Jag har fått ett hårstrå i halsen tack vare att jag spenderat hela dagen i vad som mest kan liknas vid ett zoo.

Vi har grupparbetat hos Ana med två katter och två hundar, det finns ju minst sagt bättre förutsättningar för att jag ska fungera som en vanlig person...

Djur och jag går liksom inte ihop och så är det bara. Jag vill inte ens försöka tycka om djur för jag kan ändå inte kommunicera med dem, jag får liksom ingenting tillbaka. 

Dessutom är djur sjukt oberäkneliga. En katt sitter på ett golv, en halv sekund senare har den hoppat upp i mitt knä utan minsta förvarning och samtidigt springer en hund runt benen. Nej, min reflex är att sparka och fäkta med armarna, det bara blir så.

Jag läste en artikel i aftonbladet för någon månad sedan om en hundvalp som blivit ihjälsparkad av en man. Mamman med hunden och såklart det lilla barnet som var med på promenaden var ju totalt förstörda eftersom det var världens snällaste valp som bara ville nosa och hälsa. Hur ska mannen som sparkade veta det, undrar jag. Hade jag varit mannen hade jag reagerat på exakt samma sätt, det spelar ingen roll hur mycket kvinnan litar på sin hund för mannen har ingen aning om hur hunden ska bete sig. Jag tycker tvärtom snarare att kvinnan ska bli straffad för att inte haft sin hundvalp kopplad ordentligt. Om man tappar hunden för att man ska svara i telefonen, låt det då ringa! Är det något som är oberäkneligt så är det väl valpar?



Snäll? Farlig? Ingen vet..

Vad gäller mitt hår i halsen så ska jag arbeta vidare för att få bort det. Jag har hostat, gurglat, ätit och druckit och skiten sitter kvar...


LOVE / H