POLare på HIS

Hej november.

 

Trevligt att du behagade ära oss med din ankomst.

November startade på ett storslaget sätt med semester. Det var så vansinnigt välbehövligt så att jag inte vet vad... En vecka i Agadir med en massa avkoppling, sol, bad och värme. Vi gjorde typ ingenting förutom att ligga på stranden eller vid poolen och läsa böcker. Och så strosade vi i stan, övade på att pruta och åt en massa god mat.

Semester när den är som bäst alltså.

Men mina tankar är redan i december och januari. Att planera jobbet för en vinter när man själv inte kommer att vara närvarande på tre veckor är minst sagt en utmaning. För att inte tala om en jul på ett "nytt" kontor... Plockar fram alla mina bästa pusselkunskaper...

Och så klassikertränar jag tydligen. Vi är ju numera inte bara anmälda till Öppet Spår utan även till Vätternrundan.

Herregud!


LOVE / H

Åhh, jag som lovade frekventa uppdateringar. Typiskt.
Mitt liv består av jobb, gymnastik och fullbokade helger just nu. Torsdag-lördag körde jag sammanlagt 70 mil. Nässjö gånger två och därefter Växjö på det. Vansinnigt trevligt om ni frågar mig. Min bil kan vara min bästa investering efter alla mina resor. För den bidrar ju onekligen till resor och umgänge i vårt avlånga land.

Annars? Jo tack, Landskrona till helgen med gymnastiktävling på agendan. Ett par mil till att addera alltså.

I övrigt har jag mest nedräkning till Marocko och Thailand. Min själ längtar efter ledighet, värme, stränder och böcker. Typ så. Och så har det knåpats ihop en Bucket List som kommer att göra hösten och vintern till en succé!

På det stora hela alltså dumt att klaga.


LOVE / H

Så blev det radioskugga i ytterligare en vecka här. Jag är hemskt ledsen, men jag har varit sjuk hela veckan. Liksom resten av min arbetsplats. Maken till sjukvecka kan jag faktiskt inte minnas.. Äntligen lördag!

Imorgon är det val. Jag ser fram emot det. Jag ser fram emot att göra min röst hörd. Hur man ska tänka inför valet? Självklart ska jag bidra med en valguide. Håll tillgodo.

Jo, antligen tänker man på sig själv. Och så röstar man så att man själv kanske får 300 kronor mer i plånboken varje månad. Och så intalar man sig själv att man blir lyckligare av de där extra så hundralapparna varje månad. Vi pratar alltså om två familjepizzor i månaden här. Man röstar så, lever i sin bubbla och intalar sig själv att folk faktiskt får skylla sig själva att de har ett sämre jobb, är sjukskrivna, arbetsbegränsade, arbetslösa, födda på fel ställe eller i fel land. Och så njuter man av sina familjepizzor och tittar på Solsidan varje söndag, åker till Rhodos en gång om året och skidresa till Sälen varje vinter.

Eller så röstar man för de som inte har hela livet förspänt. Man röstar för att de som är pensionärer, och har jobbat i hela sitt liv, arbetslösa eller sjuka inte ska betala en högre andel skatt än de som arbetar. Ska de starka hjälpa de svaga eller ska de svaga forsätta vara svaga för att de starka tycker att de svaga får skylla sig själva?



Man kan faktiskt rösta för medmänniskorna. Man kan faktiskt utan större ansträngning tänka att varje person som korsar detta lands gränser, som flyr från krig, förföljelser och tortyr är just människor. Precis som vem som helst. Som du. Som jag. Som alla du känner. Jag känner en familj på nära håll som kom som flyktingar från Bosnien. En familj som har fått utstå så mycket skit och lidande, men som idag har ett bättre liv. Tack vare att det fanns människor för 20 år sedan som var villiga att hjälpa dem. Så att de slapp leva resten av sina liv i flyktingläger som Jimmie tydligen tycker är en bra idé. Som slapp bo i ruiner. Som inte bara överlevde, utan lever. Deras familj är en familj. Alla som flyr från ett krig vill överleva. Och leva. De har inte valt att komma hit. Vem skulle komma på tanken att frivilligt lämna allt man äger och har, hela sin historia och tillhörighet, för att flytta till ett svinkallt land med vinter 4-5 månader om året där solen knappt går upp? Det är inte semester de har kommit för. De kommer för att de vill överleva, och ge sina barn förutsättningar för att faktiskt få leva tills de blir gamla.



