POLare på HIS

Betraktelser från studerandet på Högskolan i Skövde (och allt annat som konstant snurrar i mitt huvud).

Karlstad nästa.

Kategori: Allmänt

Långledigheten fortsätter. Helgen har mestadels spenderats i Saras soffa. Vi har avverkat musikal efter musikal. Sammanlagt har vi sett Sound of Music, Hairspray, Chicago, High School Musical 3 och Stick it. Stick it är visserligen inte en musikal, men sevärd ändå.

I lördags hamnade jag, Sara och Evenlia på Husaren. En spontan utekväll när de är som bäst kan man säga. Det resulterade således i lite trötthet igår, men vad gör det? Vi är ju lediga.

Nu har jag sovit elva timmar, ätit en rejäl frukost och packat väskan. Om 50 minuter går tåget till Karlstad och de värmländska skogarna där jag ska spendera Valborg med Tingeling. Vi ska på BBQ hos min gamla GC kollega Elins storebror ikväll. Om han är det minsta lik sin syster så tänker jag mig att det kommer bli en fantastisk kväll.


Jag tänker skina ikapp med Sola ikväll!

Dessförinnan ska jag ta mig ner till kvartersvärdarna och säga upp min lägenhet. Det blir visst en flytt till under mina tre studieår. Jag lämnar studentboendet i sommar och flyttar in i en lägenhet där nuvarande hyresgäst aldrig har hört sina grannar. Vi kan kalla det 'Himmelriket'.

En rapport om dagens bravader borde komma imorgon, under förutsättning jag lyckas med konststycket att ta ett tåg tillbaka till Skövde.


LOVE / H

TV-missbruk?

Kategori: Allmänt

Tydligen är det väldigt dåligt med uppdateringar här just nu. Frågan är vem vi ska hålla ansvarig för detta beteende. Det kan vara mitt fel. Men det kan också vara någon annans.

Sedan i onsdags när vi tog ledigt har vi ju haft fullt upp med att titta på film och serier. Dricka te och prata skit är en annan aktivitet som utfyllt våra kalendrar. Dessutom har vi varit på Glädje för att fira godkända tentor.

I helgen ska jag inviga Sara i diverse livsviktiga musikaler som det är oklart hur hon klarat sig utan.

Men gud vad roligt det här måste vara att läsa om.

Återkommer eventuellt när det finns något mer intressant att skriva om.


LOVE / H

Road trip!

Kategori: Allmänt

Idag beslutade vi oss för att vi är färdiga med vår kvantitativa b-rapport och skickade således in den. Med en hel veckas ledighet framför oss tog jag och Edith ytterligare en tur på schlätta. Man kan säga att vi idag åkt i Arns fotspår.

Först åkte vi till Varnhem där både klosterkyrka samt klosterruin huserade.


En bedårande Edith vid klosterkyrkan i Varnhem.

Därefter åt vi sopplunch  och fikade på ett café samt läste i en turisttidning om allt man kan upptäcka i Skaraborg framöver. Vi har verkligen storslagna planer.

Det var för övrigt i Varnhems kloster som Arn spenderade en del tid i enligt filmerna. 

Efter det styrde vi kosan mot Hornborgasjön som tranorna tack och lov lämnat för i år. Men det fanns dock ett gäng fiskmåsar, änder samt andra oklara fåglar att spana på.


Jag trivdes som fisken i vattnet.

Efter det besökte vi Gudhem i vars kloster Arns Cecilia spenderar en del tid i ovan nämnda filmer.


Gudhems klosterruin.

I övrigt har vi kört igenom Broddetorp och följt skyltar mot Torbjörntorp och Håkantorp.




Det har onekligen varit en extremt lärorik dag. Vi har bland annat lärt oss en hel del om anstalterna i trakten samt Kumla och Hall, bara för att.

Dessutom har vi kört igenom Skultorp där jag ska agera brevbärare i sommar. Det är nästan så man längtar lite.

Som sagt, en hel veckas lov framför oss och helg tog vi vid halv elva idag. 

På väg upp ur den tillfälliga svackan!


LOVE / H

Uppåt.

Kategori: Allmänt

Försöker råda bot på min livssvacka med att boka tågbiljetter till Karlstad och spendera Valborg hos härliga Tingeling.

Om den här livssvackan beror på en längtan söderut till värme och sommar, månatliga hormoner som verkar komma från alla håll just de här dagarna, vädret som är übertrist eller brist på träning, a.k.a endorfiner, är ytterst oklart. Det kan också vara en kombination av alla fyra.

