POLare på HIS

Höstterminen har dragit igång med full fart och två föreläsningar har redan avverkats. Idag är det dags för veckans tredje och sista. Jag måste säga att tempot den här veckan tilltalar mig betydligt mer än postarbete just nu.

Dock blir det två dagars jobb nästa vecka, det känns lagom.

Idag går tåget mot Enköping. På söndag är det dags för en gigantisk släktmiddag med cirka 35 personer. Han jag kallar för Pappsen kommer hela vägen från New York och hälsar på. Det blir säkerligen trevligt.

Men innan dess ska jag ta med mig Storebror och Isbykvinnan, åka till Södertälje och gå på utsällningen Body Worlds.

Mer om den kan man läsa här, jag bjuder bara på ett smakprov i form av en bild. 



Jag återkommer med en recension nästa vecka. Jag känner mig redan sugen på att donera min kropp till Gunther von Hagens, men vi får väl se.

Vi hörs snart igen.


LOVE / H

Man kan säga att det här är första helgen på fyra helger som jag inte mår dåligt en söndag. Det känns onekligen uppfriskande.

Kakan i fredags på Posten var en stor succé. Linkan tyckte att jag kunde komma dit och jobba sista dagen varje dag. Jag avstår. Däremot fick jag varken lämna tillbaka nyckel- eller tankkort. Lär bli en del extrajobb framöver, inte mig emot. Pengar är alltid trevligt.

I fredagskväll och hela dagen igår umgick jag med Lisa som återvänt till Skövde. Mycket att prata om och mycket att ta igen.

Igår mottog jag även ett frieri via SMS. Jag tackade ja. Återkommer med detaljer vid ett senare tillfälle när bröllopsplanerna börjar ta form. Bröllopsresan är i alla fall redan spikad!




Idag består dagen av fixande, matlagande och allmänt plockande samt tvättande här hemma på Havstena.

Imorgon är det åter dags för skola. Sista året vilket är helt sanslöst. Har jag redan gått två år i skolan och bott på ett och samma ställe i två år? Jag är faktiskt lite förvånad över hur bra det går och har gått. 

Kanske ska börja läsa en ny bok idag, men jag känner mig lite mättad efter Trilogin med stort T. Har svårt att se vad som skulle kunna vara bättre eller lika bra. Får ge Fatimas Hand en chans kanske. Ildefonso falcones har levererat förr.

Det känns för övrigt som att mitt tankeflöde är väldigt osammanhängande just nu.

Avslutar här.


LOVE / H

Det är tydligen år 2012 nu. Jag vill här bara påpeka att jag inte levt under en sten i åtta månader utan det är endast det faktum att åren gått så fort som förvirrar mig.

I år är det tio (!!!!!) år sedan jag inledde min högst flyktiga stavhoppskarriär. Det är tio år sedan jag knep den där fjärdeplatsen på Ungdoms-SM i Huddinge den fjärde augusti. Jag vill minnas att det var en söndag. Vad jag minns mest av allt är värmen. Det var vansinnigt varmt, jag skulle nästan vilja påstå att det var den varmaste dagen på hela sommaren. 

Löparbanor är varma när solen lyser på dem. Vi svettades som gnuer. Alla gick omkring med kepsar och handdukar och drack mängder med vatten. Jag vet även att publiken i stavhoppskurvan försökte sitta bland buskar och på stenar för att få ett uns av skugga under tävlingens gång.

Men vilken fantastisk tävling det var!

Jag hoppade 2,97 meter vilket var upplandsrekord för F15. Efter lite googleforskning kan jag meddela att jag fortfarande innehar det rekordet.


Ögongodis.

Jag kan inte på något sätt påstå att jag saknar min stavhoppskarriär. Stavhopp är svårt och det kan vara läskigt om staven är för hård, för mjuk eller om det regnar. Känslan däremot. När man hittat KÄNSLAN, då är det få saker som är bättre än att sväva över ribban och för en stund känna att man flyger innan man bekvämt landar i en stor mjuk madrass.

Jag skulle vilja provhoppa en gång, bara för att se om jag fortfarande kan vilket dock är högst tveksamt.

Nuförtiden njuter jag bara av stavhopp på TV. Isinbajeva och Lavillenie är mina favoriter.

Det var i alla fall kul så länge det varade. 

Jag har försökt leta fram bilder från den här tiden men kommit fram till att det var före digitalkamerans tid. Bilderna finns således bara hemma hos mina föräldrar i fotoalbum. 

Kontentan: Vart tog de föregående tio åren vägen? Det har gått vansinnigt fort, och värre lär det bli har jag hört.


