Mer pusselmetaforer åt folket!
Kategori: Allmänt
Få saker passar bättre ihop med mitt kvällste än lite livsfilosofi. Jag har diskuterat pusselmetaforen med ett par vänner och just pussel skulle kunna vara den bästa metaforen för livet som världen någonsin skådat.
Min vän Per, vars vistelseort var den utlösande faktorn till en ångestattack häromveckan, hade kloka saker att säga om livet som ett pussel. Inte nog med att man ska hitta rätt bitar som jag tidigare nämnt. Per påpekade även att man ibland tar genvägar genom att hoppa över vissa bitar och tror att mönstret ska bli enhetligt ändå. Men saknar man bitar så kommer pusslet aldrig att bli komplett. Det tål att tänkas på, eller hur?
Min vän Horrace flikade även in i metafordiskussionen att man heller inte kan lägga ut bitar lite huller om buller utan att de förankras i något annat. Man måste bygga på det man redan har för att få pusslet komplett. Strör man bara ut bitarna lite här och där är det mycket möjligt att man så småningom kommer fram till ett enhetligt mönster, men det kommer förmodligen att ta mycket längre tid än att pussla där det redan är pusslat.
Förstår ni hur kloka vänner jag har? Man blir faktiskt rörd ibland över all visdom som cirkulerar runt en. Men sedan väger någon upp det med lite dumhet och så är det åter jämvikt i världen. Vad vore vi egentligen utan alla dessa kontraster?
Ibland tappar man tron på mänskligheten, och ibland så återfår man den. Det är som en ständig berg- och dalbana. Det är lite som när man lever ett dramafritt liv för då tycker man ofta att det är tråkigt. Men när drama väl dyker upp vill man bara ha det lugnt igen. Varför vill man mest av allt ha det man inte har?
Jag börjar få en känsla av att jag och mitt kvällste har gjort vårt för ikväll, innan jag hamnar på alltför djupt filosofiskt vatten. Men ibland är det liksom så svårt att låta bli.
LOVE / H
Min vän Per, vars vistelseort var den utlösande faktorn till en ångestattack häromveckan, hade kloka saker att säga om livet som ett pussel. Inte nog med att man ska hitta rätt bitar som jag tidigare nämnt. Per påpekade även att man ibland tar genvägar genom att hoppa över vissa bitar och tror att mönstret ska bli enhetligt ändå. Men saknar man bitar så kommer pusslet aldrig att bli komplett. Det tål att tänkas på, eller hur?
Min vän Horrace flikade även in i metafordiskussionen att man heller inte kan lägga ut bitar lite huller om buller utan att de förankras i något annat. Man måste bygga på det man redan har för att få pusslet komplett. Strör man bara ut bitarna lite här och där är det mycket möjligt att man så småningom kommer fram till ett enhetligt mönster, men det kommer förmodligen att ta mycket längre tid än att pussla där det redan är pusslat.
Förstår ni hur kloka vänner jag har? Man blir faktiskt rörd ibland över all visdom som cirkulerar runt en. Men sedan väger någon upp det med lite dumhet och så är det åter jämvikt i världen. Vad vore vi egentligen utan alla dessa kontraster?
Ibland tappar man tron på mänskligheten, och ibland så återfår man den. Det är som en ständig berg- och dalbana. Det är lite som när man lever ett dramafritt liv för då tycker man ofta att det är tråkigt. Men när drama väl dyker upp vill man bara ha det lugnt igen. Varför vill man mest av allt ha det man inte har?
Jag börjar få en känsla av att jag och mitt kvällste har gjort vårt för ikväll, innan jag hamnar på alltför djupt filosofiskt vatten. Men ibland är det liksom så svårt att låta bli.
LOVE / H