Men om man nästan börjar gråta för att man tycker att de två sjuksköterskestudenter som startat 24000-kronorsupproret gör en så fin sak som de berättar om i Gomorron Sverige så kan man ana att hormonera/allt annat har gått en aning för långt.

Borde eventuellt passa på att ta en promenad nu medan solen skiner.

Senare kommer Sara hit för matsällskap. Trevligt tycker jag. 

Och från och med imorgon kan vi förmodligen ta en vecka ledigt eftersom b-rapporten i princip är klar. Bäst att vi passar på medan vi kan.


LOVE / H

Innehållslöst.

Kategori: Allmänt

Här härjar bloggtorkan för fullt kan man säga. 

Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva om. Min superogivangde helg när det enda jag åstadkom var att rensa garderoberna samt städa lägenheten?

Eller kanske vilka oerhört intressanta test vi idag utfört i SPSS?

Eller att serien 'New Girl' är asrolig?

Eller att jag inte varit på spinning ikväll för att jag haft huvudvärk sen jag vaknade imorse?

Eller att jag längtar söderut?

Är det någon själ som känner för att ge mig ett oerhört härligt kontroversiellt ämne att skriva om så hit me! Alla förslag välkomnas. Till dess ska jag försöka att inspireras av det grå vädret som härjar på schlätta.


LOVE / H

Fredag.

Kategori: Allmänt

Veckan har förflutit i ett rasande tempo trots min något låga sinnesstämning. Igår fick vi resultatet på veckans andra tenta, båda är godkända. Hallelujah, vi lovsjöng Gud, åt Piggelin samt moffade i oss all tax free-choklad jag hade kvar. 

Idag har vi tagit ledigt, vädret är inte till någons fördel, man vill helst bara lägga sig under täcket igen och sova bort hela dagen. Jag har dock tvingat mig själv att rensa och städa min lägenhet idag. Har trots detta varit vaken i fyra timmar utan att lyfta ett finger. Det verkar lovande må jag säga.

Borde kanske sätta fart om det ska bli något gjort idag. 

Sol, någon?


LOVE / H

Catalunya.

Kategori: Allmänt

Det känns som en mindre omöjlighet att skriva om resan till Katalonien. Jag vet inte ens vart jag ska börja, men nog ska jag försöka knåpa ihop något ändå.

Jag anlände i torsdags 10.25 och var efter en kort tågresa tillbaka på Passeig de Grácia och tog trappan upp till gatunivå och möttes av ett hänförande Casa Batlló i regn. Hänförd av omgivningen resulterade i att jag var så förvirrad att jag inte ens tog en bild förrän på natten när jag skulle möta Hanna på samma station.


Casa Batlló.

Jag checkade in på hostal, åt lunch och tog sedan tunnelbanan till förorten och shoppingcentret La Maquinista som en torsdag eftermiddag var fullkomligt öde. Inte mig emot.

Efter shopping åkte jag tillbaka till stan och strosade och strosade och strosade i all oändlighet med ett leende på läpparna trots regndropparna som föll från den molntyngda katalanska himlen. 

Hanna anlände på natten kring midnatt och vi satt uppe ett par timmar och bara pratade skit. 

På fredagen strosade vi som aldrig förr, spanade på Katedralen, Santa Maria del Mar, Hamnen, tog hissen upp till 25:e våningen på W, gick genom hela Barceloneta, satte oss i en korsning och drack sangria på en lokal bar, strosade både till och längs med stranden och genom Parc de la Ciutadella. Vi åt en tretimmarslunch i Port Olimpic och delade på en flaska vin. Vi såg triumfbågen och hängde i Mare Magnum ett tag. Vi gick sakta upp längs med Ramblan och njöt av livet.


La Catedral


Arc de Triomf


Slutet av Passeig de Colom.


På Passeig de Colom.


Grönt gräs!


Platja Barceloneta.


W.


Från våning 25. Platja de San Sebastiá och Platja Barceloneta.


Ramblan.


La Pedrera.

På lördagen tog vi oss upp till Parc Güell och hängde bland turister och duvor samt njöt av utsikten över staden. Dessutom gick vi till La Boquieria när vi var tillbaka i centrum och drack färskpressad juice som smakade gudomligt.


Parc Güell.


La Boqueria.

Sedan tog vi tåget till min gamla hemstad och strosade längs med vår Rambla, gick till mitt gamla hem där ingen tysk hyresvärd var hemma så vi kunde icke hälsa på familjen Langbehn. Trist. Vi satte oss på ett lokalt hak, åt Patates Braves och drack Sangria. Potatisarna smakade gudomligt! Dessutom åt vi glass på Zinardi, som för alltid förstört mitt glassätande. Efter ett år som stamgäst på Zinardi lockade inte svensk GB-glass längre och jag äter numera glass ytterst sällan.


