En helt vanlig onsdag.
Kategori: Allmänt
Just nu vet jag faktiskt inte vart min tid har tagit vägen. Dagarna består av jobb som aldrig tar slut, mina kvällar förra veckan bestod av att kasta gamla gymnastikredskap, samt forsla nya gymnastikredskap. Veckans höjdpunkt var när Lisa, som i samband med sommarens intåg flyttade från Skövde, kom på besök. Skövde är liksom inte komplett utan Lisa. Vi tog en tur till ICA Maxi, och upptäckte att att strosa där tillsammans är något man saknat utan att veta om det. Vi åt middag tillsammans med Horrace och Cecilaya samt avnjöt berikande samtal om livets många frågetecken. Lisa borde komma till Skövde oftare konstaterar jag kort. Tur att vi i alla fall har telefoner..
I helgen spenderade jag alla min vakna tid i Gymnastikens Hus i Alingsås. Det var fint väder ute i världen va? Det är alltid det när man är på gymnastik nämnligen. Det var i alla fall en fantastiskt rolig helg och jag konstaterade att man har blivit så vansinnigt feg med åldern. Men då får man tänka att om man vågade när man var barn så får man våga när man är vuxen. Således gjorde jag stillastående salto ner i skumgummigrop vilket gav mig både hjärtklappning och en mild ångestattack. MEN JAG VÅGADE I ALLA FALL! I övrigt var det barnen som tränade, jag höll mig 99 % av tiden på sidan om.
Något mer att rapportera?
Jag är arg för att man är beroende av pengar, jag har panik över att jag inte längre bestämmer över min egen tid (det gör ju min arbetsgivare). Jag kan inte spontant köpa en flygbiljett till valfri plats för det måste först godkännas av andra. Jag saknar en känsla av att ha kontroll och självbestämmande. Jag är dock glad för fina vänner och givande samtal, strålande sommarväder och turer på berget där man kan rensa sina tankar samt ådra sig en vidrig träningsvärk.
Man kan sammanfatta det hela med att livet är allmänt bra, men samtidigt suger lite ändå.
Men vet ni vad? Det får vara så. Det är helt okej att vara vilsen och oviss om framtiden.
Eller som Lisa sa i fredags "Sitt inte på fel station och vänta på rätt buss för den tar sällan den vägen".
Tänk bara om man råkade veta vad rätt buss var. Men den dyker väl så småningom upp misstänker jag. Någonstans måste man ju trots allt påbörja sin resa. Och man kan alltid byta buss!
LOVE / H
I helgen spenderade jag alla min vakna tid i Gymnastikens Hus i Alingsås. Det var fint väder ute i världen va? Det är alltid det när man är på gymnastik nämnligen. Det var i alla fall en fantastiskt rolig helg och jag konstaterade att man har blivit så vansinnigt feg med åldern. Men då får man tänka att om man vågade när man var barn så får man våga när man är vuxen. Således gjorde jag stillastående salto ner i skumgummigrop vilket gav mig både hjärtklappning och en mild ångestattack. MEN JAG VÅGADE I ALLA FALL! I övrigt var det barnen som tränade, jag höll mig 99 % av tiden på sidan om.
Elafonissi 2009.
Något mer att rapportera?
Jag är arg för att man är beroende av pengar, jag har panik över att jag inte längre bestämmer över min egen tid (det gör ju min arbetsgivare). Jag kan inte spontant köpa en flygbiljett till valfri plats för det måste först godkännas av andra. Jag saknar en känsla av att ha kontroll och självbestämmande. Jag är dock glad för fina vänner och givande samtal, strålande sommarväder och turer på berget där man kan rensa sina tankar samt ådra sig en vidrig träningsvärk.
Man kan sammanfatta det hela med att livet är allmänt bra, men samtidigt suger lite ändå.
Men vet ni vad? Det får vara så. Det är helt okej att vara vilsen och oviss om framtiden.
Eller som Lisa sa i fredags "Sitt inte på fel station och vänta på rätt buss för den tar sällan den vägen".
Tänk bara om man råkade veta vad rätt buss var. Men den dyker väl så småningom upp misstänker jag. Någonstans måste man ju trots allt påbörja sin resa. Och man kan alltid byta buss!
LOVE / H
