Acklimatisering
Kategori: Allmänt
Jag kunde inte hålla fingarna borta. Författargenen i mig gapar efter att skriva av sig.
Två skolveckor har passerat i Skövde, men för två veckor sedan hade jag min sista dag på Skiathos, i värmen.
Veckorna fullkomligt flyger förbi mig och jag är i något slags välordnat kaos. Still confused but on a high level säger lärarna. Jag kan inte annat än att hålla med.
Första veckan var det nollning samt heltidsstudier, något förvirrande. Det var rosa fester, förfester, vi gick kortege genom hela staden med poliseskort. Det kändes lite som ett andra studenttåg då vi självklart hånade de andra studenterna med våra fantastiskt fantasifulla sånger. Därefter var det olympiska lekar, inflyttning i lägenhet och fest på kåren. Kameran var med ungefär noll dagar av sju, men en bild har jag åstadkommit.
Första kvällen. En nollningslapp runt halsen och obligatoriskt pannband för alla POLare. Rosa dricka på det och kvällen var komplett. Vad gäller minen så flörtar jag om det inte framgår. Ärligt talat ser jag ju bara helt creapy ut, men jag bjuder på den..
Trots kyla är jag förvånad över hur väl den svenska sensommaren tagit emot mig. Enda gången det faktiskt regnat var såklart på min inflyttningsdag. Det fullkomligt öste ner i säkert en hel timme eller två. Därefter har vi haft strålande sol ända till idag. Trots detta går min fastighetsskötare i t-shirt:
Han heter Philip och idag är första dagen jag sett honom i långbyxor.
Utsikten från mitt fönster här på fjärde våningen denna vackra dag ser ut som följande:
En helt vanlig svensk medelstor studentstad skulle man nog kunna säga..
Jag försöker anpassa mig till ett liv i Sverige, men jag måste erkänna att det är svårt. Livet styrs numera av rutiner, tidiga mornar, tidiga kvällar och alldeles för lite spontanitet. Igår försökte jag och Nina till exempel hitta ett café eller liknande för kvällsmat strax efter sju. Men "köket har stängt" "Våra specialerbjudanden gäller varje vardag mellan 16 och 19" mötte oss ungefär överallt, såvida vi inte ville ha en middag för 250 kronor per person. Staden är dessutom helt öde vilket förvånar mig. Vart håller alla människor hus? undrar jag spontant. och förresten, vem äter middag på en restaurang mellan klockan 16 och 19?
Det slutade med att vi åt på Mc Donalds som för övrigt också var helt öde. De hade ingen mat klar och var så uttråkade i kassan att de levererade allt direkt till bordet. Min teori är att folk antingen sitter hemma framför Idol eller andra TV-program jag inte har koll på, pluggar eller aktiverar sig i föreningslivet.
Vi gick hem till Nina och spelade ett frågespel om Sverige. Hon kan förvånansvärt lite om sitt eget land, men allt svenskt blir så mycket roligare på engelska...Sverige - sve-ri-yeh som man tydligen uttalar det enligt korten..
Jag kom hem vid halv elva till dunk dunk dunk. Min granne en våning ner hade nog fest. Jag kunde sjunga med i alla låtar som spelades om jag bara velat. Jag tog istället fram min favoritbok som avbrott i all kurslitteratur:
Jag skrattade förmodligen minst lika mycket nu som när jag var nio, tolv, sexton och arton.
Den här fantastiska boken är anledningen till att om jag någonsin får för mig att skaffa barn och får en dotter ska hon ta mig tusan heta Petruska. Borde alltså skaffa mig en dansk man..
Men allt som allt rullar det på och känns lovande i Skövde. Trots min totala förvirring över studentliv, kurslitteratur, seminarier och tentaoro känns det som att jag håller på att landa. Att jag fryser röven av mig är en annan sak. Jag kan leva med att det bara är jag och de indiska utbytesstudenterna som går med fingervantar och vinterjacka i september. Men jag kanske vänjer mig snart. Jag är trots allt nästan utbytesstudent som Jesper så fint formulerade det härom dagen...
Well, stay tuned kära vänner.
LOVE / H