Vid järnvägsstationen i min gamla hemstad.


Ramblan i Vilanova.


Mellanmål med Patates Braves och Sangria.

Efter mellanmål och glassätande gick vi hem till min gamla au-pairfamilj. Satan i gatan vad roligt det var att träffa hela ligan trots att båda barnen sprang och gömde sig bakom och under soffkuddar. Vi drack lite cava, åt chips och oliver innan vi gick ut för en sen tapasmiddag på Lizarran. Många minnen återupplevdes och diskussioner om teleskoplastare, Teletubbies och rullande r samt uttrycket 'shit pommes frites' avhandlades under kvällen och många skratt ägde rum. Efter middagen gick jag och Hanna hem till hostalet och gjorde oss ett fotbad i badkaret.


Familjen W plus en före detta au pair.

Man kan verkligen säga att barnen växt sen jag såg dem sist. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte sett dem sen 2008, men det var väldigt märkligt ändå. 

Kvällens bästa kommentar stod den äldre pojken för som när jag frågade vilket fotbollslag de hejade på svarade Barça utan att ens blinka. Dessutom sa han sedan att "Om man bor i Katalonien och inte hejar på Barça så får man inte gå i skolan". 

på söndagen gick vi ner till strandpromenaden och tittade på när pappan i familjen var med och byggde mänskliga torn, Castellers, vilket är ett galet katalanskt påhitt. 


Bordegassos de Vilanova. 

Vill man se en film på ett bygge så kan man göra det här.

Sedan åt vi lunch och drack Sangria (igen) innan vi åkte till Sitges och hängde bland alla gaypar. Sitges är fullkomligt fantastiskt och så frigjort att man blir alldeles varm i själen. Trist bara att det blåste och började ösregna.


Sitges strandpromenad.

På kvällen gick vi ut och delade på en pizza på lokal, också kallat restaurang, som smakade gudomligt. 

När jag åkte hem igår kändes det inte alls roligt och när jag väl var på plats i Skövde igen slog deppigheten till med dunder och brak.

Vi har haft det så härligt, trots växlande väder, och det var så roligt att träffa familjen igen. Jag övervägde nästan att be dem anställa mig som au pair igen, fast jag skulle kunna göra det gratis bara för att känslan utav Vilanova och Barcelona var så himla fantastisk. Men jag råkar ju ha en utbildning att avsluta.

Idag känns dock vemodet något bättre, möjligtvis har tax free-chokladen en del i det. Nu ska jag drömma mig till Vilanovas vita strand och dricka te ur min Starbucks Barcelona-mugg hela våren. Eventuellt borde jag äta middag också, men min kropp verkar gå enligt spansk tid så jag blir säkert hungrig framåt nio ikväll. 

Jag och Hanna har i alla fall beslutat att det inte ska dröja fem år innan vi åker tillbaka nästa gång!


LOVE / H

Tillbaka.

Kategori: Allmänt

Imorgon ska jag försöka skriva om resan till Katalonien. Först ska jag bara försöka hämta mig från den här "tillbaka-i-Sverige-deppen" som med dunder och brak har slagit till här på Kurortsvägen.

Hav tålamod, kära församling.


LOVE / H

¡Vamos a Barcelona!

Kategori: Allmänt

Här går jag omkring och lyser med min frånvaro i bloggvärlden. Jag ber om ursäkt för denna hädelse, men utlovar dessvärre ingen som helst bättring förrän om en vecka.

Möjligtvis så kan det vara mer frekventa uppdateringar på Twitter här.

Jag har spenderat helgen i Enköping påsken till ära. I fredags var jag ju som tidigare nämnt uttråkad och i lördags råkade jag tydligen pimpla en del vin samt ta en tur i det Enköpingska nattlivet. Söndagen spenderades mestadels i en halvliggande form med sällskap av sockerkaka, chips och yoghurt. Hann dock med lite våfflor hos Farmor.

Man kan säga att min icke-existerande alkoholkonsumtion 2012 fick ett abrupt slut och det resulterade naturligtvis i en del yrsel och allmän utmattning.

Hur som helst hade vi väldigt roligt och det var väl det som var huvudsaken antar jag.

