Vad hände med medmäsnkligheten?
Kategori: Allmänt
Ingen har väl lyckats missa den debatt som fullkomligt rasat den gångna veckan angående ett antal sverigedemokrater som betett sig illa. Eller bortom illa.
Att beskriva sverigedemokraternas idioti tänker jag verkligen inte försöka mig på. Den talar för sig själv. Däremot undrar jag när människor i Sverige, (det sverigedemokraterna kallar för riktiga svenskar), slutade att bry sig om sina medmänniskor.
De allra flesta människor som anländer till Sverige just nu är flyktingar. De flyr för att deras enda val är att fly eller dö. De väljer att försöka leva och hamnar i ett kallt land i norr där de inte är välkomna mer än på pappret. Jag har en vän som coachar utrikesfödda på arbetsförmedlingen. Det enda alla som kommer till henne vill är att jobba. De ber om arbete, men arbetsmarknaden är i många avseenden stängd för dessa människor som i många fall har bra mycket mer utbildning än många svenskar.
Är det då konstigt att de tvingas leva på bidrag? Så när svenskar är arga och upprörda på att invandrare lever på bidrag så tycker jag att de kan fråga sig vems fel det där. Är det invandrarna själva som inte släpper in sig själva på arbetsmarknaden? Eller är det månne så att svenskarna utesluter invandrarna från arbetsmarknaden? Enligt arbetsförmedlingen är det i alla fall så. Låter det bekant?
Under mina snart tio år på Posten har jag arbetat tillsammans med två icke-svenskfödda personer. Den ena adopterad och den andra var en praktikant som kom till Posten via arbetsförmedlingen/kommunen/stöd för ungdomar. Något i den stilen.
Är det inte märkligt att ett så stort företag som Posten inte har speciellt många invandrare anställda? Kan det verkligen vara så svårt att läsa på brev och sedan dela ut dem? De enda invandrare jag sett på Posten är lokalvårdarna, men de är anställda av iss.
Varför är det så många som ser invandrarna som en belastning istället för en resurs? Tänk om man bara kunde ta vara på deras kunskaper om andra kulturer, deras språkkunskaper och livserfarenheter och använda dem i och med att marknaden blir alltmer global. Varför anses inte deras akademiska utbildning från sina hemländer vara något värdefullt i Sverige?
Och vart kom all smygrasism ifrån?
I kön på ÖoB:
En man i övre medelåldern berättade för mig och Cissi att "ett ungdomsäng, jag ska inte säga vilken nationalitet de hade, men..." stod och hetsade en hund till aggressivitet när den var instängd i en baklucka i en bil.
Varför var han tvungen att säga "jag ska inte säga vilken nationalitet de hade"? Tror han på allvar att ett gäng etniskt svenska ungdomar inte hade kunnat reta upp en hund i en bil?
På ett gym i stan:
Att beskriva sverigedemokraternas idioti tänker jag verkligen inte försöka mig på. Den talar för sig själv. Däremot undrar jag när människor i Sverige, (det sverigedemokraterna kallar för riktiga svenskar), slutade att bry sig om sina medmänniskor.
De allra flesta människor som anländer till Sverige just nu är flyktingar. De flyr för att deras enda val är att fly eller dö. De väljer att försöka leva och hamnar i ett kallt land i norr där de inte är välkomna mer än på pappret. Jag har en vän som coachar utrikesfödda på arbetsförmedlingen. Det enda alla som kommer till henne vill är att jobba. De ber om arbete, men arbetsmarknaden är i många avseenden stängd för dessa människor som i många fall har bra mycket mer utbildning än många svenskar.
Är det då konstigt att de tvingas leva på bidrag? Så när svenskar är arga och upprörda på att invandrare lever på bidrag så tycker jag att de kan fråga sig vems fel det där. Är det invandrarna själva som inte släpper in sig själva på arbetsmarknaden? Eller är det månne så att svenskarna utesluter invandrarna från arbetsmarknaden? Enligt arbetsförmedlingen är det i alla fall så. Låter det bekant?
