När jag var yngre så förstod jag aldrig vitsen med att ha sin cykel inställd på ettans växel när man började cykla. Det hade alltid min mamma. Jag hade alltid, ALLTID, växel 21 inställd. Uppför, nerför i med- och motvind var det endast 21ans växel som gällde för mig.

Numera, såhär på ålderns höst, så har jag bara tre växlar på min cykel. Om jag inte växlat ner innan jag stannar och sedan ska starta igen så får jag problem. Jag har således, liksom min mamma, börjat växla ner när jag är på väg att parkera. Ettans växel är stadigt ilagd i varenda cykelställ min cykel besöker. 

När man med åldern inser att man börjar bli mer och mer lik sin mamma, spännande känsla.



Min mamma är trots allt fantastisk!


LOVE / H