i mönstret.
Mitt stora existentiella problem just nu handlar om huruvida livet har ett förutbestämt mönster eller om man själv väljer mönstret så att säga. Jag vill ju verkligen tro att man väljer mönstret till sitt eget pussel men samtidigt är vi ju skolade i den sociala konstruktivismen som säger att allt är just socialt konstruerat. Det betyder ju alltså att hela vår existens är konstruerad och att den "bör" följa vissa givna mönster och normer. Mönster och normer som man kan ifrågasätta om man vill vara en del av för att man verkligen vill vara en del av dem eller för att man borde vilja vara en del av dem.
Vissa forskare menar att det vi kallar naturen och jorden existerar oberoende av människans existens, och det kan man ju tycka är en rimlig tanke. Men vi har ju gett naturen en mening och om vi inte fanns på jorden, skulle jorden finnas då? För om ingen är medveten om att jorden finns, finns den då?
Jag kände idag att jag hittade essensen med sociala medier. Om man inte finns, finns man då? Alla vill visa att man finns för att om man inte finns i de sociala medierna så finns man inte? Den här bloggen skulle ju vara helt ovärd att ha om den inte hade några läsare. För även om jag mestadels skriver för mig själv så vill jag ju att människor ska skriva det jag läser. Annars hade jag skrivit i en dagbok eller ett vanligt worddokument.
Hur fanns vi innan internet fanns?
Om det är någon som har svar på de här frågorna så är man mer än varmt välkommen att höra av sig.
LOVE / H