Under mina snart tio år på Posten har jag arbetat tillsammans med två icke-svenskfödda personer. Den ena adopterad och den andra var en praktikant som kom till Posten via arbetsförmedlingen/kommunen/stöd för ungdomar. Något i den stilen.
Är det inte märkligt att ett så stort företag som Posten inte har speciellt många invandrare anställda? Kan det verkligen vara så svårt att läsa på brev och sedan dela ut dem? De enda invandrare jag sett på Posten är lokalvårdarna, men de är anställda av iss.
Varför är det så många som ser invandrarna som en belastning istället för en resurs? Tänk om man bara kunde ta vara på deras kunskaper om andra kulturer, deras språkkunskaper och livserfarenheter och använda dem i och med att marknaden blir alltmer global. Varför anses inte deras akademiska utbildning från sina hemländer vara något värdefullt i Sverige?
Och vart kom all smygrasism ifrån?
I kön på ÖoB:
En man i övre medelåldern berättade för mig och Cissi att "ett ungdomsäng, jag ska inte säga vilken nationalitet de hade, men..." stod och hetsade en hund till aggressivitet när den var instängd i en baklucka i en bil.
Varför var han tvungen att säga "jag ska inte säga vilken nationalitet de hade"? Tror han på allvar att ett gäng etniskt svenska ungdomar inte hade kunnat reta upp en hund i en bil?
På ett gym i stan:
"Det satt två killar i omklädningsrummet. Båda var negrer". Kontentan i den här historien var att den ena var blind. Blinhet har mig veterligen inget som helst samband med hudfärg. Varför var det viktigt för denna man i övre medelåldern att påpeka att det inte handlade om två vita män?
Att skilja på vi och dem är det dummaste jag vet. Det som skiljer människor åt är möjligtvis språk, religion, kultur och hudfärg. Det som inte skiljer människor åt är allt annat. Alltså:
Att skilja på vi och dem är det dummaste jag vet. Det som skiljer människor åt är möjligtvis språk, religion, kultur och hudfärg. Det som inte skiljer människor åt är allt annat. Alltså:
* Behov av mat och vatten.
* Behov av tak över huvudet.
* Behov av trygghet och närhet.
Den här listan kan pågå i all oändlighet, men faktum kvarstår att människor är till 99 % lika varandra så varför är det så många som envisas med att fokusera på det som skiljer människor åt?
Det är som Soran Ismail säger. Det är skillnad på nationalitet och etnicitet. Är du svensk medborgare så är du svensk. Punkt. Att ha en annan etnisk bakgrund är något annat, men det betyder inte att man inte är svensk. Jag vill inte leva i ett Sverige där medmänskligheten och toleransen, sympatin och empatin till sina medmänniskor alltmer försvinner.
Nu är det faktiskt dags för oss alla att skärpa till oss. Jimmie och hans vänner är de som inte kan uppskatta Sverige som ett vackert land som vill hjälpa sina medmänniskor som flyr från sina hemländer. Jimmie och hans vänner kan i så fall flytta härifrån. Jag vill att alla ska vara välkomna här.
Alla är välkomna till mitt Sverige.
LOVE / H
Den här listan kan pågå i all oändlighet, men faktum kvarstår att människor är till 99 % lika varandra så varför är det så många som envisas med att fokusera på det som skiljer människor åt?
Det är som Soran Ismail säger. Det är skillnad på nationalitet och etnicitet. Är du svensk medborgare så är du svensk. Punkt. Att ha en annan etnisk bakgrund är något annat, men det betyder inte att man inte är svensk. Jag vill inte leva i ett Sverige där medmänskligheten och toleransen, sympatin och empatin till sina medmänniskor alltmer försvinner.
Nu är det faktiskt dags för oss alla att skärpa till oss. Jimmie och hans vänner är de som inte kan uppskatta Sverige som ett vackert land som vill hjälpa sina medmänniskor som flyr från sina hemländer. Jimmie och hans vänner kan i så fall flytta härifrån. Jag vill att alla ska vara välkomna här.
Alla är välkomna till mitt Sverige.
LOVE / H
