Med anledningen av det stundande Vasaloppet på söndag så har jag gått in i en bubbla av fullständig och total paranoia. 



Mig veterligen har jag aldrig varit speciellt paranoid eller hypokondrisk, men i dessa influensa- och vasaloppstider har min skräck för att bli smittad av diverse sjukdomar helt tagit överhanden på mitt liv. Jag ser bakterier flyga i luften och sitta på varenda yta jag vidrör.

Jag vill inte ta i handtag, och om jag nu måste så vill jag ha vantar på mig. Jag vill inte vistas bland en massa folk och jag är livrädd för kroppskontakt (mer än vanligt alltså).

Ni kan ju förstå mitt dilemma i och med 50-årsfesten i lördags där det var fullt utav släkt och vänner till mina föräldrar. Jag packade ner min handsprit i handväskan och hoppades på det bästa. Jag försökte försäkra mig om att jag visste vilka som var sjuka eller i kontakt med sjukdomar. Det är mycket möjligt att en av pappas kusiner blev lite förnärmad när jag vägrade hälsa på honom, men jag orkar inte ens bry mig.

Till en början så försökte jag att stå längst in i hörnet bakom mina syskon när folk anlände. Jag försökte mig på tricket som piloter använder när de hälsar folk välkomna ombord på flygplanen: Att stå med händerna i kors bakom ryggen för att med kroppsspråket visa att man inte vill ta i hand. Jag försökte att hålla ett glas i ena handen samt handväskan i den andra, men folk skulle envist ta i hand och kramas vilket framkallade en lättare ångest som lämpligen borde ha kunnat botas med alkohol. Trist att jag var nykter.

Handspriten blev min följeslagare och den användes MÅNGA gånger under kvällen, jag nämnde väl i föregående inlägg att det blev styrdans? Som upplagt för att bakterier ska hoppa omkring.



Jag hängde således en hel del i köket och bakom baren där det inte var så mycket folk. Mitt bord fick ta mat sist och jag var förmodligen den enda som hade ångest över att alla andra 75 gäster hållt i redskapen man tog mat med före mig.

Men än så länge lever jag och jag lovar att nästa vecka så har det här släppt. Men just nu vill jag verkligen verkligen inte bli sjuk. Idag satt jag längst bak i hörnet på vårt seminarium. Om någon nu var sjuk så tänkte jag att de fick nysa och hosta framåt och alltså borde jag klarat mig från eventuella smitthärdar.

Nej, det här har verkligen gått över styr.


LOVE / H