Jag kommer att klara mig. Även om jag får 5000 kronor mindre i månaden att leva för så kommer jag klara mig. Jag kommer till och med att ha det ganska bra ändå. Jag vill inte ha två familjepizzor mer i månaden.

Så jag tänker rösta för de som inte har det lika bra. För att alla ska kunna få det bra.

Hur röstar du?


LOVE / H

Ja, här blev det plötsligt lite dåligt med uppdateringar igen. Vad hände? Mitt jobb hände.

Gymnastik hände.
En fest i Enköping hände.

Kan meddela att 100-årsfesten i Enköping förra helgen inte var något annat än fullkomligt legendarisk. Jag hade så vansinnigt roligt. Jag vet faktiskt inte när jag hade så roligt senast. Men ja, en galet bra tillställning.

I veckan bokade jag och Sara en resa till Marocko. Bara 55 dagar kvar tills min bleka nuna får lite välbehövliga sommartemperaturer och strandliv. Ska plöja böcker och njuta. Låter som en vinnande plan va?



I helgen har Storebror och Isbykvinnan berikat Skövde med sin närvaro. Vi har ätit, ätit, ätit, druckit, strosat och till och med motionerat på berget. Hanns även med en fikapaus innan de styrde sin nya fina bil norrut idag.

Hoppas innerligt att jag samlat på mig energi nog inför den kommande veckan. Och hoppas på att även en thailandsresa blir bokad inom ett par dagar. Det är dumt att klaga.


LOVE / H

Jag läste en artikel imorse i Aftonbladet. Den gjorde mig skapligt förbannad.

Den finns här.

Den handlar om hur resultatet efter friidrotts-EM och sim-EM är att de svenska damerna tagit 13 medaljer. Herrarna har i sin tur tagit noll. Det är naturligtvis oacceptabelt. Nu ska SOK utvärdera saken och försöka se till att även herrarna ska ta medaljer i kommande mästerskap. Att svenska OS-trupper nuförtiden består av två tredjedelar kvinnor istället för män är tydligen en dålig sak. Personligen vill jag bara ställa mig upp och applådera, göra vågen samt ta en megafon och skrika GIRL POWER!


(bild från aftonbladet.se)

Förstår ni vad det betyder med sådana förebilder för unga tjejer? Det är som Grynet fast i idrottssammanhang. Carolina Klüft-effekten om man hellre vill det.

Är det någon som tror att det hade blivit några som helst artiklar eller rubriker om resultatet varit det omvända? Tror ni att SOK hade utrett varför damerna inte tagit medaljer? Tror ni att Thomas Engdahl hade uttalat sig och kommit med analyser? Knappast.

Ursäkten: Damerna får sparring av herrar i samma idrotter här hemma. Herrarna har inte tillräckligt med motstånd för att kunna prestera på topp och ta medaljer. Åhh, stackars herrarna som inte har lite mer jävlar anamma i sig.

Vill man så kan man. Punkt.


LOVE / H

Vilken jobbvecka. Men nu är det bara fyra timmar kvar till helg eftersom jag slutar klockan 11 imorgon. Ganska nöjd med det beslutet kan man säga...

Idag har jag varit med om en ny upplevelse. Den var högst otrevlig. Jag har en visdomstand som ännu inte kommit upp som igår började bråka med mig. Inatt kunde jag inte sova, för det gjorde för ont. Tabletter intogs men hjälpte föga. Fick således en akuttid hos tandläkaren idag. Där fick jag bedövning rakt ner i tandköttet innan tandläkaren rensade fritt från var och smuts. Det var inte skönt, nej. Och det smakade pyton. Typ så. Sen hastade jag tillbaka till jobbet där jag blev tvungen att prata med kunder fast jag mest sluddrade.


Tyvärr sitter värken kvar, men jag har nu blivit beordrad att knapra ipren var sjätte timme. Jag jobbar på det och hoppas på att det känns betydligt bättre imorgon. Sedan min nätta frukost imorse och stora problem med att tugga under dagen fick jag tolv timmar senare i mig lite soppa. Vilken seger!

Det har ju onekligen varit en spännande dag och jag hoppas verkligen att jag slipper mer tandkrångel.


