Catalunya.
Kategori: Allmänt
Jag anlände i torsdags 10.25 och var efter en kort tågresa tillbaka på Passeig de Grácia och tog trappan upp till gatunivå och möttes av ett hänförande Casa Batlló i regn. Hänförd av omgivningen resulterade i att jag var så förvirrad att jag inte ens tog en bild förrän på natten när jag skulle möta Hanna på samma station.
Casa Batlló.
Jag checkade in på hostal, åt lunch och tog sedan tunnelbanan till förorten och shoppingcentret La Maquinista som en torsdag eftermiddag var fullkomligt öde. Inte mig emot.
Efter shopping åkte jag tillbaka till stan och strosade och strosade och strosade i all oändlighet med ett leende på läpparna trots regndropparna som föll från den molntyngda katalanska himlen.
Hanna anlände på natten kring midnatt och vi satt uppe ett par timmar och bara pratade skit.
På fredagen strosade vi som aldrig förr, spanade på Katedralen, Santa Maria del Mar, Hamnen, tog hissen upp till 25:e våningen på W, gick genom hela Barceloneta, satte oss i en korsning och drack sangria på en lokal bar, strosade både till och längs med stranden och genom Parc de la Ciutadella. Vi åt en tretimmarslunch i Port Olimpic och delade på en flaska vin. Vi såg triumfbågen och hängde i Mare Magnum ett tag. Vi gick sakta upp längs med Ramblan och njöt av livet.
La Catedral
Arc de Triomf
Slutet av Passeig de Colom.
På Passeig de Colom.
Grönt gräs!
Platja Barceloneta.
W.
Från våning 25. Platja de San Sebastiá och Platja Barceloneta.
Ramblan.
La Pedrera.
På lördagen tog vi oss upp till Parc Güell och hängde bland turister och duvor samt njöt av utsikten över staden. Dessutom gick vi till La Boquieria när vi var tillbaka i centrum och drack färskpressad juice som smakade gudomligt.
Parc Güell.
La Boqueria.
Sedan tog vi tåget till min gamla hemstad och strosade längs med vår Rambla, gick till mitt gamla hem där ingen tysk hyresvärd var hemma så vi kunde icke hälsa på familjen Langbehn. Trist. Vi satte oss på ett lokalt hak, åt Patates Braves och drack Sangria. Potatisarna smakade gudomligt! Dessutom åt vi glass på Zinardi, som för alltid förstört mitt glassätande. Efter ett år som stamgäst på Zinardi lockade inte svensk GB-glass längre och jag äter numera glass ytterst sällan.
Vid järnvägsstationen i min gamla hemstad.
Ramblan i Vilanova.
Mellanmål med Patates Braves och Sangria.
Efter mellanmål och glassätande gick vi hem till min gamla au-pairfamilj. Satan i gatan vad roligt det var att träffa hela ligan trots att båda barnen sprang och gömde sig bakom och under soffkuddar. Vi drack lite cava, åt chips och oliver innan vi gick ut för en sen tapasmiddag på Lizarran. Många minnen återupplevdes och diskussioner om teleskoplastare, Teletubbies och rullande r samt uttrycket 'shit pommes frites' avhandlades under kvällen och många skratt ägde rum. Efter middagen gick jag och Hanna hem till hostalet och gjorde oss ett fotbad i badkaret.
Familjen W plus en före detta au pair.
Man kan verkligen säga att barnen växt sen jag såg dem sist. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte sett dem sen 2008, men det var väldigt märkligt ändå.
Kvällens bästa kommentar stod den äldre pojken för som när jag frågade vilket fotbollslag de hejade på svarade Barça utan att ens blinka. Dessutom sa han sedan att "Om man bor i Katalonien och inte hejar på Barça så får man inte gå i skolan".
på söndagen gick vi ner till strandpromenaden och tittade på när pappan i familjen var med och byggde mänskliga torn, Castellers, vilket är ett galet katalanskt påhitt.
Bordegassos de Vilanova.
Vill man se en film på ett bygge så kan man göra det här.
Sedan åt vi lunch och drack Sangria (igen) innan vi åkte till Sitges och hängde bland alla gaypar. Sitges är fullkomligt fantastiskt och så frigjort att man blir alldeles varm i själen. Trist bara att det blåste och började ösregna.
Sitges strandpromenad.
På kvällen gick vi ut och delade på en pizza på lokal, också kallat restaurang, som smakade gudomligt.
När jag åkte hem igår kändes det inte alls roligt och när jag väl var på plats i Skövde igen slog deppigheten till med dunder och brak.
Vi har haft det så härligt, trots växlande väder, och det var så roligt att träffa familjen igen. Jag övervägde nästan att be dem anställa mig som au pair igen, fast jag skulle kunna göra det gratis bara för att känslan utav Vilanova och Barcelona var så himla fantastisk. Men jag råkar ju ha en utbildning att avsluta.
Idag känns dock vemodet något bättre, möjligtvis har tax free-chokladen en del i det. Nu ska jag drömma mig till Vilanovas vita strand och dricka te ur min Starbucks Barcelona-mugg hela våren. Eventuellt borde jag äta middag också, men min kropp verkar gå enligt spansk tid så jag blir säkert hungrig framåt nio ikväll.
Jag och Hanna har i alla fall beslutat att det inte ska dröja fem år innan vi åker tillbaka nästa gång!
LOVE / H
