"Hanna Hoppade Högt"*
Kategori: Allmänt
Det är tydligen år 2012 nu. Jag vill här bara påpeka att jag inte levt under en sten i åtta månader utan det är endast det faktum att åren gått så fort som förvirrar mig.
I år är det tio (!!!!!) år sedan jag inledde min högst flyktiga stavhoppskarriär. Det är tio år sedan jag knep den där fjärdeplatsen på Ungdoms-SM i Huddinge den fjärde augusti. Jag vill minnas att det var en söndag. Vad jag minns mest av allt är värmen. Det var vansinnigt varmt, jag skulle nästan vilja påstå att det var den varmaste dagen på hela sommaren.
Löparbanor är varma när solen lyser på dem. Vi svettades som gnuer. Alla gick omkring med kepsar och handdukar och drack mängder med vatten. Jag vet även att publiken i stavhoppskurvan försökte sitta bland buskar och på stenar för att få ett uns av skugga under tävlingens gång.
Men vilken fantastisk tävling det var!
Jag hoppade 2,97 meter vilket var upplandsrekord för F15. Efter lite googleforskning kan jag meddela att jag fortfarande innehar det rekordet.
Ögongodis.
Jag kan inte på något sätt påstå att jag saknar min stavhoppskarriär. Stavhopp är svårt och det kan vara läskigt om staven är för hård, för mjuk eller om det regnar. Känslan däremot. När man hittat KÄNSLAN, då är det få saker som är bättre än att sväva över ribban och för en stund känna att man flyger innan man bekvämt landar i en stor mjuk madrass.
Jag skulle vilja provhoppa en gång, bara för att se om jag fortfarande kan vilket dock är högst tveksamt.
Nuförtiden njuter jag bara av stavhopp på TV. Isinbajeva och Lavillenie är mina favoriter.
Det var i alla fall kul så länge det varade.
Jag har försökt leta fram bilder från den här tiden men kommit fram till att det var före digitalkamerans tid. Bilderna finns således bara hemma hos mina föräldrar i fotoalbum.
Kontentan: Vart tog de föregående tio åren vägen? Det har gått vansinnigt fort, och värre lär det bli har jag hört.
LOVE / H
*Rubriken är ett citat från EnköpingsPosten som använde denna som rubrik när jag vunnit tävlingen Gurkspelen i Västerås samma sommar. 2,85 meter hoppade jag och slog gurkspelsrekord.
I år är det tio (!!!!!) år sedan jag inledde min högst flyktiga stavhoppskarriär. Det är tio år sedan jag knep den där fjärdeplatsen på Ungdoms-SM i Huddinge den fjärde augusti. Jag vill minnas att det var en söndag. Vad jag minns mest av allt är värmen. Det var vansinnigt varmt, jag skulle nästan vilja påstå att det var den varmaste dagen på hela sommaren.
Löparbanor är varma när solen lyser på dem. Vi svettades som gnuer. Alla gick omkring med kepsar och handdukar och drack mängder med vatten. Jag vet även att publiken i stavhoppskurvan försökte sitta bland buskar och på stenar för att få ett uns av skugga under tävlingens gång.
Men vilken fantastisk tävling det var!
Jag hoppade 2,97 meter vilket var upplandsrekord för F15. Efter lite googleforskning kan jag meddela att jag fortfarande innehar det rekordet.
Ögongodis.
Jag kan inte på något sätt påstå att jag saknar min stavhoppskarriär. Stavhopp är svårt och det kan vara läskigt om staven är för hård, för mjuk eller om det regnar. Känslan däremot. När man hittat KÄNSLAN, då är det få saker som är bättre än att sväva över ribban och för en stund känna att man flyger innan man bekvämt landar i en stor mjuk madrass.
Jag skulle vilja provhoppa en gång, bara för att se om jag fortfarande kan vilket dock är högst tveksamt.
Nuförtiden njuter jag bara av stavhopp på TV. Isinbajeva och Lavillenie är mina favoriter.
Det var i alla fall kul så länge det varade.
Jag har försökt leta fram bilder från den här tiden men kommit fram till att det var före digitalkamerans tid. Bilderna finns således bara hemma hos mina föräldrar i fotoalbum.
Kontentan: Vart tog de föregående tio åren vägen? Det har gått vansinnigt fort, och värre lär det bli har jag hört.
LOVE / H
*Rubriken är ett citat från EnköpingsPosten som använde denna som rubrik när jag vunnit tävlingen Gurkspelen i Västerås samma sommar. 2,85 meter hoppade jag och slog gurkspelsrekord.
