Jag hävdar att om man bara har en galet bra atlas eller kartbok så behöver man inte ha sex.

Jag kan drunkna i en kartbok och vips så försvinner en hel dag under mina fötter. Jag kan sitta på google maps en hel dag och leta upp städer jag varit i för att återuppleva platser jag varit på, med hjälp av satellitfunktionen.

Jag fascineras av fägerna. Det blir en ljusare blå nyans där bergskedjorna under havsytan finns. Det blir vitt där det är höga bergstoppar, Saharas storlek är skrämmande och floderna som mynnar ut i haven är underbara. Jag bryr mig inte speciellt mycket om vad för växter som råkar finnas här och där, utan det faktum att jorden lever är min drog. Att lava plötsligt sprutar ut ur en vulkan, stoppar flygtrafik och minskar växthuseffekten. Det är skrämmande. 

När jag bläddrar i en kartbok känner jag mig liten och jag inser hur mycket det finns kvar att se. För jag ska berätta en hemlighet:
Ju mer man har sett, desto mindre har man sett.


Likt Atlas vill jag också kunna bära hela världen på mina axlar.

Det känns som att man får ut mer av en kartbok än av sex...

Men det kanske bara är jag.


LOVE / H