LOVE / H

Helgen är snart till ända, som vanligt har den gått alldeles för fort. Den har i alla fall varit ytterst trevlig då den präglats av umgänge med mina päron, massor av god mat, strosande och allmänt häng. Och lite shopping. Dessutom har jag fått upp mina efterlängtade gymnastikringar i taket. Helt klart den snyggaste inredningsdetaljen jag har ägt i alla fall.

Försöker nu samla kraft inför en vecka som jag redan nu vet kommer bli oerhört tuff. Nu är sommaren över, både i postmängd och reklambortfall och hösten i antågande med allt vad det innebär. Men det reder sig. Och så ska jag öva på att säga stopp. Det känns som att det kommer att behövas framöver.

Nu har jag efter hel sommar av att ha ringt varandra omlott hela tiden lyckats prata med min vapendragare och namne. Alltför länge sedan vi sågs, och man förstår att Barcelona saknar oss liksom vi saknar Barcelona. Men det får bli en annan gång. Typ så.

Nu, välbehövligt soffhäng.


LOVE / H

En total kaosdag har avverkats i statens tjänst. Det här när folk blir sjuka och produktionen av oklar anledning fortfarande går på sommaranpassning fast postmängden dubblats är ingen vinnande kombination. Men nu är det endast en dag kvar innan vi återgår till ordinarie planering och bemanning.

I helgen kommer mina päron och min extrapappa till Skövde. Planerar att bli väldans bortskämd med bjudmiddagar och hotellfrulle hela helgen. Det är inte så tokigt alls faktiskt. Vi ska bara ta oss dit först. Hoppas på en effektiv dag imorgon med normala sluttider...

Försöker titta på friidrotts-EM just nu. Vad jag önskar att staten hade monopol på tv. Ett lopp, reklam. Ett kast, reklam. Ett hopp, reklam. En halv analys, reklam. JAG BLIR GALEN! Ge mig statlig kvalitets-tv utan reklamavbrott och jag är nöjd.

Jag försöker också dammsuga genom att telepatiskt titta på golvet. Hittills har det inte fungerat över huvud taget. Hoppas på bättring på den fronten...


LOVE / H

Jag hade ett filosofiskt samtal med min filosofiska vapendragare Lisa här ikväll. Och då ställde vi oss frågan varför så många bra personer lever så dåliga liv. Det tål att tänkas på. Tänk på alla personer man mött genom sitt liv, en del oerhört trevliga, snälla och gulliga på alla sätt och vis. Och så lever de så himla dåliga liv. Människor som inte över huvud taget lever upp till sin potential, eller än värre, inte ens försöker. Där sitter folk liksom bara och nöjer sig med att vara medelmåtta, att ha ett jobb som betalar räkningarna men som inte är det minsta roligt eller givande. Där sitter människor som nöjer sig med att sitta fast i ett tråkigt, tomt och trist förhållande. I brist på annat?

Och så har vi de som är precis tvärtom. En massa dåliga människor som går omkring och lever över sin potential. Går omkring och lever bra liv, långt ovan förväntan och förtjänst. Människor som inte alls, enligt karmamått mätt, förtjänar att må bra och vara lyckliga eller besitta några som helst kvalitéer att eftersträva. 

Är det naivitet eller dålig självinsikt som gör att dåliga människor lyckas på ett sätt som bra människor inte lyckas med? Och varför går alla bra människor omkring och bara nöjer sig med sina medelmåtta liv istället för att göra något som faktiskt skulle kunna spela någon roll här i världen? Eller som avsevärt skulle förbättra deras egna levnadsvillkor? Vid närmare eftertanke så kanske inte bra människor heller besitter någon som helst självinsikt förresten.



Sedan kan man också reflektera över att många av alla de här självinsiktslösa människorna har extremt god insikt i sina medmänniskors liv. Då kan de exakt sätta ord på samt analysera vad som inte är bra i någon annans liv, men när det gäller ens eget så har man skygglappar på.

Jag förstår känslan. För jag går omkring och känner att jag inte lever upp till min fulla potential. Jag vet att jag vill göra något annat, men jag måste börja någonstans. Och börjat har jag gjort, jag behöver bara öva på mitt tålamod. Och inte ge upp.

Hur ofta ser man en annan människa och tänker att "sådär vill jag ha det"? Hur ofta är man avundsjuk på någon annans liv? Hur ofta tänken man att "det där skulle jag vilja göra"?