Körde ner till Skövde i gryningen imorse och återvänder norrut imorgon eftermiddag eftersom jag ska med ett extremt tidigt flyg till Barcelona på torsdag morgon. Det är med andra ord väldigt synd om mig just nu. På torsdag kväll möts jag och Hanna upp inne i centrum. Jag gissar att det blir slow motion på Passeig de Grácia. 

och här är då de dunderläckra Hannorna i sina kanon karnevalskostymer för 60 cent
Här är jag och Hanna i Stiges på karneval 2007. Vi skrattade hela natten och blev yra av glasögonen.

I helgen tänker vi sätta oss på ett torg och dricka en kanna sangria. För att vi kan.

Jag har en känsla av att jag kommer att vilja missa flyget hem till Sverige på måndag.

Håll i hatten, jag ska hem till Katalonien!


LOVE / H

Långfredag.

Kategori: Allmänt

När jag flyttade till Skövde så flyttade jag ju söderut i Konungariket Sverige. Men jag har ju alltid tänkt att det inte varit så långt söderut. Men när jag nu befinner mig i Enköping och det snöar den 6 april utan tecken på att vilja sluta så inser jag att det är lite skillnad på öst och väst samt syd och nord.

Tur att jag inte flyttade till Skåne. Det hade varit ett alldeles för drastiskt skifte av klimat för min del.


Dagens utsikt.

Man kan ju onekligen fundera på hur jag någonsin fick för mig att det här med att flytta till Kuwait var en bra idé.


LOVE / H


En månad senare.

Kategori: Allmänt

Idag har det gått en månad sedan Vasaloppet ägde rum. En månad som passerat overkligt fort och en månad då minimal tid har lagts på träning. Jag har tyvärr fortfarande ont i en fot och högerljumsken är inte återställd. Inte alls faktiskt vilket ju är väldigt trist.

Men trots diverse krämpor är jag fortfarande överväldigad av känslan av att ha gått i mål. Och jag blir allt mer övertygad om att det var värt varenda krona, varenda övervunnen känsla av uppgivenhet och varenda krämpa som ännu huserar i min kropp.

Det finns faktiskt tillfällen då jag har svårt att tro att jag faktiskt har genomfört loppet. Nio mil är långt. Det känns ofattbart att jag åkt så långt på ett par skidor. Dessutom vill jag påstå att jag var en av de som åkte allra längst eftersom jag startade längst bak, (Det du Jörgen Brink!).

Jag kan så här i efterhand inte påstå att det var ett speciellt roligt sätt att spendera en hel söndag på. Från tidig gryning till sen kväll var jag vaken och hade inget annat än skidåkning i huvudet och kroppen. Det som fascinerar mig med loppet är hur långt man faktiskt kan pressa kroppen. Människokroppen är fullkomligt fantastisk. Trots att den är mjuk både här och där så lyckades den genom lite muskler, senor, nerver och en vilja av stål att färdas mellan Sälen och Mora.


Sälen där det står 71 och Mora längst till höger.

Retrospektivt så kan jag säga att det är längre än det ser ut. På bilden är det ju bara en knapp decimeter.

När jag läser om mitt lopp så blir jag faktiskt tårögd. När jag hör Vasaloppsjingeln så får jag ett leende på läpparna samtidigt som en mängd känslor bubblar upp inom mig. Jag vet faktiskt inte om jag vill skratta eller gråta när jag hör den, men oftast blir det en kombination av de båda.

Medaljarna jag fick efter målgången av min hejarklack bestående av Mamma, Pappa, Anna och Gert har fått en hedersplats i min lägenhet kan man säga.


På var sida om den stora tavlan.

Nu väntar jag bara på att diplom och åkprofil ska anlända med Posten så är loppet komplett.

Och nästa år blir det inget Vasalopp för mig. Dels blev det fulltecknat den 15 mars och dels så tar jag gärna ett kortare lopp nästa gång. Jag är dock inte främmande för Tjejvasan eller så. Det är ju den bästa sträckan.

För en månad sedan var jag nästan i Hökberg vid den här tiden och hade ont från topp till tå. Men huvudet och viljan satt där den skulle så att de sista två milen gick att genomföra.

"I fäders spår för framtids segrar"


LOVE / H

Laddad.

Kategori: Allmänt

Idag befinner jag mig tydligen i ett elektriskt tillstånd. Sedan jag kom hem från skolan på eftermiddagen har jag fått stötar av allt jag rört vid. Med allt menar jag vatten, disktrasan, dörrhandtag, plåtbrickor samt vattenkokaren.

Det ter sig ganska märkligt, som om jag går omkring alldeles statiskt laddad vilket för övrigt är ett begrepp jag inte helt och hållet förstår. Det här att man går omkring med en massa elektricitet i sig och utanpå kroppen har jag lite svårt att greppa ärligt talat.



