Det är verkligen übertrist och grått så kallat novemberväder ute. Jag vill ju ha vår, men idag är det i alla fall februari. Januari var nog den längsta månad jag varit med om på länge, den ville liksom aldrig ta slut.

Igår fick vi äntligen träffa Leif igen, han livade upp tillvaron lite grann efter söndagkvällens fullkomligt platta fall. Jag vet att jag mitt i det känslomässiga kaoset försökte att identifiera känslorna, om det var ilska, besvikelse, ledsamhet eller något annat, men jag lyckades inte över huvud taget. Vilken missräkning efter en hel termin av socialpsykologi- och psykologiplugg.

The only way is up konstaterar jag och ignorerar stormen utanför fönstret. Förhoppningsvis blir det en liten promenad med Lisa till kvällen...


LOVE / H