Min fråga: VARFÖR GÖR DU INTE DET DÅ? VARFÖR FÖRSÖKER DU INTE ENS?

Jag gör det inte själv, men det här handlar inte om mig. Jag gör i alla fall delvis det jag vill, om än inte fullt ut. Och jag försöker försöka. Men som den fantastiske musikern Petter skrev så har man alltid mål. Och varje gång man tar sig dit upptäcker man att horisonten bara flyttats ännu längre bort.

Är det kanske det som är svaret? Man tror att man vill ha något och så tar man sig dit. Men sen så har man inte kraften att ta sig vidare för att uppnå ännu en dröm?


LOVE / H

En högst spontan after work ägde rum igår. Den innehöll rosévin, även kallat saft i det här fallet. Men klok som jag är (återkom imorgon angående detta påstående) så nöjde jag mig med en liten mängd, samt cyklade hem när timmen ännu var tidig.

För idag har jag bestämt att jag och Evve behöver gå ut och dansa. Så ja, vi ska slå klackarna i taket. Jag måste bara städa först. Och med städa menar jag i det här fallet i princip sanera min lägenhet. Vem orkar damma och storstäda på sommaren liksom? Nu är det således dags, jag har inte längre något val. Och det kanske är lika bra. Nästa helg kommer nämligen mamma, pappa och min extrapappa hit.

Det bästa med det är att jag bett pappa ta med lite verktyg och borrmaskiner etc. Jag har nämligen grannar. Inte bara ett par grannar, utan två par grannar som håller på och renoverar. De har renoverat sen i april. Det är heeeeelt vansinnigt och jag kan inte ens förklara hur många dagar, kvällar och morgnar blivit väckt, störd, halvt döv på grund av diverse byggljud. Nästa helg ska jag alltså hämnas. Och mamma ska putsa fönstren.

Inte helt fel alltså.

Nu: En dammtrasa, en Hanna och en spellista.


LOVE / H

Det nya jobbet undrar ni? Jo tack det flyter på, säger jag. Jag gör precis samma sak som förut, fast lite extra. Jag är som en alltiallo, befinner mig högt och lågt och vitt och brett. Mest hela tiden. Idag har min telefon ringt konstant. Och har inte min jobbtelefon ringt så har kontorstelefonen ringt. Har det inte ringt på ingående linje så har jag ringt på utgående linje. Men det har i alla fall varit en ovanligt flitig dag måste jag säga. Och dessutom blir jag bara mer och mer tacksam för utgångsläget...

Och så tar det mig endast fem minuter att cykla till jobbet, en ren och skär lyx efter hela vårens 05.20-uppstigningar och 06.30-start på annan ort. Hade det varit april nu hade jag ju sovit för längesedan. Nuförtiden håller jag mig ändå vaken tills efter tio. Jag känner mig inte riktigt lika styrd av klockan längre. Halleluja.

Jaha, när var det såhär tighta uppdateringar senast? En eloge till mig själv? Ska bara göra det till en rutin också...


LOVE / H

Sommaren lider mot sitt slut. Vart den tog vägen undrar vi säkert alla.

Jag skulle kunna skriva om vad som kanske var den bästa semestern i mitt liv, tågluffen. Eller de lata dagarna i ett sol- och sommarvarmt Enköping. Sena nätter med en berusning inte bara beroende på alkohol utan även på livet, sällskapen och omgivningen. Jag skulle kunna skriva om den numera obligatoriska stockholmdaten som ägt rum för tredje sommaren i rad. Om det nya jobbet, de nya kollegorna, helgutflykterna, alla böcker jag läst och alla samtal jag haft.

Men jag orkar inte. Jag har/har haft skrivkramp hela sommaren. Eller så har blotta tanken på att formulera något någorlunda vettigt varit alltför överväldigande för att jag ska ta tag i det.

Jag skulle kunna skriva om min ilska gentemot världen. På FIFA:s agernade under VM. Hur förbannad jag är på Israels övervåld, Rysslands idioti, separatisters undanhållande av bevis, att inte en enda stat vågar visa lite mod och faktiskt agera mot idiotin istället för att lamslaget se på. Vad gör EU? Varför erkänner inget land att Palestina finns? Varför är det bara ett fåtal latinamerikanska länder som kallat hem sina ambassadörer från Tel Aviv? Varför vågar ingen visa lite mod? Jag saknar mod. Att våga visa att man inte accepterar något. Jag saknar bojkotter av mästerskap, jag saknar mod. Olof Palme vänder sig förmodligen i sin grav över denna vidriga feghet som omgärdar oss. Jag saknar Grynet; Ta ingen skit!