Jag hoppas att det går över till imorgon för det är onekligen väldigt tröttsamt.


LOVE / H

Tillsammans är vi David.

Kategori: Allmänt

Förra helgen spenderade jag lördagen i Stockholm. Dels så hängde jag hela dagen med min gamla reseledarkollega, tillika vän, Per. Och dels så var jag på teater med Per och Edith som helgen till ära besökte sin pappa i huvudstaden.

Pjäsen vi såg gick på Unga Klara och hette 'Tillsammans är vi David'.



Bakgrundshistoria: I Kanada 1965 föddes Bruce och Brian, två enäggstvillingpojkar som efter åtta månader skulle genomgå en omskärelse på grund av medicinska orsaker. Bruces ingrepp misslyckades och hans penis brändes bort. Brians operation blev inställd. En psykolog vid namn John Money fick kontakt med föräldrarna då de var oroliga för hur pojkens liv skulle bli. Dr. Money lyckades övertala föräldrarna att uppfostra Bruce som flicka då han ansåg könsidentiteten inlärd. Bruce blev således Brenda och kläddes i klänningar, fick hormoner och uppfostrades som flicka. Brenda gjorde motstånd mot att vara en flicka under hela sin uppväxt och vid fjorton års ålder berättade föräldrarna att hon varit pojke vid födseln. Brenda blev då David, han gifte sig senare med en kvinna och tog hand om hennes barn tillsammans med henne och historien hade kunnat sluta lyckligt. Men Brian begick självmord, vilket även David gjorde och föräldrarna blev alkoholister. Det finns för övrigt en bok jag rekommenderar att läsa som heter 'Född till pojke - fostrad till flicka' och handlar om David Reimer, skriven av John Colapinto. 

Tillbaka till vårt teaterbesök. När vi anlände till Unga Klara fick vi hänga in våra jackor och mottaga vita läkarrockar. Därefter kom två skådespelare ut i lobbyn, tog alla besökare i hand och presenterade sig som Doktor Lena och Doktor Francis. Därefter fick vi gå in i ett rött rum då de förklarade vad som skulle hända. Sedan fick vi gå in i nästa rum och de berättade då om könsidentitet, juridiskt kön etcetera etcetera. Sedan hamnade vi i ett tredje rum där en tipspromenad startade. Frågorna handlade en del om existens och sådant. När tipspromenaden var slut fick vi riva våra talonger i en dokumentförstörare, ta upp skräpet och tejpa/limma det på en naken skyltdocka vid namn 'Hen - den nya människan'. Det fanns dessutom te att dricka om man var sugen eller hörlurar som hängde från taket där man kunde lyssna på musik. Vi kunde även mingla med övriga deltagare.

Sedan fick vi gå in i ett fyrkantingt vitt rum, med vita bänkar i två rader på varje sida det kvadratiska rummet. Mitt i rummet stod en kille och en tjej i vita kläder och slogs. Sedan satte de sig ner på golvet och sjöng 'row row row your boat gently down the stream...' Det hela tedde sig mycket märkligt i våra ögon. Men teatern var igång och jag tänkte en stilla tanke att 'om jag tittar på Edith nu så bryter jag ihop'. 



De två vita gestalerna var Bruce och Brenda. Det var den kvinnliga och den manliga delen av personligheten, deras tankeflöde och inre strid för att försöka finna sin plats och komma underfund med vem hen egentligen var. Jag skriver hen för att jag inte vet om jag ska säga han eller hon.

Vi skrattade vi några tillfällen och vid andra tillfällen kände man inget annat än avsky och avsmak samt illamående över den psykiska behandligen av denna människa. 

När föreställningen var över bjöds det på vatten, salta pinnar och mingel. Många från publiken kramade om skådespelarna. Jag, Edith och Per satt kvar på våra platser alldeles omtumlade. Man visste liksom inte vad man skulle säga eller vart man skulle ta vägen. Vi var tvungna att processa denna tidiga kväll i våra huvuden för att smälta intrycken och försöka få ett grepp om situationen. 

Jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag tyckte om hela föreställningen. Själva teaterdelen var bra, men allt runtomkring gjorde en smått förvirrad. 

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att pjäsen verkligen fått mig att tänka efter, det är ännu oklart på vilket sätt det påverkat mig men jag och Edith kan fortfarande föra den på tal, börja skaka på våra huvuden och vara ordlösa för att vi helt enkelt inte vet vad vi ska säga om det som utspelades förra lördagen.

Tänkvärt, minst sagt.


LOVE / H