Här sitter jag och läser om Grimsvötn, den fantastiska isländska vulkanen som spyr ut aska. Jag får genast déjà vu från förra våren när jag satt fast på Gran Canaria.

Igår när jag snabbt såg ett inslag om aska och flygtrafik i aktuellt blev jag faktikst tårögd, och då är de enda flygplatser som stängt de på Island. Jag vet inte vad det är, men jag kan inte prata om Eyjafjallajökull utan att få gåshud och bli tårögd. 


Eyjafjallajökull 2010

Det var fem dagars totalt kaos och jobb dygnet runt innan vi äntligen fick flyga till älskade Arlanda och nu blir jag berörd innan en enda flygplats på kontinenten stängt. Märkligt det här med minne och känslor.

Jag hoppas verkligen att jag slipper vara på den andra sidan utav askmolnet den här gången. Om två veckor SKA jag vara på Kreta, punkt slut. 

Nu vet ju jag att Grimsvötn ligger under en glaciär och det är inte bra, inte bra alls. Då blir askan mer aggressiv än annars. Jag lärde mig ganska mycket om vulkaner förra våren och jag vill inte flyga i ett askmoln, inte alls. Då stannar jag faktiskt hellre hemma, men det vill jag ju inte heller. Jag vill till Kreta!


LOVE / H