LOVE / H


*Rubriken är ett citat från EnköpingsPosten som använde denna som rubrik när jag vunnit tävlingen Gurkspelen i Västerås samma sommar. 2,85 meter hoppade jag och slog gurkspelsrekord. 

Den fantastiska  trilogin är numera utläst. Jag vet inte hur många gånger jag både skrattade och grät under tiden jag läste sista boken. Det spelar ingen roll, jag läste alla tre böcker på en och en halv vecka. 

Tanken är nu att mitt liv samt min blogg ska återgå till det normala. Vi får väl se hur det går. 

Imorgon är i alla fall min sista arbetsdag för den här sommaren. Det känns skönt. Jag har en kaka i ugnen som jag ska bjuda på imorgon under förutsättning att jag inte bränner den. 

Jag återkommer.


LOVE / H

I fredags var jag ju som tidigare nämnts på en Queentillställning utanför Falköping.

Keep yourself alive med Johan Boding och Night Of Queen Band.

Jag är inte religiös, men HALLELUJAH vilken föreställning.

Först var vi hemma hos Kajsa och åt grillat och drack lite vin innan vi promenerade till Tomtens Kalkbrott.


På väg.


Framme.

Första delen av konserten bestod mestadels av ytterst gamla låtar som jag inte var speciellt bevandrad bland. Då satt publiken lugnt kvar och njöt av omgivningen och underhållningen, samt en del alkoholhaltig dryck.

När andra halvan av föreställningen drog igång kom vi snabbt upp på fötter och megahitsen avlöste varandra i en aldrig sinande ström.

Jag tänkte varje gång det kom en ny låt att 'det här kommer vara den bästa på hela kvällen'. Men sen startade nästa låt och då var plötsligt den bäst helt plötsligt.

När applåderna så småningom sinat och två extranummer skulle genomföras så var det första av dem "Barcelona". Jag frös till en marmorstaty med handen på hjärtat, gåshud över hela kroppen samt tårar bakom ögonlocken.


Barcelona.

Dessförinnan hade vi upplevt We will rock you, Fat bottomed girls, The show must go on, Bohemian rhapsody, Bicycle race, Don't stop me now, We are the champions, Radio Ga Ga, Somebody to love och Who want to live forever för att nämna några. 

Nu kan jag ha fel, men jag tror att avslutninglåten för kvällen var I want it all. En perfekt avslutning på en perfekt kväll? Det kan man lugnt påstå!


Magiskt!

(Bilder lånade av diverse vänner)

Det var en alltigenom lyckad kväll, och närmare Queen än så här kommer vi dessvärre inte eftersom vi är födda lite för sent på 1900-talet för det. Men det var nära nog och både sång och scenuttryck i största alllmänhet var fantastiskt.


I lördags hade jag besök av Dionysos. Igår mådde jag som jag förtjänade.

Slut på rapport.


LOVE / H

Jag har nu dissat OS, jag har dissat allt vad TV-serier heter.

Jag har fastnat i E L James underbara värld med Christian Grey och Anastasia Steele.



Jag måste läsa färdigt den här trilogin innan jag kan gå vidare med mitt liv. 

Ungefär så bra är den.


LOVE / H

Veckan har tydligen passerat och vi befinner oss tydligen mitt i helgen idag. 

Veckan har bestått av en himla massa arbete. Men jag har också gått hem tidigare ett helt gäng med dagar då det inte direkt varit den mest hektiska veckan på Posten i min brevbärarkarriär.

Jag har sett en massa OS-gymnastik, faktiskt varenda sändning. Jag har gråtit så fort någon vunnit eller tagit medalj. Jag har gråtit till fälttävlan, dubbeltrap och idag till triathlon.

Men jag grät också när Storbritannien tog brons i herrarnas lagfinal i gymnastik eftersom de inte bärgat en medalj i den grenen sedan OS i Stockholm 1912. Och så fick de lyckas på hemmaplan. Vackert är det enda jag kan säga.

Igår var jag hemma hos Cissilaya, lagade mat och drack cider innan vi gick ut på Glädje som en kvartett.


Hannas rosécider gjorde fredagskvällen.

Sofia som körde hade hela baksätet fullt med fotbollar hon fått på en mack. Jag tiggde till mig en vilket jag känner mig väldigt nöjd med.

Dessutom hittade jag en citron som fick följa med mig hem inatt.


Sverigeboll och citron.

Idag känner jag mig lite trött, tur att det finns massor av OS att fullkomligt vältra sig i. Och efter två dagars uppehåll är det imorgon återigen dags för gymnastik och grenfinaler.

Jag tror att jag överlever.


LOVE / H