Jag skulle kunna skriva att jag inte längre tycker att det är moraliskt försvarbart att sätta barn till världen. Att det är djupt egoistiskt och att världen är på väg käpprätt åt helvete. Det är ju möjligt att något av alla dessa barn kan förändra världen, men än så länge skulle jag vilja säga att det går sådär efter som vi gör av med resurser á 2,66 jordklot fast vi bara har ett. Och när ska vi lösa det? När det är för sent? HAHAHA, jag blir mörkrädd. 


Jag skulle kunna skriva om mina största drömmar, som jag inte lyfter ett finger för att uppfylla. För att jag är för bekväm. Jag saknar den naivitet jag besatt för cirka åtta år sedan. Hur jag bara kastade mig handlöst ut i världen utan att tänka på konsekvenserna eller om det jag tog mig för ens var möjligt. Nu orkar jag inte ens försöka. Det river i mig. Men jag ska. Ahh, så många gånger som jag tänkt den tanken. När ska den bli verklighet?

Jag skulle kunna skriva så himla mycket. Men jag vet knappt var jag ska börja. Men snart ska jag börja. Och sedan kommer det att fortsätta och fortsätta och fortsätta tills ni önskar att jag blir censurerad till oändlighetens rand.

Må väl kära ni.


LOVE / H

Jaha. Så var mitt livs första långa, sammanhängande, betalda semester här. Det känns onekligen fantastiskt.

Det var dock en halvt vemodig dag på jobbet då jag arbetade min sista dag i Tibro idag. Men lite tårta, presenter och avskedskramar gjorde gott för humöret och jag ser fram emot tre och en halv veckas ledighet och energipåfyllning innan jag startar mitt nya jobb efter semestern.

Men ja. Räkna inte med några uppdateringar de kommande veckorna. Jag återkommer efter semestern.


LOVE / H

Har jag några tappra läsare kvar här i bloggen? Trevligt i så fall.

Vart ska jag börja?

Jag har fått ett nytt jobb. Eller egentligen är det exakt samma jobb som just nu, men på ett annat ställe. Från och med efter min semester ska jag åter börja jobba i Skövde men på ett, för mig, nytt kontor. Produktionsledare på Skövde nord är min nya titel efter en stormig organisationsförändring vars efterklang ännu är långt ifrån över.

Jag slipper alltså snart 05.20-uppstigningar samt pendling och det får man vara tacksam för. Men det är helt klart en del blandade känslor, det ska erkännas. Att lämna mitt nya gäng och kasta sig in i en ny utmaning. Men eftersom jag är rädd för att sitta fast så får jag väl se det här hattandet som något positivt ;)

För övrigt jobbar jag bara en vecka till, sedan är det dags för min första långa och betalda sommarsemester. Hej vuxenpoäng.Tågluff nere på kontinenten står på schemat och jag längtar så att det nästan gör ont samtidigt som det hela känns högst overkligt.



Idag kändes hela dagen som en snöglob. Varje gång det lugnade ner sig lite grann så var det som att någon ruskade om snögloben och allt blev kaos igen. Och så höll det på från tidig morgon tills jag gick hem från jobbet. Men snöglobsdagar behöver man ibland. Men imorgon skulle jag önska att jag fick ett lite mindre antal omskakningar. Heja!


LOVE / H

Jag har tydligen bara tid att blogga på lördagsförmiddagar numera. Men förra lördagen spenderade jag hela dagen i Vänersborg på gymnastiktävling. Hur det gick kan man läsa mer om här.

I veckorna så jobbar, jobbar och jobbar jag, därav min totala frånvaro från cyber space.

Den här helgen kantas av umgänge och lugn. Igår gjorde jag slag i saken och kompade ut kring lunch, tränade på berget med Sara. Tog därefter en promenad med Cecilaya, planerade tågluff, bakade scones, kollade på film. Idag ska vi till Töreboda för häng med Evve. Och dessutom skiner solen. Det är som upplagt för en fantastisk helg vilken startade redan igår med att humöret kändes på topp och jag kände mig som en ny människa efter traggliga jobbveckor.



Är sommaren på gång? Och humöret likaså?


LOVE / H