Att leva på gränsen.
Kategori: Allmänt
Har ni sett Historieätarna på SVT? Det kan vara det bästa programmet jag sett på länge. Och med länge menar jag länge. Erik Haag och Lotta Lundgren är fullkomligt fantastiska när de återupplever den svenska historien.
Personligen hade jag förmodligen inte ätit en enda av rätterna de provat. Min kräsna mage håller sig gärna till det den redan känner till.
Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag är glad över att jag lever när jag gör. Jag är tacksam över att vara född i slutet av 80-talet. Jag har aldrig lidit brist på materiella ting eller gått omkring ofrivillgt hungirg. Om jag någonsin var hungrig under min uppväxt så var det för att jag valde att inte äta, eftersom jag inte tyckte om maten. Bara att ha det valet är ju egentligen helt vansinnigt.
Trots min nöjdhet över mitt liv så kan jag ibland känna att jag önskar att jag haft det svårare. Missförstå mig rätt, men hade det inte varit lärorikt att leva lite mer på gränsen? När Historieätarna åt som man gjorde under beredskapstiden, alltså andra världskrigstiden, och ransonering gällde blev jag faktiskt lite avundsjuk. Förstår ni hur mycket vi tar för givet?
Ja, föregående generationer har kämpat och slitit för att framtiden skulle bli en bättre plats. Rent materiellt sett så har den det. Men vi har också blivit bra på att ta vårt överflöd för givet. Det känns som att vi har glömt bort vart vi kom ifrån.
Det sägs att man blir stark av motgångar. Då konstaterar jag, utan något som helst empiriskt underlag, att vi behöver mer motgångar i Sverige. Tänk om man hade kunnat få leva under en tid präglad av missväxt, ransonering eller krig. Jag går alltså INTE omkring och önskar mig dessa saker, men jag tror att det skulle vara nyttigt för oss för att lära oss att vara tacksamma för det vi har. Det vi tar för givet. Ja, vi har blivit bättre på välgörenhet, men vi har också blivit sämre på medmänsklighet och värme gentemot våra medmänniskor.
Personligen hade jag förmodligen inte ätit en enda av rätterna de provat. Min kräsna mage håller sig gärna till det den redan känner till.
Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag är glad över att jag lever när jag gör. Jag är tacksam över att vara född i slutet av 80-talet. Jag har aldrig lidit brist på materiella ting eller gått omkring ofrivillgt hungirg. Om jag någonsin var hungrig under min uppväxt så var det för att jag valde att inte äta, eftersom jag inte tyckte om maten. Bara att ha det valet är ju egentligen helt vansinnigt.
Trots min nöjdhet över mitt liv så kan jag ibland känna att jag önskar att jag haft det svårare. Missförstå mig rätt, men hade det inte varit lärorikt att leva lite mer på gränsen? När Historieätarna åt som man gjorde under beredskapstiden, alltså andra världskrigstiden, och ransonering gällde blev jag faktiskt lite avundsjuk. Förstår ni hur mycket vi tar för givet?
Ja, föregående generationer har kämpat och slitit för att framtiden skulle bli en bättre plats. Rent materiellt sett så har den det. Men vi har också blivit bra på att ta vårt överflöd för givet. Det känns som att vi har glömt bort vart vi kom ifrån.
Det sägs att man blir stark av motgångar. Då konstaterar jag, utan något som helst empiriskt underlag, att vi behöver mer motgångar i Sverige. Tänk om man hade kunnat få leva under en tid präglad av missväxt, ransonering eller krig. Jag går alltså INTE omkring och önskar mig dessa saker, men jag tror att det skulle vara nyttigt för oss för att lära oss att vara tacksamma för det vi har. Det vi tar för givet. Ja, vi har blivit bättre på välgörenhet, men vi har också blivit sämre på medmänsklighet och värme gentemot våra medmänniskor.
Dessutom har Sveriges befolkning aldrig mått så fysiskt bra och haft så få psykiska sjukdomar som under andra världskriget. Kan det hänga ihop med att man inte hade tillgång till vare sig socker eller kaffe? Det fysiska alltså. Det psykiska hängde säkerligen ihop med att det tedde sig banalt i jämförelse med kriget som rasade i övriga Europa.
Förresten hade jag stora planer på att bli krigskorrespondent när jag läste 'Hundra och en dag' av Åsne Seierstad. Det hade varit lärorikt tror jag.
Note to self: Var tacksam för det jag har. Sluta ta det för givet. Bli krigskorrespondent.
LOVE / H
Förresten hade jag stora planer på att bli krigskorrespondent när jag läste 'Hundra och en dag' av Åsne Seierstad. Det hade varit lärorikt tror jag.
Note to self: Var tacksam för det jag har. Sluta ta det för givet. Bli krigskorrespondent.
LOVE / H
