Vasaloppet upptar för tillfället en stor del av min tankeverksamhet. Det kan ju tyckas tröttsamt och det är det också. Men det faktum att det är 16 dagar kvar påverkar kanske min hjärna att tänka ännu mer på det stundande loppet. 

Så fort jag slår på TV:n, surfar in på en internetsida eller slår upp en tidning finns där hundratals tips om hur man ska tänka, ladda inför loppet och hur man ska genomföra det.

Igår fick jag dessutom hem tidningen 'Vasalöparen' i brevlådan. Jag drömmer mardrömmar om ett snöre. Sedan drömmer jag att jag korsar mållinjen, faller ihop i en hög och gråter av lycka. Det finns inget slut på alla scenarion som ständigt spelas upp i mitt huvud. Drömmer jag inte att jag går i mål eller stoppas av ett snöre så upptas min tankeverksamhet av att jag bryter något, stukar något eller för all del ramlar i spåren när jag tränar och inte kommer därifrån och att ett års uppladdning har varit till ingen nytta och jag får stanna hemma den fjärde mars.

Det bästa tipset jag har fått är i alla fall från Anders Blomqvist som är SVTs expertkommentator vid längdskidåkning. Han har vunnit Vasaloppet och tänkte en gång att loppet började först Evertsberg. Han tänkte att till Evertsberg är det bara uppvärmning, och då är man halvvägs. Frågan är om jag kan tänka att min uppvärmning är 4,5 mil lång och förmodligen kommer ta cirka fem timmar.  



Det är ju onekligen anmärkningsvärt att Gustav Vasa lyckades åka nio mil på träskidor med en stav. Men han hade förmodligen inte 15000 andra personer att trängas med eller ett snöre som hotade att spännas upp ifall han var för långsam. Ibland kan man verkligen önska att man istället levde för 500 år sedan.

Med blåbärssoppa klarar man allt?


LOVE / H